Zimbabwe

Förlovningsmiddag i Zimbabwe!

25 april, 2016

Idag firar jag och CJ två år, två år officiellt tillsammans! Det är inte klokt vad tiden går fort och jag är så glad att jag får spendera mitt liv med den här mannen för han betyder allt för mig, jag har verkligen hittat rätt! Jag blir tårögd när jag tänker tillbaks på vår senaste resa då han vid det mest perfekta ögonblicket i mitt liv bestämde sig för att gå ner på knä och fria till mig, hela frieriet känns som en saga och det är nästan lite overkligt hur allting klaffade och det bästa av allt var att jag överhuvudtaget inte misstänkte någonting. Ni som följer bloggen har redan fått ta del av den historien av mitt liv som tog plats i Sydafrika med tre fullkomligt vilda elefanter till ögonvittne och nu tänkte jag fortsätta att dela med mig av den här sagan som bara fortsätter…

Efter Sydafrika begav vi oss mot Zimbabwe och väl där beslutade vi oss för att fira förlovningen med en romantisk middag på Victoria Falls hotel, ett hotell som för övrigt tog oss flera 100 år bakåt i tiden. Det var som att kliva in i en middagssal där allting utspelade sig i en helt annan värld, det går knappt att beskriva med ord men vi bara satt där och iakttog hela händelseförloppet. Vi hade en privat kypare som i princip aldrig stod längre än två meter ifrån vårt bord och innan vi ens hade hunnit tänka tanken om att vi tex ville ha våra vinglas påfyllda var han på plats och på ett sådär overkligt artigt sätt hällde upp upp vinet åt oss, under hela middagen spelades det piano och vid bordet en bit bort satt en dam alldeles själv. Hon var säkert över 90 år gammal och var sådär gulligt rynkig i hela ansiktet, hon var propert klädd med pärlhalsbanden virade runt halsen, mellan maträtter slöt hon ögonen och illustrerade med sina rynkiga små händer hur hon själv satt framför pianot och spelade. Man kunde riktigt se hur hon satt där och drömde sig tillbaks, det var precis som att hon hade infunnit sig i den här lokalen flertalet gånger förr och kanske hade hon minnen tillsammans med sin avlidne man som hon så hjärtligt saknade och nu för ett ögonblick försökte drömma sig tillbaks till. Både jag och CJ blev oerhört rörda över den här situationen och tårarna kom för oss båda två, dels för att vi själva var så tacksamma över att sitta där tillsammans, dels för att vi så himla gärna ville gå fram till den här gulliga damen och slå oss ner vid hennes bord och låta henne berätta om sin livshistoria. Tänk hur många historier vi människor bär inne på och tänk på hur många fina ögonblick vi får uppleva, en dag när jag och CJ är 90+ tror jag bestämt att vi får resa tillbaks till Victoria Falls hotel och helt enkelt göra som den här gamle damen. Sitta där och tänka tillbaks på alla lyckliga ögonblick vi tillsammans har samlat på oss.

Nåväl, idag har jag fått strikta order om att klockan 19:00 vara redo för att bege mig mot okänd destination. Idag ska vi fira våra två år tillsammans, att vi förlovade oss i Sydafrika, åt vår förlovningsmiddag i Zimbabwe och…för att fullfölja sagan borde vi kanske även slå till och gifta oss i något exotiskt land.

#TBT Victoria Falls

4 februari, 2016

En liten throwback till när vi besökte Victoria Falls i december, just den dagen då vi var där hade Mugabe’s hela partistyrka samlats i just Victoria Falls (även staden heter så) för att hålla partimöte och självklart passade alla dessa människor på att se det berömda vattenfallet när de var på besök i staden. Jag vet inte om det för vår del var tur eller otur men en sak är säker och det var att det var en upplevelse i sig själv, vi kunde knappt gå två meter utan att vi hade en hela massa människor omkring oss som ville ta foto tillsammans med antingen mig eller med CJ (”the Tower” som de kallade honom eftersom han är så lång). Det var svårt att tro att man för bara några år sedan försökte ”utplåna” alla vita i landet för vi märkte överhuvudtaget inte av någon form av rasism eller liknande, sen är det kanske annorlunda om man hade fått för sig att bosätta sig där för som jag har förstått är det fortfarande väldigt känsligt att som vit befinna sig i landet.

Vi försökte att prata politik med människorna vi träffade och generellt blev de väldigt nervösa när vi frågade vad de tyckte om Mugabe och hans styre, just partideltagarna verkade uppenbarligen väldigt glada och stolta över att vara i hans team men vi fick ett helt annat bemötande när vi pratade med tex en guide på båtutflykten som vi åkte på. Han berättade för oss att de enkelt kan hamna i fängelse om de överhuvudtaget yttrar något negativt om Mugabe eller visar något missnöje med hur landet styrs men när ingen annan hörde fick vi veta att han ansåg att Mugabe borde avgå, att han kört landet i botten och överhuvudtaget inte tänkte på invånarnas bästa. Nu är ju Mugabe ungefär 94 år gammal så det ska bli intressant att se vad som sker när han trillar av pinnen, vilket vi får hoppas på att han gör om inte allt för lång tid!!

Trots att vi var vid Victoria Falls (eller Mosi-oa-Tunya som vattenfallet egentligen heter, ganska sjukt att man döper om det bara för att ”en vit” får för sig att han upptäckte vattenfallet och ansåg att han då hade rätt att döpa det) precis i slutet av torrperioden/början på regnperioden kunde man överhuvudtaget inte plocka fram kameran på de ställena där fallet forsade, jag hade ju en bild i huvudet hur jag hade tänkt mina foton men jag fick helt enkelt inse att det inte var praktiskt möjligt. På bilden ovan står jag vid den lugnaste delen av vattenfallet och som ni ser ösregnar det i princip så kameran åkte ner i väskan igen fortare än kvickt…

Jag fick istället nöja mig med att fotografera vid delarna som ännu inte nåtts av vatten, vilket i och för sig inte alls blev lika effektfullt som jag hade tänkt mig! Det blåste dessutom något enormt så till och med jag var lite nervös för att stå för nära kanten, vilket jag aldrig annars har svårigheter med. CJ är ju kraftigt höjdrädd så han kände sig mest bekväm på avstånd bakom kameran snarare än framför den!

Afternoon Tea

16 januari, 2016

Om man reser till Zimbabwe och Victoria Falls bör man inte missa afternoon tea på Victoria Falls Hotel, även om det inte serverades några direkta delikatesser så var det en sådan magisk känsla att sitta där och insupa den historiska atmosfären som det här kolonialhotellet utsöndrar.

WOW säger jag bara! Jag tror att jag nämnt det förr men det är helt klart värt att påpeka ännu en gång, att bo på detta hotellet var en upplevelse i sig själv! Helt klart värt de extra slantarna jämfört med övriga hotell i staden.

Första dagen hängde vi bara på hotellet och i dess trädgård som var rent magisk med en helt fantastisk utsikt, efter eftermiddagskaffet gick vi på drinkarna och slutligen rundade vi av med en förlovningsmiddag af rang. Lite roligt för vi förlovade oss i Sydafrika, höll förlovningsmiddag i Zimbabwe så undrar just vart bröllopet följt av smekmånaden kommer att äga rum!

Victoria Falls Hotel

21 december, 2015

I bakgrunden kan man skåda bron som går mellan Zimbabwe och Zambia.

Om ni reser till Zimbabwe så måste ni verkligen bo på Victoria Falls Hotel, att bo där var lite som att bo på ett museum från förr. Bara att befinna sig på området fick en att drömma sig en sådär hundra år bakåt i tiden, det är faktiskt ett av de äldsta hotellen i hela Afrika och bara det är ju så himla häftigt! Nåväl, känner ni till historien kring Zimbabwe? Det var ju inte alls många år sedan man bokstavligt talat försökte utplåna alla vita som vid den tidpunkten befann sig i landet och om jag har förstått det korrekt är det fortfarande inte helt enkelt att som vit bosätta sig i Zimbabwe.

Touchdown Victoria Falls

20 december, 2015

Det var lättare sagt än gjort att fånga Victoria Falls på bild! Vi kom dessutom precis i början av regnperioden så vattenfallet vart på stora delar fullkomligt snustorrt vilket var tur för annars hade vi inte ens kunnat plocka upp kameran utan att riskera att den skulle bli vattenskadad.

På de ställena där vattenfallet forsade var det som att gå igenom en dusch, under regnperioden är det med andra ord så mycket vatten att du inte ens kan se över till Zambia ifrån Zimbabwesidan som vi besökte så vi gjorde helt rätt i att åka dit vid just denna tidpunkten på året.

Vi hade våra funderingar på att även gå över bron till Zambia för att se fallen även ifrån den sidan, därifrån kan man nämligen bada i något som kallas för the devil’s pool (googla så får ni se!!) vilket hade genererat sjukt coola bilder. Hur som helst så var vi med om en incident när vi landade i Zimbabwe som gjorde att vi avstod från att söka dubbla visum vilket vi hade behövt om vi skulle gått över till Zambia för att sedan komma tillbaks till Zimbabwe igen.

Vi glömde nämligen våra dollar i bagaget som vi hade checkat in och för att få komma in i Zimbabwe måste man betala en avgift till Mugabe, kontant såklart! Alla våra pengar låg således i väskorna som man kommer åt först efter att man skulle betala denna avgiften och gått igenom passkontrollen. Det hela slutade med att vi involverade hela flygstyrkan och fick dem att leta reda på vårt bagage innan de forslades in till ankomsthallen, CJ fick till och med hoppa in i bagageutrymmet och slutligen peka ut väskorna vilket så här i efterhand är lite kul men just då och där vart vi något nervösa för att inte komma in i landet. På grund av denna incidenten (det hade kanske hänt ändå) hade vi sedan på tillbakaresan inbrott i båda väskorna, förmodligen för att de hoppades på att vi fortfarande skulle ha kvar våra kontanter i resväskorna.