Alltså det går inte att beskriva med ord hur skönt det var att komma hem ikväll, att få krama om världens bästa pojkvän som sannerligen har fått stå ut med en grinig flickvän sedan ett par veckor tillbaks. Att få slå sig ner till ett dukat bord och dessutom mötas av ett gäng röda rosor, som dessutom kryddas av en uppmuntrande present.
Revisionen är över och även den norska gick som på en räls, allt detta slit börjar komma till sin ända och jag ska utan tvekan njuta av en helg utan något som helst jobb i mina tankar. Jag har dessutom ställt in två tjejmiddag som jag planerat att gå på men som jag i veckan insåg att jag nog inte skulle orka med, jag behöver ”bara vara” och ta dagarna som de kommer…
