Urinvägsinfektionen från helvetet…

Jösses, vilka dagar vi har haft! Mitt hjärta har varit halvt förkrossat av att se vår lilla Ludwig så tilltagen! Han fick nämligen plötslig feber i fredags (igen, han hade en omgång för någon vecka sedan men sen gick det över så vi tänkte inte mer på det) och låg alldeles utmattad här hemma i soffan, vi gav honom alvedon men han blev liksom inte helt feberfri. Vi fick bara ner den lite grann, samtidigt så är det vanligt att barn får hög feber så vi kände oss inte direkt oroliga Fram mot kvällen gick jag upp med honom i soffan och la mig bredvid honom för att titta på Pippi Långstrump, vi låg och pratade lite och han kändes ändå pigg trots att febern åter igen hade börjat stiga. Sen plötsligt så skakade han till, precis som när man kan få en rysning eller fryser så att man skakar, i tre omgångar. Jag frågade honom om han frös men det gjorde han inte och sen plötsligt krampade hela han, alltså det var så fruktansvärt läskigt!! Googla “feberkramp” så förstår ni! Jag bokstavligen skrek på Calle som rusade upp för trappan och bar ner Ludwig på golvet. Jag ringde 112 och de skickade genast en ambulans. När barn får feberkramp ska man, åtminstone när det är första tillfället, ringa 112 för att säkerställa orsaken till krampen. Krampen hade släppt när ambulansen var på plats men jag tror den höll i sig i flera minuter och då var Ludwig inte kontaktbar. Ludwig och Calle fick åka in med ambulansen till sjukhuset, där gjorde man massor med tester och kunde slutligen konstatera att han har urinvägsinfektion vilket är orsaken till att hans feber och feberkrampen berodde på att febern steg för snabbt. När man får feber som stiger för snabbt så blir det liksom en kortslutning i kroppen vilket kan resultera i kramp. Nu har vi haft ett par dagar där vi har kämpat med att få i honom antibiotika och varvat Ipren med alvedon och nu äntligen känner vi igen vår lilla kille, när sådana här situationer inträffar inser man verkligen att det allra viktigaste i livet är att man får vara frisk.

Det första Ludwig frågade efter när han kom hem från sjukhuset var om han kunde få “Pippi-tårta” så nu ska vi ge oss in på ett tredje försök av hans “Pippi-tårta”, haha! Vi har förresten världens gulligaste grannar, vad tusan skulle vi gjort utan dem (det var även de som hjälpte oss med Ludwig när jag åkte in till förlossningen)?? När de såg ambulansen utanför vårt hus hörde de genast av sig och frågade om de kunde hjälpa oss med någonting och senare på kvällen så for de in till sjukhuset och hämtade upp Calle och Ludwig med vår bil, Elsa hade redan lagt sig för kvällen och att sätta henne i en bilbarnstol med gipset hade inte varit en trevlig upplevelse. Vi är så otroligt tacksamma för dem, när sådana här saker inträffar blir det så påtagligt att man har familjerna på längre avstånd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.