17 månader
En bestämd tjej med skinn på näsan! Vår lilla Elsa är sannerligen en riktig tuffing. Hon fick en kämpig start i livet och det har säkert satt sin prägel! Jag tror verkligen på att motgångar gör en starkare. Det känns kanske inte så i stundens hetta men när man slutligen har rest sig står man där betydligt stadigare. För 1,5 månad sedan tog Elsa sina första steg och nu går hon i princip obehindrat. Hon lärde sig att gå i samma ålder som Ludwig trots att hon kämpat med skena och gips under hela första levnadsåret. Finmotoriken var hon väldigt tidig på precis som sin bror. Hon tar efter Ludwig på allt han gör och det är verkligen så häftigt att se. När det kommer till talet så kan hon säga en hel del ord. Mamma, pappa, Elsa, Ludde och näsa är några i raden av ord som hon anammar.
Jag kan fortfarande inte förstå att jag har en liten ”mini-me”, min lilla flicka! Det är verkligen så kul att ha en av varje och jag känner mig obeskrivligt lyckligt lottad över mina barn. Det är absolut ingen självklarhet att få barn, vilket man trodde när man var yngre. Så här i efterhand har jag verkligen reflekterat över det, även över allt som faktiskt kan gå fel vid en graviditet/förlossning. När det väl gäller så är det så små marginaler som ska till för att något ska gå snett. Se bara på min senaste förlossning. Om det inte vore för att jag fick maginfluensa så tror jag verkligen inte att det hade blivit som det blev. En liten maginfluensa! Wtf liksom!! Man känner sig fullkomligt maktlös när sådana situationer inträffar…
Alltså förstår ni lyckan över att hitta det här ljuvliga lilla trädet precis utanför dörren? Jag var ju bara tvungen att fotografera månadsbilderna på Elsa här, hon vart dock inte alls lika övertygad! Men söt ändå!