Graviditet

Gravid vecka 39

Det längsta jag varit gravid hittills!! Jag som var bombsäker på att även lilla E skulle anlända före BF börjar nu tvivla, plötsligt känns det som att jag kommer gå över tiden! Denna veckan är hon hur som helst ca 50cm och väger i slutet av vecka ca 3,37kg. Barnet omges av ca 1 liter fostervatten och som jag berättade i ett tidigare inlägg menade läkaren på att jag har ganska rikligt av den varan vilket oroade mig efter att jag själv hade börjat googla och insåg att jag hade mer än DUBBELT så mycket fostervatten än ”normalt”. Jag blev dock ganska snabbt lugnad av en väninna som är läkare som upplyste mig om att det måttet jag fick på Förlossningen är ett ”mätmått” man använder när man mäter fostervattnet på skärmen och det måttet jag hade fått fram när jag googlade var i ml så det gick ju inte ens att jämföra. Nu har jag släppt den oron! Jag känner mig enormt trött och sliten och har börjat känna en smärta i vänster ljumske, det kommer som hugg när jag gör vissa rörelser och hela kroppen vill bara låsa sig när det inträffar. Jag känner fortfarande sammandragningar så fort jag rör på mig men jag vill nog ändå påstå att det har minskat något, märkligt med tanke på att jag närmar mig förlossningen, då tycker man att det borde öka. Jag har inte känt så mycket förvärkar (molande värk, precis som mensvärk) sedan förra helgen då jag nästan trodde att jag var på gång med förlossningen…

I helgen blev det inte många knop gjorda, jag var fullkomligt slutkörd vilket säkert även beror på att vi hade en liten sjukling i familjen. Med andra ord blev det inga nya ”magbilder” vilket jag grämer mig över idag, men vissa dagar går det inte att bita ihop och bara tanken på att fixa till mig var så gott som obefintlig. Vi fick i vart fall köpt en julgran som vi ska klä ikväll, det längtar jag efter.

Inatt drömde jag förresten för första gången att jag träffade vår lilla flicka, jag drömde att förlossningen drog igång och allt kändes så himla verkligt. Så sjukt hur drömmar kan kännas så otroligt verkliga!

Gravid vecka 38 och fortfarande förkyld!

Så underbart att solen tittade fram i helgen, som jag har saknat den! Det känns som att hela november har legat i någon form av förmörkelse! Hoppas att den är här för att stanna nu för jag behöver den! I helgen har vi ägnat oss åt julpynt och besökt julmarknaden här i Limhamn, så himla mysigt. Ludwig har fått hälsa på tomten och även testat på att rida ponny för första gången i sitt liv och han såg så stolt ut där han red. Jag tror bestämt att vi får ta honom till en ridklubb inom kort, jag vill att han ska få testa alla möjliga olika sporter och förhoppningsvis kommer han att fastna för någon av dem och satsa på när han sedan blir lite äldre. Själv har jag spelat fotboll när jag var liten fram tills gymnasiet då jag tröttnade, egentligen var det mest gemenskapen och att alla andra spelade som jag själv fortsatte. Jag har alltid haft en dröm om att dansa eller rida men förutsättningarna fanns inte där, ridsport är en dyr sport och dans fanns bara inne i ”stan” och vi bodde ute på landet.

Nu är jag 37 fulla veckor och fortfarande ingen liten Elsa som anlänt, jag trodde det var på gång i lördags för jag hade förvärkar (känns som mensvärk) och sammandragningar precis hela dagen/kvällen/natten och de kom regelbundet. Jag till och med började klockan dem och tog kontakt med grannen för att säkerställa att de skulle vara hemma men det var falskt alarm. Förmodligen stämmer teorin om att en Förlossning inte drar igång om man har en infektion i kroppen, jag är fortfarande dunderförkyld. Nu snyter jag blod för jag har snutit mig så mycket och slemhinnorna är helt slutkörda.

Nu är bebisen 48cm lång och väger i slutet av veckan ca 3,17kg. Med andra ord kommer hon att vara större än Ludwig när han föddes!! Graviditeten beräknas som fullgången och barnet ökar snabbt i vikt, alla inre organ är färdigbildade. Själv är jag supernervös för hur det ska gå när allt drar igång, jag är så rädd för att maken ska befinna sig i Danmark för tänk om det går sådär snabbt som många upplevt med barn nr 2? Min svägerska hade tex inga som helst känningar på hela dagen och plötsligt när de satt och åt lunch på en restaurang fick hon lite lätta sammandragningar som ökade så snabbt att de inte ens hann vänta in föräldrarna som skulle passa deras förstfödda utan fick lämna honom till grannen så länge. En halvtimme senare var barn nr 2 ute! Vad gör jag om det skulle bli på det viset? Jag vill verkligen inte uppleva förlossningen själv utan Calle som sällskap och jag vill verkligen inte behöva ta en taxi in själv samtidigt som jag har värkar! Jag vill verkligen inte föda här hemma om det nu skulle gå helt galet snabbt! Usch, jag vill bara att Calle ska jobba hemifrån från och med nu så att han är på plats!

En fixerad bebis och dunderfökylning!

Idag var jag hos BM för rutinkontroll och gissa vad? Elsa har fixerat sig!!! Vilken lättnad, det är ju inte alltid bebisen gör det och framförallt inte med bebis nr 2 så jag blev superglad för den nyheten! Då har hon gjort sig redo för utkomst antar jag. Däremot kan jag nog inte räkna med att hon kommer till helgen som jag hade hoppats på, jag har nämligen åkt på en dunderförkylning med halsont och då berättade BM att om man har en infektion i kroppen så sätts vanligen inte en förlossning igång. Det har med hormonerna att göra som känner av infektionen, alltså snacka om att kroppen är smart! Jag hade nämligen inte orkar föda och samtidigt inte få luft genom näsan vilket jag knappt får nu, jag använder nässpray dagligen och det hjälper föga.

Igår bakade vi äntligen lussebullar, jag vågade inte påbörja bakningen förrän maken var hemma eftersom jag förmodligen inte hade orkat knåda degen (jag får sammandragningar av att diska, laga mat, ja precis allt!!) så den biten överlät jag åt mannen. Jag rullade i vart fall de flesta lussebullarna och det var jobbigt nog, alltså förstår ni vilken nivå det är på nu? Jag känner mig som en fånge i min egen kropp och dagarna här hemma passerar oftast utan att jag har gjort någonting. Så tråkigt!

Nu ska jag planera våra julklappar och försöka beställa så mycket som möjligt på nätet så jag slipper ta mig till butikerna. Den här gulliga overallen beställde jag till Ludwig i veckan, han har ingen fodrad overall och vi insåg att han kommer behöva ha det här hemma. På Förskolan har han ett par termobyxor samt en vinterjacka som han fick av mormor förra året, de passar först nu. Frågan är vad som är enklast att ha på Förskolan vs här hemma? Kanske enklare för honom att ha overallen på Förskolan.Jag älskar att den är lite slimmad i modellen för det blir inte så klumpigt för honom då, vissa overaller är ju så ofantligt pösiga i benen och det måste vara sjukt jobbigt att springa omkring i.

Gravid vecka 37

Jag kom precis hem från Sjukhuset och Förlossningsavdelningen, jag har nämligen känt lite mindre fosterrörelser de senaste dagarna och det ska man tydligen vara lite observant på så jag ringde in och berättade om situationen och fick en tid bara någon timme efter. Jag fick ligga på en brits uppkopplad mot en EKG-monitor (vet inte om det heter så men en sådan monitor där man ser både min och bebisens puls samt sammandragningar etc) i över en timme. Lilla Elsa låg visst och sov största delen av tiden så vi fick kämpa med att väcka henne så till slut kunde jag trycka på knappen för fosterrörelser, inte alls så frekvent som vid tidigare tillfällen då jag gjort detta men läkaren nöjde sig i vart fall med antalet rörelser. Han tittade även med ultraljud för att säkerställa att mängden fostervatten såg bra ut samt att bebisens organ såg bra ut och till min stora lättnad kunde jag efter 1,5h lämna sjukhuset med en lugnande känsla. Allt ser ut som det ska och bebisen mår bra, det kommer nog vara så att jag känner rörelser lite mindre framöver för hon har ju betydligt mindre plats i magen.

Nu är vi inne på den veckan som Ludwig valde att lämna sin trygga plats i magen för att äntligen komma ut till sina föräldrar, närmare bestämt på söndag då jag nått 37+0 var dagen då han föddes. Jag hoppas ju innerligt att det blir samma med Elsa men det behöver inte alls bli så, jag vet dock inte hur jag ska orka vara gravid mycket längre så för mammas skull kan du väl komma ut?? Bebisen är nu 46cm lång och väger i slutet på veckan ca 2,97kg (Ludwig vägde 2.875g när han föddes så det stämmer ganska bra enligt snittet), nu förbereder bebisen sig på livet utanför livmodern bland annat genom att suga på tummen. Sugreflexen är nämligen viktig så att barnet kan amma.

Igår tvättade jag alla bebiskläderna och ikväll ska jag ta tag i att packa väskan så att allt är förberett, det känns lite overkligt att det nu är så nära tills vi får ytterligare en medlem i familjen. När jag låg där på britsen och såg mina sammandragningar (yes, jag har haft det sedan ungefär halva graviditeten) gå upp och ner blev jag faktiskt lite nervös och kände ett visst obehag inom mig, samtidigt som jag vill föda vaginalt så är jag ju fullkomligt slutkörd i kroppen så jag vet helt ärligt inte hur jag ska ta mig igenom den processen en gång till. Jag känner bara att jag inte orkar, jag orkar inte känna smärtan och ovissheten kring huruvida allt kommer att gå bra eller inte gör att det vänder sig i magen. Varför kan man inte ”outsourca” detta till mannen i familjen?? Jag har ju kämpat nu i snart 9 månader så då kunde väl ändå han fått ta sluttampen, han som har energi och är stark i kroppen!!

Lite komisk fotografering det här! Jag skulle egentligen mött upp en fotograf och knäppt av lite gravnidbilder i denna alldeles ljuvliga klänningen men så blev hon sjuk och fick ställa in. Vi bestämde oss för att vi själva kunde knäppa av bilderna men alltså jösses vilket projekt, haha! Det var svinkallt ute, klackarna fastnade i gräsmattan och jag höll bokstavligen på att stå på huvudet. Det blev några snabba klick med kameran innan jag gav upp och som ni ser var vädret absolut inte på vår sida, inte nog med att november kan vara årets absolut tristaste månad så hade mörkret bestämt sig för att bestå. Hela dagen var fullkomligt dyster och regnet hängde i luften…

Oavsett, vi fick oss några goda skratt så man kan väl säg att det var värt det bara för den sakens skull. Ludwig sov sött i vagnen och vaknade lagom tills när vi hitätt in till caféet för att värma oss, han fick ett mellanmål och sedan blev det lekparken för hela slanten.

Min andra och sista Babyshower….

Jag känner mig så lyckligt lottad! Alltså den här helgen gav mig så mycket energi! Jag var totalt oförberedd på att tjejgänget skulle överraska mig med en Babyshower, jag blev så chockad att jag till och med fällde en liten tår. Jag låg nämligen i soffan och vilade strax innan klockan 11, väntade på att svärföräldrarna skulle trilla in eftersom vi skulle fira deras födelsedagar med att bjuda på lunch här hemma. Mannen bad mig att öppna dörren när det väl knackade så jag stapplade mig bokstavligen ut i hallen och låste upp, där stod Linda som ett frågetecken och bara ”vi skulle ju ses med barnen idag” varpå jag bara ”nej alltså det är imorgon” och då rusade hela högen med underbara tjejkompisar fram! Oj så överraskad jag blev! Jag fick ta farväl av maken och Ludwig och snällt hoppa in i en av bilarna som stod parkerade runt hörnet och så åkte vi vidare hem till Hanna där de hade förberett en alldeles fantastisk Babyshower. Vi njöt av smörgåstårta, prinsesstårta (jag glömde såklart att fotografera detta) och sötsaker som hör en Babyshower till.

Tack snälla för att så många av er dök upp och gjorde min gravidtillvaro lite lättare! Elsa fick en supersöt pyjamasbody (modellen heter tydligen ”Elsa”) från Livly samt två ”swaddles” från samma märke plus en superfin blöjtårta! Kändes lite ovant att allt var rosa denna gången, sist hade jag ju en blå Babyshower.

Gravid vecka 36

Det stramar precis lika mycket som det ser ut, nu börjar till och med gravidkläderna bli för små! Haha! Den här klänningen kan jag tex lägga på hyllan för jag kunde knappt andas i den och fick snabbt byta om efter att vi hade knäppt av mina ”v.36-bilder”. När jag var gravid med Ludwig kunde jag ha denna klänningen utan problem fram tills han föddes…

Elsa är nu ca 45 cm lång och väger i slutet av veckan ca 2,76 kg. Hon lagrar fett inför livet utanför livmodern. Man ska känna fosterrörelser varje dag vilket jag verkligen gör för hon är en oerhört aktiv bebis, dock blev jag lite orolig en dag tidigare i veckan för då var hon helt plötsligt väldigt lugn och jag kände bara precis någon enstaka buff men redan dagen efter var hon igång igen. Magen står nu som högst och kommer efter hand som bebisen fixerar sig att sjunka ner. Denna veckan avslutas ett kritiskt stadium av hjärnans utveckling, den är färdigväxt och redo för livet utanför magen.

Min kropp är fullkomligt slutkörd på alla sätt och vis. Jag fortsätter att bära mina stödstrumpor, jag tror bestämt att jag är expert inom området nu för jag har precis alla olika modeller man kan tänka sig. Allt från vanliga knästrumpor till strumpbyxor och stay-ups, kommer bränna hela högen på bål så fort jag är klar med graviditeten. Det ska bli så skönt att slippa ha dessa åtstramande kroppsstrumpor på sig. Jösses som jag längtar! Illamåendet kommer och går. Jag har fått fruktansvärt ont i höften vilket har resulterat i att jag knappt kan sova för jag kan inte ligga på någon sida utan att det gör jätte ont och att ligga på rygg kan jag glömma för då känns det som att jag ska kvävas när Elsa sjunker ner på alla andra organ (sen ska man ju inte sova på ryggen av ngn anledning eftersom det kan innebära en risk för barnet). Jag får ibland gå ut och sätta mig i soffan och försöka att sova sittandes men det funkar föga, jag har dessutom nästan sittsår i rumpan för jag gör inget annat än att sitta om dagarna. Sammandragningarna håller på att ta livet av mig, jag kan knappt gå 5-10 steg förrän jag bokstavligen måste stanna upp och vila, helst sätta mig ner och pusta ut. Min matsmältning strejkar för fullt ut och jag kan knappt gå på toaletten, jag har testat allt från Laktulos till Microlax och Dulcosoft men ingenting hjälper. När jag skulle ta det sistnämnda (ett pulver som man blandar i vatten) spydde jag fyra gånger rakt ner i vasken samtidigt som Ludwig stod nedanför och skrattade för han tyckte visst det såg roligt ut. Vidrig smak och doft! Just det, jag har ju skav mellan benen också (fortfarande) så jag kan i princip inte ha några byxor på mig och när vi är hemma själv går jag omkring i makens boxershorts under mina gigantiska mysbyxor för det är det enda som inte gör ont. Nästäppan kom som ett brev på posten förra veckan så nu har jag varit tvungen att ta nässpray (Nasin är visst OK även för gravida, har hört att man annars ska undvika nässpray när man är gravid) för annars kan jag inte andas om nätterna.

Men annars är allt bra, haha!

Gravid vecka 35

Jag ser verkligen gigantisk ut i den här klänningen, det är intressant hur magen framhävs olika beroende på outfit. Jag fyndade den här klänningen på Mango’s rea efter sommaren, jag tänkte att den skulle bli perfekt att bära när magen hade vuxit till sig och med facit i hand så är den sååååå skön! Ingen gravidklänning men den gör sig verkligen perfekt för den gravida kroppen…

Det var dock ett under att jag fick till några bilder över huvudtaget i helgen för jag mådde så himla dåligt! Vi beslutade oss dock i alla ”gravid-sjuka” för att besöka en av Malmös temalekplatser som ligger här i Limhamn men det blev inte särskilt mycket aktivitet för mig. Jag fick snällt sätta mig på en bänk och se på när Ludwig busade rundor med sin pappa, precis innan vi skulle åka hem tog vi en liten promenad in i skogen för att knäppa av dessa bilderna och sen åkte vi hem. Resten av tiden låg jag i soffan eller också i sängen.

Nu är jag halvvägs in i vecka 35, Elsa är ca 44 cm lång och väger i slutet av veckan ca 2,56kg. Det centrala nervsystemet är snart helt klart och matsmältningsapparaten är nästan färdigutvecklad. Hon fortsätter att lägga på sig vikt och fyller nu ut nästan hela livmodern. Jag var hos barnmorskan igår och då kunde BM känna att bebisen var på god väg att fixera sig vilket känns bra. Tänk att efter denna veckan är det bara två veckor kvar om hon nu kommer för tidigt precis som Ludwig, jag vet inte riktigt vad jag gör om hon bestämmer sig för att stanna i magen längre än så och framförallt inte om hon dessutom går över tiden. Haha, det kommer hon säkert att göra bara för det!

Ludwigs första julstrumpa

Ludwig har fått sin första julstrumpa, jag tänkte så smått börja förbereda inför jul så jag vet vart allt pynt ska stå för plötsligt är Elsa här och då lär fokuset ligga någon annanstans. Förra året hittade jag ingen julstrumpa jag tyckte var fin så jag kunde inte låta bli att köpa denna när jag såg den på Newbie, behöver dock köpa en till lilla Elsa också kom jag på så det får nog bli en till likadan.

Jag har haft två riktigt risiga dagar nu och känner mig konstant ”sjuk” på grund av alla gravidkrämpor, jag bryter ihop ungefär en gång per dag och beklagar mig över att jag inte orkar längre. Fy tusan vad detta är tufft, jag kommer inte ens ihåg hur det känns att må bra en hel dag. Igår for jag en snabbis till Emporia medan städteamet var här men precis som jag förutspådde fick jag sammandragningar så att det stod härligheter om det och fick helt enkelt sätta mig på en bänk och vila istället för att springa i butiker som jag hade sett fram emot. Väl hemma kröp jag raka vägen ner i sängen för att ta en powernap, bara det att den där sovstunden blev en 2 timmar lång nap. Positiva var dock att jag för första gången sedan jag blev gravid orkade hålla mig vaken hela kvällen så jag och maken slog på en ny serie och kollade i princip klart hela första säsongen. Tänkte tipsa er om den serien i ett senare inlägg. Idag ska vi åka till LEO’s Lekland en stund, så att Ludwig blir slutkörd för ikväll ska maken på middag med ett gäng vänner och då är det en förutsättning att vår lilla kille samarbetar och inte protesterar när det vankas nattning. Jag känner mig så handikappad för jag orkar inte ens med att hantera om Ludwig skulle få för sig att köra en ”jobbig kväll”, på kvällarna kan jag inte ens bära honom för mina ben är helt slut för att inte tala om magen då som protesterar redan utan en tung storebror i famnen.

Vecka 34 och bara några veckor kvar nu…

Det är tungt! Min kropp har nog aldrig känt sig så här svag tidigare, jag hoppas jag får lite superkrafter när det väl är dags för att föda för just nu känns det inte som att jag hade orkat ta mig igenom det ”passet”. Nu är vi dock inne i vecka 34 och förutsatt att även Elsa kommer för tidigt (jag räknar skarpt med att hon gör det) så är det bara några veckor kvar, närmare bestämt 3-4 veckor! 83% av graviditeten är avklarad och bebisen är ca 42cm lång och väger i slutet av veckan 2,35kg. Barnet kan själv bekämpa lätta infektioner och det känns enormt skönt! Kring den här perioden lägger sig många barn till rätta och vissa fixerar huvudet i bäckeningångens, BM kunde känna att Elsa låg med huvudet neråt men hon hade ännu inte fixerat sig vilket jag hoppas på att hon gör snart.

Nu till min nya sköna gravid-/amningströja, det är ungefär så här jag går klädd mest hela tiden numer. Ett par mjuka tajts och en skön tröja. Allt som sitter åt framkallar sammandragningar så hemma lever jag i min mjukisdress som inte sitter åt någonstans, tajts kan jag bara ha kortare stunder eftersom de sitter över magen. På kontoret blir det mestadels klänningar och ett par mjuka strumpbyxor (med stödstrumpor undertill, haha) som inte sitter alls hårt över magen men ändå framkallar sammandragningar. Imorgon ska jag träffa läkaren och det känns tryggt att få reda på om sammandragningarna är något som jag bör ”lyssna på” och helt enkelt ska undvika all fysiskt aktivitet. I så fall blir det sjukskrivning de sista veckorna…

Det bästa med denna tröjan är att det finns en glipa vid brösten så att man enkelt kommer kunna amma i den, så smart! Jag kommer att bo i denna tröjan i vinter!! Ni finner den här (klick).

En cape som passar även som gravid

Jag är KÄR i min nya cape, den här har jag spanat in så himla länge! Jag tycker det ser så välklätt ut när man bär cape, ett klassiskt plagg som passar till alla tillfällen. Är man dessutom gravid som jag så är det alldeles klockrent med en cape istället för en jacka eftersom magen ryms utan några som helst problem. Denna modellen är fodrad och man kan enkelt bära lager på lager undertill…

Jag älskar detaljerna, knapparna inger en lyxig känsla och det är så smart med knappar hela vägen så att man kan knäppa den precis som en jacka. De tre översta knapparna är synliga medan de övriga är dolda knappar klädda i samma material som capen. Capen kommer från Cape Sweden och det här är min andra cape från detta varumärket, jag har även en kamelfärgad variant som passar perfekt när det är lite varmare väder.

 

Older Posts