Elsa

Elsas dop

Wow, vilken dag vi fick! Efter omständigheterna så kan jag inte annat än säg att vi fick den absolut bästa dopdagen vi någonsin hade kunnat föreställa oss och med facit i hand blev den dessutom så mycket bättre än om ursprungsplanen hade införlivats och vi hade haft mottagning på Rusthållaregården. Det hade blivit kaos med alla barnen! Restaurangen ringde nämligen och avbokade oss någon vecka innan dopet eftersom vi var de enda som hade gjort en bokning dagen till ära och de därför inte kunde hålla öppet enbart för vår skull. Jag tycker att det är så himla ledsamt hur det här viruset har påverkat hela samhällsekonomin, om jag ska vara ärlig känner jag mig rent av deppig över situationen och hoppas innerligt att det snart vänder.

Nu till dopdagen, vi fick med andra ord hitta en plan B som till slut innebar att vi skippade mottagningen. Istället förberedde vi för lite ”take away snack” och om vädret tillät skulle vi köra på picknick och gissa om vi blev glada när vi såg väderleksprognosen för denna söndag! Knallblå himmel, strålande sol och i princip vindstilla! Jag gick till och med utan jacka och frös inte, vi fick den absolut bästa dagen och det blev så otroligt mysigt (om än något kaosigt med alla barn men det är ju så livet är numer).

Min Lillebror och Svägerska är faddrar även till Elsa, de är sedan tidigare faddrar till Ludwig och vi är så glada att de ville vara det även till vår lilla flicka. Lillebror fick hålla Elsa under dopet och Ida läste en text ur Bibeln.

Elsa skötte sig exemplariskt under dopet, hon tittade med stora ögon och var så nyfiken på allt och alla. Däremot blev hon inte alls samarbetsvillig så fort vi plockade fram kameran och ville dokumentera lite efteråt, som vi kämpade med att få till åtminstone någon bild där hon inte grät och såg allmänt missnöjd ut men man kan ju inte alltid vara glad.  

Elsa bar samma klänning som Ludwig hade när han döptes, en klänning som jag själv har designat vilket gör den än mer speciell. Den är så otroligt vacker, det var dock på håret att den passade Elsa för dels så döptes Ludwig en halv månad tidigare än Elsa och dels så är Elsa ganska mycket större än vad Ludwig var i samma ålder. Själv bar jag en mörkblå klänning från Caliss och jag är så otroligt nöjd med min outfit, passformen på denna klänningen är magisk och jag kände mig så himla stilfull. Jag älskar volangdetaljerna på klänningen samtidigt som den är väldigt stilren och klassisk, ni finner den här (klick).

 

…och vi lyckades ÄNTLIGEN få till en familjebild! Jag tror bestämt att detta är den första bilden på oss alla fyra i en och samma bild, det är ta mig tusan så svårt att få till. Dels så vill man ju vara lite uppklädd när man ska knäppa av en familjebild och dels så måste man ha någon som behärskar kameran och kan assistera fotograf (tack snälla Fixar-Jocke och bästa morfarn till våra barn) och många gånger är man alldeles slut lagom tills det skulle vara dags att knäppa av den där bilden och då struntar man istället i det för humöret är ändå inte på topp.  

Picknicken blev en hit och wrapsen/tunnbrödsrullarna som vi hade förberett fick högsta betyg och jag har lovat att dela med mig av vad vi hade i dem så det kommer en uppdatering på det! Jag är även så otroligt glad att min mamma kunde vara med, det var nämligen något ovisst ifall hon skulle komma i och med corona men hon ville verkligen inte missa denna dagen och enligt hennes läkare så säger de att hon inte är i ”riskgruppen” (vilket jag visserligen inte kan hålla med om med tanke på att hennes immunförsvar är nedsatt på grund av cellgiftsbehandlingarna som hon genomgår) men från och med nu ska hon undvika alla sociala sammankomster för att vara på den säkra sidan. Elsas Farmor & Farfar var saknade men de gjorde rätt i att hålla sig hemma med tanke på situationen och att de tillhör riskgruppen, de får fira henne när allt har lagt sig och som tur är har de en svärdotter som är flitig på att dokumentera sådana här tillställningar.

Vi blev sittandes här i ett par timmar efter dopet, vi slog oss ner på en gräsplätt vid kapellet och hade hela området för oss själva. Så himla mysigt och alldeles alldeles perfekt med tanke på att barnen kunde springa omkring och leka, Ludwig var helt slut efteråt och han hade så roligt med sin kusin som han verkligen ser upp till.

Smartaste babynestet

Elsa växte ur sitt babynest (Ludwigs gamla) så vi fick införskaffa oss ett nytt och seriöst, att vi inte skaffade det här babynestet redan när Ludwig var bebis är ett stort misstag! Att kunna bära bebisen i babynestet är ju så sjukt smart, förstår ni hur det här har underlättat för oss om kvällarna? Tidigare har nämligen Elsa suttit fastklistrad vid bröstet på mig och så fort jag har försökt att lägga ifrån mig henne har hon vaknat och blivit jätte ledsen vilket har resulterat i att vi nästan alltid har tagit den enkla vägen och låtit henne ligga kvar i min famn tills dess att jag ska gå och lägga mig. Nu sitter jag med henne någon timme samtidigt som jag tittar på tv och sen lägger jag henne i det nya babynestet och lyfter snabbt upp det och vaggar det fram och tillbaks och då somnar hon om nästan direkt, sen gäller det att försiktigt sätta ifrån sig babynestet på soffan och vips så har man händerna fria.

Det är även så smart om hon tex redan ligger och sover i babynestet och maken ska vara uppe lite längre så att jag får sova ostört i några timmar, då bär han bara ner henne i babynestet och riskerar således inte att väcka henne. Hon verkar dessutom älska det, jag tror att det är för att kanterna är så mycket högre så det blir lite mer ombonat där hon ligger. Nu har jag bäddat med kudde och täcke så att det är riktigt mjukt och skönt för henne att sova där i om nätterna, vi har fortfarande babynestet ståendes i mitten av oss i dubbelsängen. Jag hoppas att hon kommer kunna ligga här i i ytterligare några månader, hon är ju redan ganska stor.

Ännu en smart sak med detta babynestet är att det finns en rem som man kan sätta över ryggen vilket gör att det blir så mycket enklare att gå omkring och vagga bebisen i nestet, man kan även spänna ut kanterna både upptill och nertill så att det blir större samt fälla ut hela babynestet så att det blir som en filt. Alltså jag bara måste rekommendera er som går i babybest-tankar att spana in detta som ni finner här (klick). 

Vilken tur att jag satte på Elsa hennes Ralph Lauren klänning för det visade sig att den redan håller på att bli för liten, alltså hon växer så himla snabbt! De två översta knapparna kan jag inte knäppa för då ser hon alldeles uppstoppad ut, det är många plagg som är på tog för tajta för henne just runt halsen! Vår lilla tjockis!

Skena för höften

Fy, den här natten var hemsk! Från klockan fyra blev det över huvudtaget ingen sömn för den här lilla damen hade bestämt sig för att stiga upp och innan dess hade jag ammat henne ett par gånger! När man får smaka på sådana här nätter så inser man hur lyckligt lottad man är som har fått en bebis som faktiskt brukar sova ”ok” om nätterna, vi hade ju inte det med Ludwig och då håller man på att bli galen av sömnbrist. Vi får hoppas på att detta bara var något tillfälligt och att hon är tillbaks till sitt vanliga sömnmönster inatt.

Förra veckan var vi på återbesök hos ortopeden gällande Elsas höft, den kändes ju något instabil vid födseln och det var diskussioner kring om hon behövde ha en skena för att försäkra sig om att den skulle växa på plats. Alla barn undersöks för höftledsluxation vid födseln vilket innebär att ledkulan lätt kan förskjutas ur sitt normala läge. Efter röntgen beslutade man sig för att det inte behövdes någon skena, hon låg väl på gränsen men läkaren där och då gjorde den bedömningen. Vi fick där efter själva bestämma om vi ville ha en ny tid för att kontrollera att allt såg bra ut vilket vi självklart ville ha och tur var väl det för nu tog man beslutet om att hon faktiskt behöver ha en skena (endast) nattetid i TRE MÅNADER, min värld föll lite samman där och då. Det har varit så mycket på sistone och detta blev liksom toppen på isberget!

Nu är det ju bara bra att hon får ha skenan så att det inte sedan visar sig att hennes höft hoppar ur led i tid och otid för det hade ju varit så mycket värre, dock blir det så himla omständigt när man ska amma och det ser så fruktansvärt obekvämt ut när hon ska sova. Stackars lilla Elsa, som om hon inte har varit med om tillräckligt mycket hittills!

Thank God it’s Friday!!

Alltså hur gullig i denna mössan?!! Jag hoppas ni får en härlig helg trots rådande situation, för min del blir det plugg (i den mån det går med två barn och utan barnpassning) för nästa vecka vankas det tenta samt inlämning på vårt arbete. Den här Corona-stressen kom minst sagt olägligt för jag hade ju räknat med att kunna plugga lite under dagarna när Ludwig skulle varit på Förskolan men så blev det ju inte. Jag önskar av hela mitt hjärta att allt kan gå tillbaks till det ”normala” snart…

Besök hos psykolog

Bebisfötter kan vara bland det sötaste som finns! Så mjuka och alldeles alldeles lena! Tänk om man för alltid fick ha så gulliga fötter!

Igår var jag hos psykologen, jag anlände till kliniken något vimsig och insåg ganska snart att det egentligen var idag som jag skulle vara där! (jag skyller på småbarnslivet, haha) Som tur var hade hon fått en rad avbokningar så hon kunde ta emot mig ändå, ibland ska man ha tur! Det var minst sagt märkligt att sitta där tillsammans med en människa som man aldrig tidigare har träffat och berätta om något av det värsta man har genomgått i livet. Det tog inte många minuter innan tårarna rann längst med kinderna och jag tror bestämt at jag förbrukade en sådär tio pappersservetter. Jag inser att min senaste förlossning har inneburit ett trauma för mig, så fort jag pratar om det eller sätter mig ner och tänker på situationen spelas scenarierna upp i mitt huvud och det känns som att det var igår som jag genomgick händelseförloppet. Ni är så många som har skrivit till mig och frågat om vad som faktiskt hände och jag har bestämt mig för att jag ska skriva en förlossningsberättelse, jag vill dela med mig och berätta! Min förlossning var allt annat än hur jag hade föreställt mig att den skulle bli, det känns helt enkelt som att jag blev ”berövad” min förlossning. Jag som skulle ”njuta av situationen” den här gången, nu när man visste om vilken belöning man faktiskt skulle få efteråt och hur mycket kärlek ett barn ger. Nåväl, så snart jag finner lite mer tid ska jag sätta mig ner och återberätta vad jag faktiskt har gått igenom.

När det kommer till mitt besök hos psykologen och om det hjälper, det är alldeles för tidigt att säga. Min spontana slutsats är att det inte gör det, psykologen satt liksom bara där och lyssnade och jag fick gråta en skvätt. Jag fick bekräftat att det är alldeles normalt att reagera och känna som jag har gjort och att det tids nog kommer att blekna men det visste jag redan så vi får se hur jag känner efter att jag har varit där ett par gånger till.

Det vankas barndop

Jag minns hur jag höll på att stressa över planeringen för Ludwigs barndop, jag tyckte att han precis hade fötts och hade över huvudtaget inte kommit in i bebisrutinerna samtidigt som jag skulle börja styra med barndopsplaneringen. Sånt stressmoment! Det blev till slut jätte bra och jag är så glad över att vi beslutade oss för att hålla ett litet dop med endast våra familjer närvarande, det blir liksom så mycket mer personligt då och man hinner verkligen umgås till skillnad från när man bjuder in hela släkten samt vännerna. Sen hade det såklart varit jätte kul att ha dem där! Hur som helst har vi bestämt oss för att köra på exakt samma upplägg för Elsa, Arilds kapell är bokat i början av april och även Rusthållaregården som vi sedan ska ha mottagningen på. Dopklänningen ligger redan och väntar, den designade jag själv inför Ludwigs dop, och det enda som kvarstår är att boka någon som kan spela fiol. Känner ni till någon duktig violinist får ni gärna hojta till!!

Sen ska jag även besluta mig för vilken outfit jag själv ska bära samt vad Ludwig ska ha på sig och även vad Elsa ska ha för klänning efter dopet, jag hoppas att Elsas Ralph Lauren klänning ska passa men jag tror att den kommer vara lite för stor i början av april. Vi får se!

Jag ser dock så mycket fram emot att klä Elsa i denna alldeles ljuvliga spetsklänningen, jag är så nöjd med den och hoppas verkligen att den kommer att gå i arv! Vem vet, Ludwig & Elsa kanske inte ens kommer att döpa sina barn…

Ut på tur, aldrig sur!

Jag knäppte av lite nya bilder på Elsa häromdagen när hon fyllde 3 månader, även om det krävs en hel del planering och att man blir fullkomligt slut efteråt så är det så värt det. Hon ska ju gärna vara nybadad och fri från all spya och liknande (vi har en kräkbebis deluxe), sen ska hon såklart ha lite trevligare kläder på sig och sen måste man dessutom vara två personer för att ens kunna fotografera (en som lockar fram leende/håller upp henne och en som knäpper av kameran) plus att huvudpersonen ska vara på bra humör. Haha, ni förstår problematiken? Tänk då vilket jobb det är att föreviga båda barnen i en och samma bild, i princip omöjligt!! Dessa bilderna blev dock alldeles ljuvliga, min alldeles egna lilla docka.

Idag ska jag och barnen (om allt går enligt plan) köra till Sölvesborg nu under morgonkvisten, jösses vilken planering som krävs för sådana här utflykter! Man får alltid räkna med ledtider på typ 2 timmar, i alla fall när man som jag vill att barnen ska vara nybadade och fina innan man åker. Jag tänkte matcha körtiden när Elsa brukar ha sin första sovstund omkring halv tio/tio, vilket funkar bra även för Ludwig som även han brukar somna vid den tiden när vi rullar vagn om helgerna (istället för att sova middag). Jag tycker dock att det är lite läskigt med dessa Corona-tider och känner mig nästan rädd för att hälsa på hemma hos mamma & Jocke, tänk om någon av oss bär på viruset utan att vi vet om det? Hon är ju i riskzonen eftersom hon är sjuk i cancer. Jag har dock svårt för att förstå allvaret i virusangreppen men hela världen har ju blivit fullkomligt hysteriska över den snabba spridningen och man befarar att 70-80% av hela befolkningen kommer att få viruset, varför liksom?!! Sen är jag rädd för den ekonomiska påverkan, våra aktier har fullkomligt rasat den senaste veckan för att inte snacka om hur alla företag kommer att drabbas. Snälla, låt detta vända snart!

Elsa 3 månader

Åhh nyp mig, tänk att den här lilla sötnosen fyller 3 månader idag! Tiden går så snabbt och även om det kan kännas på tok för intensivt, och helt ärligt ganska jobbigt, med två små måste man försöka ta vara på de små ögonblicken. Nu förstår jag vad alla menar med att ”barn nr 2” bara får hänga på, man har liksom inte den tiden som man hade med första barnet att verkligen njuta av varje ögonblick utan det blir mycket ”släcka bränder” när tex det första barnet drar hem en massa sjukbaciller från Förskolan eller liknande. Det är ju så sjukt mycket som händer med utvecklingen de här månaderna och Elsa har verkligen blivit en riktig ”gladis”, det känns som att det vände när hennes mage började bli bättre för ett tag var hon en riktig ”gnällis” men nu är hon för det mesta tillfreds (dock fortfarande med ett enormt närhetsbehov).

Elsa är en väldigt stark bebis som ligger strax över på kurvan men följer sin egen kurva precis som hon ska. Vi skulle egentligen till BVC igår för att ta hennes andra Rota-vaccin men eftersom jag fortfarande kände mig lite sjuk och då vi ska träffa mamma i helgen önskade jag att skjuta på sprutorna tills nästa vecka (infektionskänsliga ska nämligen inte träffa bebisarna så nära inpå efter att de har tagit Rota-vaccinet) så jag vet inte vad hon väger men det känns som att hon har gått upp i vikt sedan sist.

  • Hon vänder sig från mage till rygg
  • Hon jollrar jätte mycket
  • Delar ut leenden till höger och vänster
  • Har börjat att greppa leksaker när vi stoppar dem i handen på henne
  • Magen har blivit mycket bättre, vi har börjat med Sempers magdroppar igen men vet inte säkert om det beror på det
  • Sover jätte bra på nätterna men vaknar oftast 3 gånger per natt för mat (kl 01, 03, 05) men somnar om direkt efter
  • Vaknar nästan alltid med ett leende och börjar genast att prata med mig när jag säger god morgon
  • Ler så fort hon får syn på sin storebror
  • Hon bajsar inte lika mycket men när hon väl gör det så bajsar hon i princip ALLTID igenom kläderna
  • Är väldigt nyfiken och blir lätt uttråkad men bara hon får sitta med där allt händer så är hon oftast nöjd
  • Älskar att åka vagn
  • Somnar nästan alltid när vi kör bil, dock är hon jätte arg fram tills dess att bilen börjar rulla
  • Hon har lite tendens till skorv men än så länge inget anmärkningsvärt
  • Har fortfarande Torsk på tungan, vi har slutat att behandla det och det har inte blivit värre så nu får det försvinna av sig själv
  • När hon ligger på mage sprattlar hon jätte mycket och det ser verkligen ut som att hon vill börja krypa, haha
  • När vi har henne i knät så vill hon gärna inte luta sig mot armen utan reser sig upp i sittande (svårt att förklara men hon vill gärna sitta utan stöd)

Mitt lilla ljus i sjukstugan

Veckans sjukstuga piggades helt klart upp av att den här lilla Donnan för första gången vände sig från mage till rygg, hon vänder sig dessutom från rygg till sidoläge och det ser verkligen ut som att hon kämpar med att försöka komma upp till magläge men det kommer ju såklart att dröja ett tag till. Hon invigde dessutom en ny outfit som hon har fått av mormor, i byxorna är det storlek 68! I bodys funkar det fortfarande bra med storlek 62, hon är bra mycket stadigare än vad Ludwig var i samma ålder och plöjer igenom storlekarna i ett nafs. På bilderna syns det även tydligt hur ljus hon är i håret, Ludwig var ju alldeles svarthårig (precis som jag var när jag föddes) i samma ålder.

Idag har vi en planerad lunchdejt tillsammans med Henrik & Eva och senare ikväll ska jag på tjejkväll, förutsatt att jag känner mig pigg (skrev inlägget igår) men jag ska ju inte vara smittbar eftersom jag nu har ätit penicillin i två dygn. Igår hade jag dock ingen röst kvar och kunde inte ens prata i telefon så vi får helt enkelt se, så tråkigt bara för på sistone har så många planer fått ställas in på grund av sjukdom.

Natten till i fredags var vi med om något riktigt läskigt, eller fram tills vi insåg vad det var som hade hänt var det läskigt! Vid halv tolv hör vi hur en glasruta kraschas, alltså det lät som att en hel vägg av glas trillade mot golvet. Inom loppet av några sekunder hinner miljoner tankar passera och utan att egentligen analysera vad det rimligen borde vara hade jag tagit upp Elsa ifrån nestet och bett Calle att springa in och hämta Ludwig som låg och sov i sängen i syfte att låsa in oss på toaletten. Calle sätter Ludwig på golvet fullkomligt yrvaken och jag sätter mig bredvid med Elsa i famnen och låser dörren (Ludwig var så duktig och det första han gör när han öppnar ögonen och ser mig och Elsa är att bränna av ett stort leende och klappa Elsa samtidigt som han säger ”Heeeeej” ”Zaa”, han kan inte riktigt säga Elsa ännu utan säger ”Zaa”, sen lägger han sig med huvudet i knät på mig) samtidigt som Calle går ner för att undersöka vad som har skett, min instinkt vid denna situationen var ”vi måste sätta barnen i säkerhet”. Jag hade även tagit med min mobil så jag ringer genast 112 och berättar att jag misstänker att någon håller på att göra inbrott, här borde ju en klocka ringt eftersom vi har både larm och övervakningskameror på utsidan av huset och larmet hade inte utlösts. Vi skal-larmar alltid när vi är hemma av just den anledningen, att ett inbrott faktiskt kan ske samtidigt som man själv är hemma. Några sekunder senare hör jag hur Calle ropar ”det är lugnt, du kan lägga på luren” så jag förklarar för larmpersonalen att det var falskt alarm. Ni skulle hört min röst, dels så var jag så hes att jag knappt fick fram ett ljud och dels så skakade jag så mycket på rösten att jag fick upprepa det jag sa flera gånger för att den jag pratade med överhuvudtaget skulle förstå vad jag försökte säga.

Det som hade skett var att vår stora tavla som vi har ståendes på skänken i matrummet hade vält och glasskivan på tavlan hade såklart gått i tusen bitar. Jag hade tidigare under kvällen bett maken att hålla upp den tavlan mot väggen på ovanvåningen för att jag ville bedöma vilken storlek vi ska ha på tavlorna vi planerar till ovanvåningen och när han sedan har satt tillbaks tavlan på skänken så har han förmodligen inte gjort det med tillräckligt mycket lutning så den har stått väldigt ostabilt. Så himla trist för jag gillade verkligen den tavlan och tyckte att den passade så bra i matrummet, nu är vi alltså minus med ännu en tavla/inredningsdetalj.

Oavsett, det viktigaste var ju att det inte var något pågående inbrott men sen kan det vara bra med sådana här incidenter för det blir ju lite som en övning här hemma och jag tycker att vi skötte oss alldeles fenomenalt. 

Fredagsmys

Här har vi henne, familjens stjärna! Hon har så lite hår jämfört med när Ludwig var bebis, hon har dessutom mycket ljusare hår än honom. Det ska bli så spännande att se hur hon kommer att se ut och vem hon kommer bli lik. I skrivande stund sitter hon här bredvid mig i gungan och pratar, stunden precis efter att vi har klivit upp på morgonen är den stunden då hon är ”lugnast” och faktiskt accepterar att sitta/ligga själv så då får man passa på att få så mycket som möjligt gjort.

Igår spenderade jag galet mycket tid till att leta reda på vart jag ska kunna skriva min tenta i mars, inte trodde jag att det skulle vara så svårt att hitta ett ställe som faktiskt tar emot studenter utifrån. Jag studerar ju på distans på Mittuniversitetet och behöver skriva tentan här i Malmö men varken Malmö Högskola eller Lunds Universitet eller komvux eller biblioteken tar emot mig. Folkuniversitetet tar 850kr per påbörjad timme (min tenta tar FEM timmar) och Sensus tar 250kr per påbörjad timme, jag antar att jag får välja det sistnämnda men det känns sådär kul att betala 1250kr för att skriva en tenta!! Det gäller ju verkligen att jag klarar den på första försöket så att jag slipper skriva en omtenta och betala ytterligare 1250kr.

Fredag igen, det är ändå något visst med fredagar även om man är mammaledig!! Vi har som rutin att beställa pizza från Vapiano efter att vi har hämtat på Förskolan (det blir tidiga middagar numer och många gånger äter vi redan vid kvart över fem, haha), Ludwig älskar nämligen pizza och det är en av få maträtter då vi alla kan sitta i lugn och ro (om Elsa tillåter förstås) och äta tillsammans utan att det ska bli sura miner. Jag och Ludwig delar på min pizza men det dröjer nog inte länge tills vi får köpa en egen pizza till honom för han äter säkert 3 pizza silzes! Jag och maken brukar även njuta av ett glas rött till middagen på fredagar och oj vad jag längtar nu!

Older Posts