För tillfället är det knappt någon mening med att gå hem ifrån jobbet, jag tog mig en välförtjänt paus på två timmar sen var jag på det igen. Satt fram tills tolvsnåret och knåpade på mina rapporter, sen tar det ju säkert tio gånger längre tid för mig eftersom jag fortfarande inte är helt varm i kläderna med alla olika moment. Jag ser verkligen fram emot 2014-års räkenskaper och att lägga 2013 bakom mig!
Till något annat, jag håller på att sakna ihjäl mig efter den här lilla sötsaken! Oj vad jag önskar att han hade varit hemma hos mig om kvällarna, sen är det ju lite egoistiskt tänkt för jag har ju verkligen inte tid till att ta hand om honom den här perioden. Tacka vet jag Mammi & Jockis som alltid ställer upp och knappt vill lämna tillbaks honom för att de tycker så mycket om honom…
9 januari, 2014 at 16:04
Hejsan,
Först vill jag börja med att tacka för en mycket trevlig blogg. =)
Som jag förstår har det för ett par månader sedan tagit slut mellan dig och din kille och tänkte hör vad du har för tips på att ta sig ”vidare” och hur det känns att vara singel. Jag har själv (för ett par dagar sedan) blivit sårad/dumpad av någon som jag tycker mig hör väldigt bra ihop med och som det har känts att det har varit ömsesidigt men sen att det visar sig att han har problem. Jag tycker det är så himla jobbigt och försöker tänka på annat genom att träna, vara ute, läsa m.m men har svårt att glömma den tiden man hade och föreställt sig att det skulle vara…Vet att tiden läker såren men just nu är det jobbigt!!
Tack igen för att din blogg strålar inspiration!!
9 januari, 2014 at 20:55
Hej Cecilia,
Va kul att du gillar bloggen!
Att vara singel ska man ju egentligen inte se som något negativt (även om jag hellre hade varit i ett förhållande och äntligen fått känna att jag funnit mannen i mitt liv) och tids nog kommer vi helt garanterat att njuta av den tiden också! För min del hade jag faktiskt funderat på att jag och J nog inte passade så bra ihop ett tag (han jobbade precis hela tiden och prioriterade enligt mig helt fel för att kunna ha ett fungerande förhållande) och om jag bara är realist så står jag fast vid det beslutet dock har jag det precis som du väldigt tufft. För mig pendlar det väldigt mycket, ena dagen känner jag mig nästan oberörd medan det andra dagen sköljer över mig som en Tsunami och jag vet knappt vart jag ska ta vägen för att jag saknar ihjäl mig efter stunderna då allt var bra. Problemet är ju att man vid dessa tillfällen bara tänker på det där som var så himla bra (nu kanske ni hade det väldigt bra hela tiden och då är det ju än värre), då försöker jag att fokusera på att jag i längden inte vill ha en pojkvän som alltid sätter mig i andra/tredje hand men det är ju dessvärre lättare sagt än gjort.
Jag har hur som helst kommit fram till att man måste ta befälet över sin tankeverkstad och det är lite vad jag jobbar med just nu, det är tufft och framförallt när man samtidigt har den pressen som jag har på jobbet för tillfället. Försök att umgås med vänner så mycket som det bara går, någon som finns där och lyssnar på alla tankar som man gärna vill ventilera med någon och till ingen nytta analysera sönder! Träning bidrar till endorfiner och det är något som jag har märkt hjälper mig! Sätt upp mål med livet, vart du vill komma och försök att fokusera på att nå dem…
Usch, hoppas att du mår bättre snart! Jag vet precis vad du går igenom och det är ta mig tusan en svår process innan man är återställd!
Styrkekramar
14 januari, 2014 at 21:24
Tack för dina kloka ord!! Jag försöker att inte se ”singeltiden” som ett misslyckande eller som någonting negativt men samtidigt så är jag väldigt trött på att vara singel/i en dålig relation. Vill av hela mitt hjärta hitta någon och börja bygga upp någonting fint inför framtiden.
Tråkigt att höra att ni inte passade så bra ihop. Om jag ska vara helt ärlig mot mig själv så gjorde inte jag och min kille det heller, fast båda ville så gärna ha förhållande och vi hade skoj tillsammans men det är svårt när kärleken inte är villkorslös och om man inte riktigt har samma drömmar och mål. Nu med drygt en vecka och lite distans till det hela känns det lite bättre. Emellanåt kan det vara väldigt jobbigt då jag blir påmind om alla de bra stunderna och det känns så himla ensamt, då vill jag bara ringa och prata, men det går inte.
Vet att det blir bättre med tiden och att vi kommer gå stark ur det här. Det är inte lätt det där med relationer, eller är det bara att jag på något sätt har lyckas träffa fel killar. Usch är så trött på det här, speciellt när många i sin närhet verkar ha lyckliga relationer.
Styrkekramar till dig med!!
14 januari, 2014 at 22:07
Jag känner exakt likadant, jag vill inget hellre än att hitta kärleken och binda mig! Jag vill ha något seriöst, gifta mig och ha någon att planera framtiden med men att tänka på det gör en bara ledsen och stressad. Istället har jag bestämt mig för att jag ska bli starkare, fokusera på att bli lycklig själv och så får det vara en bonus om man stöter på kärleken. Jag menar, sådana saker som man tyckte var roligt förr är ju fortfarande roligt….du måste bara stänga av tankarna till att hela tiden koppla ihop allting med honom. Jag har lyckats ganska bra och för min del känns beslutet om att gå skilda vägar bara mer och mer rätt och jag vet helt ärligt inte om det kanske var ”kärleken” jag egentligen var kär i.
Nu peppar vi varandra och ser till att bli lyckliga själva i första hand, är det meningen att det ska vara ni så kommer ni tids nog att finna tillbaks till varandra.
Styrkekramar