Ja men det slutade ju riktigt bra trots allt, CJ hade nämligen bokat ett inrikesflyg ifrån San José till Drake Bay utan att först kontrollera att det faktiskt fanns en befintligt flygplats! Vi betalde glatt våra biljetter och tänkte inte mer på det förrän CJ’s vän som tidigare varit i Costa Rica nämnde att vi nog bokat ett flyg med destination landningsbana och ingenting mer, jag ljuger om jag säger att jag för en stund inte var lite orolig då jag satt där hemma och mottog denna information. Samtidigt älskar jag ju äventyr så det var med skräckinjagande förtjusning som jag såg fram emot att landa….
Flygturen var verkligen en upplevelse i sig, det var ett litet plan som rymde 12 passagerare plus personal och för en sekund kände jag mig ganska orolig när piloten öppnade en chipspåse och samtidigt korkade upp en coca cola. 
Nedan ser ni landningsbanan som faktiskt bara var en landningsbana, bredvid hade de som tur väl var placerat en brandsläckare ifall att planet skulle börja brinna! Haha! Snacka om kontraster… 
Det jag oroade mig mest för innan vi väl var på plats var att vi bara skulle stå där på landningsbanan mitt ute i djungeln och inte veta varken ut eller in. Jag menar, det var ju min största utmaning med rullväskan! Punktligt nog stod istället ägaren till hotellet där och väntade på oss (trots att vi inte hade fått någon bekräftelse på att det faktiskt ingick pick up service och att de skulle vara på plats när vi anlände), grusvägar som kantades av vattenfyllda väggropar tog oss sedan fram till destination Hotel Taranquilo där vi nu befinner oss. 