Den värsta resan jag någonsin varit med om

Som ni kanske har märkt har jag inte skrivit särskilt mycket om vår vistelse i Como och det finns en rimlig förklaring till den rådande tystnaden! På flyget ner till Milano fick jag nämligen världens kräksjuka, vi hade bara precis slagit oss ner i våra flygstolar och kommit upp i luften när jag plötsligt kände hur kroppen började porla av svett samtidigt som ett illamående som inte går att beskriva med ord svepte över mig och på något vis hintade om att det var dags att besöka toaletten. Fort som tusan stapplade jag mig ut mellan flygstolarna och nästintill knuffade undan serveringsvagnen som olägligt nog täckte upp hela gången, så här i efterhand är jag så otroligt glad över att det inte var någon kö in till toaletten för jag hann inte ens stänga dörren efter mig förrän jag i princip tömde ut och in på magens hela innehåll. Att luta sig över toalettstolen var inget alternativ så jag riktade in mig på vasken, jag menar att luta sig över flygtoan gör ju att det vrider sig i magen när jag är frisk så ni kan ju bara föreställa er tanken av att göra det när man mår så illa att man knappt kan stå upp!

Hur som helst, när jag äntligen hade tömt klart infann sig nästa panik! Det blev stopp i vasken, det gick inte att skölja ner det jag precis fått upp! Jag vet inte hur länge jag blev ståendes inne i denna kvadratmeter stora toaletten och önskade att jag bara kunde sjunka under jorden, samtidigt mådde jag så dåligt att jag liksom inte orkade fronta personalen! Efter en stund knackade de dock på dörren och frågade om allt var OK varpå jag blek som ett lik öppnade dörren och helt enkelt fick krypa till korset, jag erbjöd mig att städa upp och förklarade att det liksom blivit stopp i vasken (alltså den var till bredden fylld!!)! Jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv och när personalen sedan förklarade att det inte gick att fixa problemet och att de tvingades stänga av toaletten för att ta in en ingenjör till att laga den så snart vi landat gjorde ju inte saken bättre. Herre min gud vad jag skämdes och herre min gud vad ledsen jag var över att råka ut för något sådant fruktansvärt just där och då, att vara på resande fot och bli sjuk kan vara något av det värsta som finns. När vi väl landade skulle vi ta tåget från Milano till Como (inkl ett byte) och bara det känns ju som en omöjlighet när man är så svag att man knappt kan gå!

Min vistelse i Como innebar med andra ord att jag till största delen var sängliggandes på hotellet! Vi var ju inte i Como enbart för nöjes skull utan hade även bokat in ett par möten som vi helt enkelt inte kunde missa och det blir två möten jag sent kommer att glömma, det enda jag kunde tänka på var hur illa jag mådde och att jag verkligen inte fick råka ut för ett nytt kräkanfall. Linda fick sköta snacket och jag måste gett sken av att vara världens blygaste för jag sa varken bu eller bä och såg förmodligen döende ut på köpet. Nåväl, sista dagen tvingade jag mig ut på en promenad och mådde väl OK efter omständigheterna men summan av kardemumman är att jag får göra ett återbesök för jag hann i princip inte se så mycket av Como.

De här bilderna är i princip de enda jag orkade trycka av, jag lyckades även uthärda en outfit-fotografering sista dagen (jag är ganska nöjd med mitt poker-face på de bilderna). Vi som hade tagit med oss massor med ombyten just för att fotografera i dessa fantastiska omgivningarna…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.