Alltså nyp mig i armen, detta är alltså min 2,5-åring som slutat skolan. En mix utav mig och Calle, jag kan liksom inte ta in det men det känns så stort när man tänker på det. Just nu är han extremt trotsig men enligt Barnmorskan så är det alldeles normalt och ett gott tecken för det betyder tydligen att han känner sig trygg här hemma, att han vågar ta ut svängarna med oss föräldrar. Han är ju absolut inte likadan när han tex blir passad av andra och det känns visserligen skönt, man vill ju att ens barn ska uppföra sig.
Den här stunden då vi åt picknick tillsammans kommer jag att bära med mig länge, det var ett sådant där mysigt tillfälle då han var på strålande humör och vi satt ner som en familj och kunde njuta lite. Det är ju inte så ofta de där tillfällena ges med två småttingar men när de väl inträffar så känner man sig lycklig ända in i själen.
Givetvis skulle han göra som Pippi och äta grädde direkt ifrån tårtan, jag misstänker att det var därför han bestämt skulle ha en ”Pippi tårta”.
Lille Elsa var också med på ett hörn, tänk att nu hade hon med största sannolikhet tagit sig fram genom att åla/dra sig med händerna men istället sitter hon fast i denna förbaskade gipskonstruktion. Det gör ont i mig att hon ska behöva ha detta gipset i hela fyra månader…
Jag älskar Ludwigs fina sandaler, alltså de är sååååå fina! Vi har beställt dem från babymocs!