Gravid vecka 34

Jag måste bara börja med att kräka av mig lite (IGEN, jag vet!!) för jag är så otroligt trött på oförstående människor som nästan förminskar att man faktiskt har graviditets-komplikationer, ibland känns det som att man nästan inte blir betrodd och man får ett klyschigt ”när jag var gravid i din vecka så tränade jag och höll igång”, ”jag hade så starka sammandragningar att jag fick hålla i mig för att inte trilla omkull men jag körde på som vanligt ändå”! Jag hade MER ÄN GÄRNA också hållit igång som vanligt men min kropp vill något helt annat och är det verkligen så svårt att förstå att allas kroppar fungerar olika? En graviditet går inte att jämföras med någon annans graviditet, även om du har sammandragningar så kan du inte veta hur mina sammandragningar yttrar sig i MIN kropp. Jag önskar att omgivningen var mer förstående kring det här för det är ta mig tusan ingen dans på rosor att vara gravid alla gånger. Det är såklart lätt att i efterhand, när allt med facit i hand gick bra, vifta bort andras problem och använda sina egna som något slags facit eftersom det gick bra just i den situationen. Det jag försöker förmedla är att man inte direkt väljer att få sammandragningar och förvärkar 2-3 månader innan BF, i alla fall inte jag! Den här graviditeten har verkligen varit en påfrestning, på alla plan, och att då titt som tätt få höra kommentarer som nästan förminskar ens problem är fruktansvärt jobbigt! Sen vill jag absolut inte missunna alla som har haft en komplikationsfri graviditet för det måste vara fullkomligt underbart och jag förstår att det måste vara svårt att ens föreställa sig någonting annat om man själv inte har upplevt hur det är att ha graviditetskomplikationer men man kan vara försiktig med att ha synpunkter, åsikter och analyser om hur drabbade upplever sina graviditeter/komplikationer och i många fall som jag fått erfara ”förminska problemen”.

Efter en fullkomligt brutal helg tog jag hur som helst mitt förnuft tillfånga och lyssnade på BM’s ord om att ta det lugnt och stanna hemma från jobbet, vilket visade sig vara klokt eftersom min livmoderhalstapp inom loppet av ett par veckor minskat från 5cm till 1,7cm vilket innebär att bebisen kan vara påväg ut. Man vill undvika prematurfödsel så Ludwig måste alltså stanna inne i magen åtminstone några veckor till och det jag själv kan påverka är just att vila och försöka att inte röra på mig för mycket i onödan, sjukt frustrerande men jag vill verkligen INTE att han ska komma ut före vecka 38! Nu valde jag aldrig att sjukskriva mig även om jag fick intyg från läkaren utan jag jobbar hemifrån och bara en sådan sak som att slippa transportera mig till och från kontoret har varit en enorm lättnad. Här hemma kan jag halvligga i soffan med datorn i knät, jag kan lägga mig och vila en stund om det skulle behövas och det funkar fint. Jag menar, att inte göra någonting går ju inte heller och att jobba vid datorn hade jag ju ändå gjort här hemma för att fördriva tiden….

Vikten har tilltagit och nu väger jag hela 62,7 kg och det känns vill jag lova, jag vaknar med kramp i benen flera gånger per natt och det är riktigt tungt att tex gå i trappor för att inte tala om hur svårt det är att sitta bekvämt i bilen. Jag är lite orolig över hur det ska gå när vi över jul ska köra hem till familjen i Sölvesborg men vi får helt enkelt bara ta många pauser där jag får gå ut och sträcka på mig. I övrigt så är Ludwig extremt livlig i magen, hans sparkar har blivit ännu mer kraftfulla och det gör många gånger riktigt ont när han träffar fel organ inne i min kropp. Jag känner även av en ilande känsla som går från magen ner i underlivet och jag misstänker att det kan innebära att bebisen håller på att fixera sig eller rent av kommer åt en nerv, det gör i vart fall väldigt ont när de här ilningarna kommer som en blixt från en klar himmel. Jag har ännu inte tvättat alla bebiskläder eller ens packat ”väskan” men det är något vi har på helgens agenda, vi behöver även komma iväg för att köpa ett skötbord och lite andra nödvändigheter som vi inte hunnit införskaffa än för att inte tala om alla julklappar som jag inte ens hunnit fundera på. Den här helgen kommer således att vigas åt en på tok för lång ”to do list”…

Kavaj: Mamalogy / Spetstopp: Rosemunde

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.