Tråkigt slut…
Om jag ska vara ärlig så sitter jag här och skriver med tårar som bränner i ögonvrån. Jag har precis lyckats natta barnen och klockan har slagit halv tio. Egentligen skulle jag befunnit mig på ett Bröllop och haft kvällarnas kväll. Antar att Calle håller ställningarna för oss båda två och jag kan inte låta bli att känna en viss avund.
Den här dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig och den fick ett riktigt tråkigt slut. Vi skulle som jag nämnt på Bröllop och allt gick enligt plan. Svärföräldrarna kom hit strax före lunch och hade varit snälla och tagit med en paj som vi åt tillsammans. Efter lunchen smet jag upp och tog en liten powernap samtidigt som Calle hoppade in i duschen och barnen gick ut i trädgården för att leka med svärföräldrarna. Jag hade redan duschat och fixat håret och skulle sedan bara precis sminka mig och piffa det sista innan jag var klar. Klockan ringde och jag klev upp för att joina maken som stod och fixade sig på toaletten, vi hade börjat komma i riktigt bra stämning.
Då plötsligt kommer Ludwig inrusandes och skriker som en stucken gris varpå jag kastar mig ner för trappen. Svärmor håller honom över vasken i köket och sköljer hans lillfinger med kallt vatten. Ett finger som hade hunnit bli alldeles blått, svullet och något sprucket. Förstår ni att han på denna korta stunden lyckas med att klämma sitt finger mellan två tegelstenar som vi har för att hålla lekstugedörren på plats? Detta bara en halvtimme innan vi skulle bege oss mot Bröllopet. Jag försökte ringa 1177 utan resultat, testade sedan med att slå Kvälls- och helgmottagningen en signal men linjen var överbelastad. När jag sedan googlade klämskador insåg jag att någon utav oss borde åka in med Ludwig för att låta en läkare titta på fingret. Vi hade lite skilda åsikter om det var nödvändigt eller ej men mammahjärtat sa att jag var tvungen att åka in med honom. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om vi inte hade gjort det och det i efterhand hade visat sig att vi borde. Läkaren sa att vi hade tagit helt rätt beslut.
Timmarna gick och kvällen började nalkas. Vi satt först på drop in på Kvälls- och helgmottagningen. Efter någon time fick vi en bedömning och ett beslut om att en läkare borde se på fingret. Ännu mer väntan. Vi fick träffa en läkare som tyckte att finger borde röntgas. Vi begav oss mot röntgen. Ännu mer väntan. Fingret röntgades. Ännu mer väntan och slutligen fick vi ett besked om att inget var brutet. När jag kom hem runt sju var jag HELT slut och kände mig fullständigt dränerad på all energi. Vi tänkte först att jag skulle anslutit till festen efter att jag kommit hem med Ludwig men så blev det inte. Ingen mat, genomsvett och fullständigt slut tog jag istället över ansvaret här hemma. Ludwig som dessutom varit febrig så sent som natten till idag och flera nätter med krupp innan dess var utöver fingret alldeles hängig under dagen. VARFÖR just en sådan här dag?
Känner mig lite som Askungen, vad vore väl en bal på slottet…
