Ett besök på Kolmården
Vårt första semesterstopp denna sommaren blev Kolmårdens Djurpark. Jag minns inte riktigt om jag varit där när jag var liten men jag tror att vi var där med pappa en gång. Känns lite hemskt att man inte kommer ihåg. Jag har dessutom så få minnen från tiden då pappa levde. Jag kan dock minnas att jag fick köpa en gigantisk geopard (gosedjur) som förmodligen ligger på vinden hemma hos mamma och jag tror att det var på Kolmården. Nåväl, jag hoppas att våra barn kommer att minnas detta besöket.
Som förälder gör man en enorm insats när man åker på sådana här utflykter. I tankarna låter det så idylliskt men om jag ska vara ärlig så är det också enormt påfrestande. Barnskrik, tjabb, någon som är hungrig, någon som vill kissa, någon som vill ha glass samtidigt som man själv svettas och bara vill ha en lugn stund. Men som jag brukar skriva här att det är de små stunderna som man minns och det får man också många utav. Som tex när vi stod här och tittade på kamelerna, precis det ögonblicket var sådär idylliskt som man hade önskat att hela vistelsen hade varit. Kamelerna var nog de djuren som barnen var mest fascinerade utav, märkligt nog. Även girafferna men de såg vi bara från linbanan som vi åkte två gånger. Den var helt klart huvudpunkten med hela vistelsen, något som vi alla var eniga om. Även om en av turerna innebar blöjbyte på högre höjder, haha.
På tal om blöjbyte ger vi nu Elsas potträning en andra chans. Vi gjorde ju en halvhjärtad insats tidigare i år men det slutade med att vi gav upp. Det är så synd för hon är så införstådd med hela proceduren och vet exakt när det är dags men hon kan inte släppa taget när hon sitter på pottan/toaletten. Det är precis som att hon har fobi mot dessa två fenomen. Idag har det skett 4 kissolyckor i byxorna och noll träffar i toaletten. Nåväl, vi får se om vi lyckas övertala henne denna gången.
Som tur var gick det att hyra skrinda på Kolmården. Vi tog bara med resevagnen och Ludwig började genast bråka om att han inte orkade gå. Det blev för övrigt bråk om vem som skulle åka i vagnen precis hela resan. Ludwig älskar dessvärre att åka vagn och vill inte riktigt inse att han är för stor för det. Samtidigt så är han lite för liten för att gå allt för långa sträckor, en svår ekvation det där. På Kolmården var det hur som helst guld värt att vi kunde hyra skrinda och det rekommenderar jag även er att göra om ni ska dit… 
På bilden nedan ser Ludwig så stor ut, nu börjar han verkligen se ut som en pojke i ansiktet. 
