I helgen blev det fullt fokus på familjen så det blev lite sämre med både fotografering och blogguppdatering, vi går igenom något tufft för tillfället och det slukar så mycket energi. Kontrasterna i livet, samtidigt som man ska vara lycklig och spänd inför lilla Elsas ankomst så rinner tårarna längst med kinderna var och varannan dag.
Igår hade jag hur som helst en ”bättre” graviddag så vi bestämde oss för att åka en tur till Bokskogen, nu gick vi ingen jätte lång slinga men vi tog en tur kring slottet och när Ludwig hade vaknat från sin middagslur spenderade vi tid i lekparken och tittade på ankorna. Glädjen i hans ögon när han fick syn på ankorna är oslagbar, oj vad jag älskar den lilla killen. När vi kom hem var tanken att vi skulle bjudit in grannarna på fika men vi kom hem så mycket senare än planerat, Calle behövde jobba och jag var fullkomligt slut så vi fick skjuta på vår planerade fikastund. Vi ska nämligen få hjälp av grannarna (som även är min kollega) när det väl är dags för att bege sig till Förlossningen, är det så att det ”händer” på kvällen/natten eller helgen så ska de passa Ludwig tills dess att svärföräldrarna hunnit hit (en ledtid på säkert 1,5h) och det kan ju gå betydligt snabbare med tvåan så vi hinner kanske inte invänta dem. Är det så att Ludwig är på Förskolan när det inträffar så är det ju lugnt för då kan svärföräldrarna bara hämta honom där.
Men i alla fall så föreslog grannen att Ludwig kunde komma in en stund och leka igår, ifall vi var helt slut och behövde vila. Vi nappade genast på förslaget och vi vill ju gärna att Ludwig har träffat dem några gånger själv så att det inte blir en ”chock” för honom när vi sen behöver lämna honom för att åka till Förlossningen. Ludwig stannade i en timme och det hade gått så himla bra vilket värmer mitt hjärta…
Så vacker omgivning, dock inte den trevligaste årstiden på året…