Samma dag som vi anlände till Rwanda åkte vi upp i bergen och checkade in på det här mysiga hotellet, när vi bokade utflykt och boende hemifrån Sverige hade vi ingenting att gå på så vi använde oss helt enkelt av TripAdvisor och utvärderade omdömena som tidigare besökare lämnat och efter att ha tagit kontakt med Insight Safari Holidays valde vi att boka allt via dem och jag måste säg att det flutit på så himla bra. Något som var nytt för oss är att man måste ansöka om ”permits” för att få komma in i Nationalparken, det släpps endast in omkring 65 personer per dag i parken där gorillorna håller till. Med andra ord var det en chansning för oss att boka och betala allt i förväg hemifrån Sverige eftersom vi inte hade något spelrum vad gäller vilka dagar att besöka gorillorna som ju var huvudsyftet med vår resa till Rwanda, vi hade ju endast fyra dagar som vi var på plats i landet! Hur som helst valde vi att chansa och lyckligt nog fick vi våra permits några veckor efter att vi hade bokat…
Hotellet ifråga kan nog klassas som ett av de lyxigaste i hela Rwanda och jag måste säg att servicen var alldeles fantastisk, alla var så oerhört måna om att vi skulle ha det bra. Kontrasterna med hur invånarna bor jämfört med hur vi bodde på detta hotellet går inte att beskriva med ord, killen som visade oss rummet gick tex in på toaletten och demonstrerade att vi hade rinnande vatten. Man riktigt såg i hans ögon hur häftigt han tyckte att detta var och passade på att sätta på kranen och dra sina fingrar genom vattenstrålen.
Frukosten på hotellet var fantastisk, frukten hörde helt klart till min favorit och här inser man hur lite frukten hemma i Sverige smakar! Jag vågar knappt tänka på vad man har gjort med frukten för att få den över till andra sidan jordklotet. Kocken på hotellet var så otroligt gullig, trots att det fanns en färdig meny med ”västerländska” maträtter lagade han efter önskemål från oss lokal afrikanska mat till oss. Jag menar, åker man till Afrika vill man ju såklart testa på deras matkultur! Jag förstår inte varför majoriteten av länderna istället för att göra det som de verkligen är bra på ska försöka sig på att anpassa allt efter oss turister, det blir sällan lika bra!
Vi hade publik utanför portarna så fort vi slog oss ner i restaurangdelen, där samlades barnen ifrån grannbyarna och vinkade på oss. Vi begav oss dessutom ut på en promenad i området men jag måste erkänna att vi var lite väl fega och kom egentligen inte så långt som vi hade önskat, vi höll oss till den enda asfalterad vägen som löpte genom berget och var således inte inne i byarna som bestod av jordtrampande små stigar och plåtskjul till hus. Man är liksom inte van vid att vara omringad av en hel karavan av barn som konstant tigger om pengar och hur mycket vi än hade velat ge dem en slant så ska man ju inte göra det, jag gjorde misstaget när jag för några år sedan besökte Gambia och ni kan ju bara föreställa er vad som händer om man ger en person och där finns 1000 andra som också vill ha (jag kan lova att det där gör jag inte om)!! När vi sedan stötte på lite äldre ungdomsgäng vände vi ganska snabbt på klacken och gick tillbaks till hotellet, även om precis alla vi frågat intygade om att det för oss turister var fullständigt säkert att gå omkring i området kändes det ändå inte helt bekvämt.
Jag försökte knäppa av lite bilder på invånarna i området men det blev dessvärre inte alls i den utsträckningen jag hade hoppats på, dels för att vi inte kände oss bekväma med att gå omkring med systemkameran som väckte en enorm uppståndelse dels så kändes det inte särskilt schysst att gå runt och fota alla men jag har i varje fall tagit lite bilder (det kommer fler efter hand). Det skär i hjärtat att se hur befolkningen i vissa delar av Afrika har det, det går liksom inte att beskriva med ord och jag vet knappt hur långt tillbaks i tiden som vi hade det på det viset hemma i Sverige. Det ska dock poängteras att ekonomin i Rwanda har förbättrats något markant de senaste åren, precis alla som vi pratade med verkade avguda den sittande presidenten som tydligen gjort enorma insatser för landet och det är ju positivt! Enligt invånarna själva finns det tex ingen som helst korruption i landet längre (vilket som för oss utomstående är svårt att tro), man har infört gratis skola för alla barn, man tar även hand om de mest utsatta invånarna och ger dem gratis sjukvård etc. Det hade varit kul att resa tillbaks till Rwanda om låt säga 5-10 år och faktiskt se skillnaden gentemot nu…
Hörrni, glöm inte bort att var och en av oss kan göra skillnad!! Vi såg röda korsets bussar lite här och var och att månatligen skänka en slant som för oss kanske är obetydlig kan rädda barn!!