Fotokurs på Universitetsnivå
Ni som följer mig här vet att fotografering är en passion för mig. Så länge jag kan minnas har jag älskat att fotografera. Intresset sträcker sig så långt bak i tiden tills när man var tvungen att framkalla bilderna på rulle. Alltså jösses som man slösade fotorullar. Det var ju snordyrt att framkalla och man kunde inte direkt välja ut vilka bilder som man ville behålla utan man fick snällt betala för skräpet. Stackars mamma som fick de fakturorna! Oavsett så är jag idag väldigt glad för att jag fotade så mycket som jag gjorde. Jag har ju så många fotominnen från tid och otid och det är guld värt. Det här med mitt fotointresse misstänker jag att jag har ärvt ifrån min farfar som redan på den tiden hade ett intresse för fotografering. Jag har flera bilder som min farfar har tagit på pappa. Alltså de är på riktigt väldigt bra! Knivskarpa men svartvita så klart. Nu har jag aldrig haft någon kontakt med min farfar utan fick ärva bilderna vid min pappas bortgång. Intressant att det sedan skulle visa sig att även jag kom till att älska fotografering…
Digital fotografi på Linnéuniversitetet
Nåväl, det var lite bakgrund till mitt fotointresse. Nu har jag bestämt mig för att vidareutveckla mina kunskaper och har kommit in på en fotokurs på Universitetsnivå. Alltså förstår ni min lycka?! Jag tänkte ju att jag skulle gått den här kursen under tiden som jag var mammaledig och trodde att den skulle kicka igång redan i januari. Där hade jag fel för den börjar först i april! Det är visserligen en kvällskurs som går på halvfart och på grund av Corona-läget så blir det digital undervisning. Det är jag så tacksam för eftersom jag aldrig hade haft möjlighet att infinna mig på några fysiska föreläsningar.
Nu får vi se hur livspysslet går ihop men jag hoppas verkligen att jag ska kunna fullfölja kursen. 