Gravidkrämpor och förlossningsskador
Kan vi ta ännu ett ögonblick åt att diskuterar ”gravidkrämpor”, mitt förra inlägg var väldigt uppskattat och jag inser verkligen att jag inte är ensam om att slåss med sådana här krämpor. Nu har jag hunnit med att gå till både Kiropraktor och sjukgymnast ett antal gånger sedan mitt senaste inlägg och man kan konstatera att hela min höft samt blygdbenet har blivit snett. Förmodligen på grund av den brutala förlossningen med Elsa för då tog det ju månader innan jag var på benen (ordentligt) igen. Efter min första förlossning var jag uppe på benen utan några som helst smärtor redan efter någon timme. Så sjukt hur det kan skilja sig åt sådär. Att jag sedan har gått omkring och burit på ett gipspaket de senaste månaderna har garanterat bidragit till snedheten. Det var egentligen en bit in i Elsas gipsperiod som jag på riktigt började få ont. Det är omöjligt att inte belasta kroppen fel när man bär omkring på sin bebis i gips.
Behandling
Hur som helst så tryckte sjukgymnasten till både höften och blygdbenet, det var inte skönt kan jag lova. Hon rätade även upp det så mycket som möjligt och nu har jag fått ett antal övningar som jag ska göra dagligen. Jag måste träna upp bålstabiliteten för annars vill snedheten trilla tillbaks. När jag skriver bålstabiliteten så är det inte samma muskler som när man spänner magen utan det är den inre bålmuskulaturen som spänns när man gör en knipövning. Jag tyckte att sjukgymnasten förklarade det så bra för mig för innan har jag liksom inte greppat det där. Om man ligger ner på ryggen med benen lätt böjda (fötterna i golvet) och håller handen på ovansidan av höften så kan man känna hur det spänns till i magen när man gör en knipövning (man ska alltså inte samtidigt spänna magmusklerna). Det känns visserligen väldigt svagt (på mig i alla fall) men det är denna stabiliteten som måste stärkas upp efter att man har varit gravid och fött barn. Målet är att kroppen automatiskt ska aktivera knipandet/de inre bålmusklerna precis som den gjorde innan man var gravid och födde barn. Yes det har skett automatiskt utan att man har tänkt på det. Nu tänker jag på detta hela tiden och går omkring och kniper så ofta jag bara kan. När jag går promenad håller jag till exempel aktivt inne knipet hela tiden. Ibland kommer jag på mig själv att jag har ”tappat det” och då aktiverar jag det igen.
Kroppen tar verkligen stryk av en graviditet, om inte första gången så garanterat andra eller tredje gången. Precis alla jag känner lider av någon gravidkrämpa. Sen behöver det inte vara något som syns utåt utan det är ju allt det inre som också ska klara sig helskinnat ur en graviditet/förlossning. Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna springa igen. Jag som älskade att springa och saknar ihjäl mig efter att få göra det igen…
Här (klick) finner ni mitt tidigare inlägg om gravidkrämpor och förlossningsskador.