En liten throwback till när vi besökte Victoria Falls i december, just den dagen då vi var där hade Mugabe’s hela partistyrka samlats i just Victoria Falls (även staden heter så) för att hålla partimöte och självklart passade alla dessa människor på att se det berömda vattenfallet när de var på besök i staden. Jag vet inte om det för vår del var tur eller otur men en sak är säker och det var att det var en upplevelse i sig själv, vi kunde knappt gå två meter utan att vi hade en hela massa människor omkring oss som ville ta foto tillsammans med antingen mig eller med CJ (”the Tower” som de kallade honom eftersom han är så lång). Det var svårt att tro att man för bara några år sedan försökte ”utplåna” alla vita i landet för vi märkte överhuvudtaget inte av någon form av rasism eller liknande, sen är det kanske annorlunda om man hade fått för sig att bosätta sig där för som jag har förstått är det fortfarande väldigt känsligt att som vit befinna sig i landet.
Vi försökte att prata politik med människorna vi träffade och generellt blev de väldigt nervösa när vi frågade vad de tyckte om Mugabe och hans styre, just partideltagarna verkade uppenbarligen väldigt glada och stolta över att vara i hans team men vi fick ett helt annat bemötande när vi pratade med tex en guide på båtutflykten som vi åkte på. Han berättade för oss att de enkelt kan hamna i fängelse om de överhuvudtaget yttrar något negativt om Mugabe eller visar något missnöje med hur landet styrs men när ingen annan hörde fick vi veta att han ansåg att Mugabe borde avgå, att han kört landet i botten och överhuvudtaget inte tänkte på invånarnas bästa. Nu är ju Mugabe ungefär 94 år gammal så det ska bli intressant att se vad som sker när han trillar av pinnen, vilket vi får hoppas på att han gör om inte allt för lång tid!!
Trots att vi var vid Victoria Falls (eller Mosi-oa-Tunya som vattenfallet egentligen heter, ganska sjukt att man döper om det bara för att ”en vit” får för sig att han upptäckte vattenfallet och ansåg att han då hade rätt att döpa det) precis i slutet av torrperioden/början på regnperioden kunde man överhuvudtaget inte plocka fram kameran på de ställena där fallet forsade, jag hade ju en bild i huvudet hur jag hade tänkt mina foton men jag fick helt enkelt inse att det inte var praktiskt möjligt. På bilden ovan står jag vid den lugnaste delen av vattenfallet och som ni ser ösregnar det i princip så kameran åkte ner i väskan igen fortare än kvickt…
Jag fick istället nöja mig med att fotografera vid delarna som ännu inte nåtts av vatten, vilket i och för sig inte alls blev lika effektfullt som jag hade tänkt mig! Det blåste dessutom något enormt så till och med jag var lite nervös för att stå för nära kanten, vilket jag aldrig annars har svårigheter med. CJ är ju kraftigt höjdrädd så han kände sig mest bekväm på avstånd bakom kameran snarare än framför den!
