Jag kickade igång även denna veckan med ett spinningpass, det är helt klart den bästa starten på veckan när man lyckas få in ett träningspass! Spinning är en träningsform som sedan länge ligger mig väldigt varmt om hjärtat och det är dessutom en träningsform som passar alldeles perfekt nu när jag ska komma i form efter mina graviditeter. Jag har nämligen en hel del krämpor som jag slåss med vilket begränsar mig i min träning men just spinning är skonsamt mot knäna. Dels så har jag fortfarande foglossning i ländryggen på vänster sida, yes det stämmer att man kan ha foglossning även efter förlossningen. Det är så illa att jag till och med går till en Fysioterapeut som specialiserat sig mot just ”eftergraviditetsskador”. Jag går även till en Kiropraktor eftersom jag har fått problem med min högra fot, efter mina graviditeter har mina fötter blivit alldeles ”nedsjunkna” vilket i sin tur har gjort att en nerv kommer i kläm mellan tårna på höger fot vilket i sin tur har lett till att jag felbelastar och således har fått en vridning i knät. Ja ni hör ju, det är ingen dans på rosor om man säger så. Nu ska det poängteras att jag redan sedan innan har ett extremt högt fotvalv vilket såklart inte har varit till min fördel. Kiropraktorn tror att jag ska bli återställd med hjälp av bland annat hans behandlingar men i värsta fall får man gå in och bränna av nerven, om jag förstod honom rätt. Jag har även köpt ilägg till skorna plus att jag gör ett antal övningar för att stärka upp foten och minska på nedsjunkenheten, jag har dock svårt att tro att dessa övningarna kan rätta till mina fötter men vi får väl se…
När det kommer till förlossningsskador så har jag klarat mig ganska bra bortsett från att jag sprack mycket under den senaste förlossningen, jag fick 2:a gradens skador men sett till situationen så hade det kunnat bli så mycket värre. Direkt efter förlossningen blev jag sydd av en jätte duktig kirurg och allt har läkt jätte fint och jag har inga problem med att tex ”hålla tätt” när jag är aktiv vilket jag har förstått att många kan drabbas utav efter en graviditet/förlossning. Mina magmuskler har vuxit ihop som de ska och jag fick heller inga bristningar på magen vilket jag är tacksam för. Under den senaste graviditeten var jag så rädd för att jag skulle drabbas av åderbråck på benen, mina ben svullnade jätte mycket och jag fick gå med stödstrumpor från typ vecka tio fram tills BF, men jag klarade mig! Jag fick några fler ådernät men dessa kommer jag att behandla tids nog. Alltså jag tror inte att ni förstår hur glad jag är för att jag är ”klar” med mina graviditeter, min kropp var verkligen inte gjord för att vara gravid…
18 augusti, 2020 at 10:54
Hej Thessan, tack för att du delar med dig av dina förlossningsupplevelser! Det är verkligen starkt av dig, och för såna som jag, förstföderska (beräknad 22:a december) så är det oerhört skönt att kunna ta del och läsa! Jag har dock extremt förlossningsrädsla, min rädsla är att hamna i en liknande situation som du var i nu sist, vilket är det sista jag vill! Jag har övervägt upprepade gånger att föda med ett planerat kejsarsnitt, men samtidigt vill jag ABSOLUT inte missa upplevelsen av en ”vanlig” förlossning. Och självklart, man vet ju aldrig hur ens förlossning blir, vem vet, jag kanske inte har några som helst problem/bekymmer, men vågar jag chansa och testa?? Kram!
18 augusti, 2020 at 20:58
Hej Vivi,
Tack för att du skriver, det värmer verkligen! Jag kände precis som du, att det gav så mycket att läsa om andras upplevelser och det är just därför som jag vill dela med mig. När det gäller mina förlossningar så har jag ju fått en drömförlossning och en mardrömsförlossning och jag själv tror att även min andra förlossning hade gått väldigt bra om det inte vore för att jag fick maginfluensa och fullkomligt körde slut på hela kroppen och bebisen innan det var dags. Barnmorskan säger att det inte hade någon betydelse men min magkänsla och hur Elsa reagerade i magen säger annat. Jag tror dock att förlossningen hade gått väldigt snabbt oavsett men det var nog den tillfälligheten som gjorde att min lilla Elsa till slut inte orkade med och gav upp.
Det är omöjligt att veta hur det kommer att gå men jag blev faktiskt fascinerad över att kroppen ”sköter allting själv” och man behöver egentligen ”bara” stå ut med smärtorna och inte ge upp, det är inte så bara för det är helt ärligt brutalt men om allt går som det ska så är det en tröst att så fort bebisen är ute så är de hemska smärtorna som bortblåsta. Vid min första förlossning sprack jag heller ingenting så jag hade inte smärtor ”där nere” heller, efter andra förlossningen hade jag brutala smärtor i hela kroppen i flera veckor.
Jag hoppas innerligt att, om du väljer att föda vaginalt, du får uppleva en förlossning som min första. Mitt tips är också att gör allt du kan för att hålla dig ifrån att bli sjuk, jag är övertygad att det var maginfluensans fel som orsakade att min förlossning drog igång och att det blev som det blev.
Kram