Fy farao! Två sjuka barn och en trotsig 3-åring! Det har varit rysligt nära pyskbryt den här helgen vill jag lova. Tänk att de här två söta barnen kan få båda sina föräldrar att känna sig på ruinens brant. Under en veckas tid har de vaknat om vartannat hela nätterna långa. När klockan slagit halv sex ja då har de varit redo att inta världen och det med buller och bång. Oavsett hur sent de har lagt sig kvällen innan och oavsett hur många gånger de har vaknat för att knappt hinna somna om innan de vaknat igen. På dagarna vill de sitta fastklistrade i ens knä och då framförallt MITT knä, de är inne i en enormt mammig period. För 3åringen är allt man gör FEL, om man lägger upp maten på en grön tallrik, ja då ska han ha en rosa tallrik. Om man lägger ost på mackan, då ska han ha korv. Precis ALLT är tvärtemot vad man gör och det oavsett om man bara sekunder innan har frågat honom vad han vill ha. På riktigt, detta är så påfrestande när man inte får någon som helst återhämtning.
När mamma ringde mitt i kaoset när Calle hade gått upp för att vila en stund (vi har försökt att vila i omgångar) bröt jag ihop och grät. Man vill ju bara sina barn det absolut bästa men tålamodet och orken räcker inte till. Man vill bara lägga sig i fosterställning och bli omhändertagen själv. Jag behöver återhämtning och med det sagt innebär inte återhämtning för mig att åka iväg och umgås med vänner, ta in på spa eller göra något annat happening. Jag behöver få vara helt själv här hemma och bara göra exakt det som faller mig in. Det har inte hänt sedan vi fick barn och jag är en person som behöver egentid. Det är då jag hämtar energi. En svår ekvation när mannen inte har någonstans att åka med barnen. Själv åker jag med jämna mellanrum hem till Sölvesborg med dem och då får åtminstone maken barnfritt här hemma. När jag lättade på hjärtat och sa detta till mamma tog det inte många minutrar innan hon ringde upp efter att vi hade lagt på och erbjöd sig att hon och Jocke kan komma hit och hämta barnen nästa helg. Maken ska nämligen på spahelg med en kompis så nu äntligen ser det ut som att jag kanske kan få min efterlängtade egentid för återhämtning. Förutsatt att vi alla är helt friska då förstås…
Vi hade i vart fall en liten ljusglimt under dagen då man för en sekund glömde bort hur slutkörd man är och det var när de här två tog en tur i sin elbil. Elsa älskade att åka bredvid sin storebror och när vi skulle parkera bilen blev hon rosenrasande och fick ett utbrott. Hon ville åka ännu mer…
10 maj, 2021 at 10:31
Längesedan jag lämnade en kommentar här, men följer din blogg och tycker det är så kul att du skriver här, den är helt i min smak! Känns även så skönt att du delar en ärlig bild av föräldralivet, och inte bara att allt är perfekt jämt vilket många ger sken av på instagram😊 Du är inte ensam om att känna dig slut, här hemma har vi en tjej på 7 veckor och storebror som är 3 år, vi har fått dela upp oss på nätterna då storebror vägrar sova själv, han sov i vår säng till december men i och med att lillasyster skulle komma försökte vi med eget rum (har försökt när han var yngre men gav upp) men slutade med att han vaknade hela tiden och mannen kunde inte somna om, och inte sonen heller tillslut, resultatet att ha en trött 3 åring och man var inte så kul, så nu sover mannen i sonens rum medans jag och lillasyster sover i vårt sovrum🤣 nu sover vi alla oftast ganska bra, men sonen har nätter när han måste på toa, sparkar i sömnen och lillasyster ligger ibland och knorrar/sparkar vid mig framåt morgonen för magont, även om hon sover gör inte jag, så här går halva helgdagarna till att sova om varandra för mig och maken😅
Och trots, herregud! Har haft sonen hemma från förskolan i 5 månader nu, då jag tog semester plus var sjukskriven innan lillasyster kom, tveksamt om jag har hår kvar snart😅 han skriker och sparkar när vi ska ta på kläder, sen tar han av kläderna jag tagit på när jag inte ser, lägger in de i garderoben och så kommer han gående naken, ska ha speciella glas, ska inte sova, borsta tänderna osv.. på det hela ska han springa runt som en vilding ibland med exempelvis lillasysters babygym och är helt omöjlig att få lugn, sticker från mig när vi är ute och går, eller drar i affären för att han vill leka kurragömma, alltså phu, krävs så mycket tålamod… känner mig alltså helt knäckt stundtals, nu börjar han förskolan igen så jag får lite andhämtning tis-tors! Men mellan varven är han ju så goo, och allt negativt är glömt😅🥰
10 maj, 2021 at 20:42
Åhh tack snälla, det behövde jag höra! Jag ser ju att ni är sååå många som kikar in här dagligen men det är få som kommenterar så jag blir så glad när jag dessutom får en personlig kommentar. Tack!
Grattis till nytillskotett i familjen, känns som en evighet sedan Elsa var sådär liten!
Skönt att höra att man inte är ensam om att känna sig slutkörd. Precis som du skriver ger många sken av att allt är sådär förbaskat perfekt hela tiden. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat maken den senaste veckan ”Hur f*n klarar alla andra det?”. Det känns verkligen inte som att andra tycker att det är sådär jobbigt men det gör de såklart emellanåt också. Nu ser vi äntligen ljuset i tunneln på barnens förkylning, Ludwig är frisk och Elsa är på god väg så på onsdag räknar jag med att även hon är återställd. Tack och lov! Nu kommer vi gå omkring med munskydd och knarka handsprit för att undvika att hamna i denna sitsen på ett bra tag framöver…