Falsk Krupp
Fy farao, den här helgen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Istället blev det ett återfall av Falsk Krupp och två ambulansbesök för vår lilla Ludwig. Jag som trodde att han hade vuxit ifrån den där förbaskade Kruppen och nästan glömt bort att han ens råkat ut för det. Hur höga är oddsen för att han skulle drabbas av ett återfall när vi är på besök hemma i Sölvesborg dessutom?
Det blev fullständigt kaos! Lagom tills när jag skulle gå och lägga mig och precis hade slumrat till vaknade jag av ett ryck när Ludwigs andning plötsligt hade förvandlats till ett skällande tjut. Alltså, ni som inte har varit med om Falsk Krupp kan inte ens föreställa er hur hemskt det är. Det låter bokstavligen som att barnet håller på att kvävas till döds. Samtidigt som barnet ifråga får panik just för att hen inte kan andas normalt. Det i sin tur förvärrar situationen! Efter att ha stått utomhus med honom i famnen i säkert tjugo minuter utan att anfallet avtog ringde vi 112.
Behandling Falsk krupp
Ambulansen var på plats efter ca 20 min och i vanlig ordning stabiliserades situationen efter att han hade fått andas in adrenalin. Det är den kortsiktiga lösningen på Falsk Krupp. Det vidgar luftrören. Utöver det fick han kortison som verkar på lite längre sikt. Efter en halvtimme lämnade ambulansen och det kändes som att vi hade läget under kontroll. När vi sedan för andra gången skulle gå och lägga oss blev Ludwigs andning åter igen ansträngd. Ganska snabbt var Kruppen tillbaks tills dess att han slutligen kräkte upp en jädra massa slem. Efter det lugnade han sig och vi gick och la oss. Varken jag eller Calle kunde såklart somna. Ludwigs andning blev allt mer ansträngd och tungrodd. Vid varje andetag stack både revben och nyckelben ut (något vi blivit ombedda att ha koll på) och till slut lät det riktigt illa så vi ringde åter igen efter ambulansen. Ambulansmännen gav honom en ny omgång adrenalin och med största sannolikhet hade en del av kortisonet kommit upp när han kräktes så de beslutade att fylla på med några tabletter. De ringde dessutom in till barnakuten och stämde av med en läkare ifall de tyckte att vi skulle komma in för observation. Efter samråd med oss kom vi fram till att vi skulle stanna hemma och om det åter igen förvärrades så skulle vi åka in till akuten i Kristianstad.
Det märkliga är att vid tidigare Kruppanfall har Ludwig alltid åkt på världens dunderförkylning dagen efter ett anfall och Kruppen har varit som bortblåst. Denna gången har vi inte sett några tecken på förkylning men däremot har Kruppen suttit i en bit in under dagen. Jag hoppas innerligt att detta var sista gången som vi får uppleva denna hemska situationen, man vänjer sig aldrig! 