Nu under semestern tänkte jag sluta med amningen, jag har redan för några veckor sedan börjat med att trappa ner under dagtid och igårkväll/natten till idag skulle vi försöka oss på att även minska på nattpassen. Jag ammade Ludwig när han gick och la sig kring tiotiden och sedan var vår plan att maken skulle ta honom när han vaknade första gången (brukar vara vid halv ett) och sedan skulle jag amma honom andra gången han vaknade (brukar vara vid tretiden) och när han sedan vaknade för tredje gången som brukar vara omkring fem/sex på morgonen skulle maken gå upp med honom och istället ge honom gröt. Vår plan gick inte helt som vi planerat så vi får göra ett nytt försök ikväll/natt!
Ludwig grät sig sönder och samman och bokstavligt talat hulkade när han insåg att det inte var jag som tog honom när han vaknade första gången på natten. Mitt mammahjärta höll på att brista när jag såg hur ledsen han var, jag har aldrig sett honom så förkrossad och förtvivlad. Maken försökte ge honom både ersättning och vatten på flaska men Ludwig var inte alls intresserad av något annat än bröstmjölk. Egentligen tror jag inte att han är hungrig vid den tiden när han vaknar utan han har snarare använt amningen som tröst för att komma till ro och somna igen, jag har helt enkelt agerat en livs levande napp för honom och det är ju inte hållbart. Hur som helst ville jag egentligen inget annat än att ta min lilla bebis i famnen och göra honom lugn igen men det går ju inte för då skjuter vi bara fram problemet och jag ser verkligen inte fram emot kommande nätter! Det hela slutade hur som helst med att Ludwig i ren utmattning somnade i CJ’s famn men så fort han försökt lägga ner honom i sängen blev han åter igen hysterisk, efter tredje försöket fortsatte han slutligen att sova även i sängen men tyvärr blev han inte långvarig och vaknade redan efter en timme igen och då ammade jag honom.
Jag har hört lite olika teorier om hur man lättast vänjer av bebisen från bröstet och passade även på att fråga barnmorskan igår när vi hade halvårskontroll. Det finns ju inget rätt eller fel kring när man väljer att sluta amma men jag känner att Ludwig börja bli för stor och även om han får ett visst skydd i form av antikroppar så länge jag ammar så känns det lagom att sluta nu när han passerat halvåret. Jag kan tänka mig att hela denna avväjningsprocessen hade blivit så mycket enklare om Ludwig hade tagit napp eller redan från början accepterat flaskan med ersättning men han har ju aldrig varit förtjust i något utav det, jag har ju hittills tagit varenda natt med Ludwig så han har ju dessutom vant sig vid att det är jag som tröstar honom när han vaknar på nätterna.
Det är många som tipsat om ”tre nätters processen”, att man under tre nätter låter mannen ta bebisen varje gång han vaknar och att mamman helt enkelt sover i ett annat rum men då hade mina bröst sprängts! Jag tänker att jag ska klara avvänjningen utan att behöva pumpa men det kan man kanske inte…
