Outfits

Gravid vecka 37

Jag kom precis hem från Sjukhuset och Förlossningsavdelningen, jag har nämligen känt lite mindre fosterrörelser de senaste dagarna och det ska man tydligen vara lite observant på så jag ringde in och berättade om situationen och fick en tid bara någon timme efter. Jag fick ligga på en brits uppkopplad mot en EKG-monitor (vet inte om det heter så men en sådan monitor där man ser både min och bebisens puls samt sammandragningar etc) i över en timme. Lilla Elsa låg visst och sov största delen av tiden så vi fick kämpa med att väcka henne så till slut kunde jag trycka på knappen för fosterrörelser, inte alls så frekvent som vid tidigare tillfällen då jag gjort detta men läkaren nöjde sig i vart fall med antalet rörelser. Han tittade även med ultraljud för att säkerställa att mängden fostervatten såg bra ut samt att bebisens organ såg bra ut och till min stora lättnad kunde jag efter 1,5h lämna sjukhuset med en lugnande känsla. Allt ser ut som det ska och bebisen mår bra, det kommer nog vara så att jag känner rörelser lite mindre framöver för hon har ju betydligt mindre plats i magen.

Nu är vi inne på den veckan som Ludwig valde att lämna sin trygga plats i magen för att äntligen komma ut till sina föräldrar, närmare bestämt på söndag då jag nått 37+0 var dagen då han föddes. Jag hoppas ju innerligt att det blir samma med Elsa men det behöver inte alls bli så, jag vet dock inte hur jag ska orka vara gravid mycket längre så för mammas skull kan du väl komma ut?? Bebisen är nu 46cm lång och väger i slutet på veckan ca 2,97kg (Ludwig vägde 2.875g när han föddes så det stämmer ganska bra enligt snittet), nu förbereder bebisen sig på livet utanför livmodern bland annat genom att suga på tummen. Sugreflexen är nämligen viktig så att barnet kan amma.

Igår tvättade jag alla bebiskläderna och ikväll ska jag ta tag i att packa väskan så att allt är förberett, det känns lite overkligt att det nu är så nära tills vi får ytterligare en medlem i familjen. När jag låg där på britsen och såg mina sammandragningar (yes, jag har haft det sedan ungefär halva graviditeten) gå upp och ner blev jag faktiskt lite nervös och kände ett visst obehag inom mig, samtidigt som jag vill föda vaginalt så är jag ju fullkomligt slutkörd i kroppen så jag vet helt ärligt inte hur jag ska ta mig igenom den processen en gång till. Jag känner bara att jag inte orkar, jag orkar inte känna smärtan och ovissheten kring huruvida allt kommer att gå bra eller inte gör att det vänder sig i magen. Varför kan man inte ”outsourca” detta till mannen i familjen?? Jag har ju kämpat nu i snart 9 månader så då kunde väl ändå han fått ta sluttampen, han som har energi och är stark i kroppen!!

Lite komisk fotografering det här! Jag skulle egentligen mött upp en fotograf och knäppt av lite gravnidbilder i denna alldeles ljuvliga klänningen men så blev hon sjuk och fick ställa in. Vi bestämde oss för att vi själva kunde knäppa av bilderna men alltså jösses vilket projekt, haha! Det var svinkallt ute, klackarna fastnade i gräsmattan och jag höll bokstavligen på att stå på huvudet. Det blev några snabba klick med kameran innan jag gav upp och som ni ser var vädret absolut inte på vår sida, inte nog med att november kan vara årets absolut tristaste månad så hade mörkret bestämt sig för att bestå. Hela dagen var fullkomligt dyster och regnet hängde i luften…

Oavsett, vi fick oss några goda skratt så man kan väl säg att det var värt det bara för den sakens skull. Ludwig sov sött i vagnen och vaknade lagom tills när vi hitätt in till caféet för att värma oss, han fick ett mellanmål och sedan blev det lekparken för hela slanten.

Gravid vecka 36

Det stramar precis lika mycket som det ser ut, nu börjar till och med gravidkläderna bli för små! Haha! Den här klänningen kan jag tex lägga på hyllan för jag kunde knappt andas i den och fick snabbt byta om efter att vi hade knäppt av mina ”v.36-bilder”. När jag var gravid med Ludwig kunde jag ha denna klänningen utan problem fram tills han föddes…

Elsa är nu ca 45 cm lång och väger i slutet av veckan ca 2,76 kg. Hon lagrar fett inför livet utanför livmodern. Man ska känna fosterrörelser varje dag vilket jag verkligen gör för hon är en oerhört aktiv bebis, dock blev jag lite orolig en dag tidigare i veckan för då var hon helt plötsligt väldigt lugn och jag kände bara precis någon enstaka buff men redan dagen efter var hon igång igen. Magen står nu som högst och kommer efter hand som bebisen fixerar sig att sjunka ner. Denna veckan avslutas ett kritiskt stadium av hjärnans utveckling, den är färdigväxt och redo för livet utanför magen.

Min kropp är fullkomligt slutkörd på alla sätt och vis. Jag fortsätter att bära mina stödstrumpor, jag tror bestämt att jag är expert inom området nu för jag har precis alla olika modeller man kan tänka sig. Allt från vanliga knästrumpor till strumpbyxor och stay-ups, kommer bränna hela högen på bål så fort jag är klar med graviditeten. Det ska bli så skönt att slippa ha dessa åtstramande kroppsstrumpor på sig. Jösses som jag längtar! Illamåendet kommer och går. Jag har fått fruktansvärt ont i höften vilket har resulterat i att jag knappt kan sova för jag kan inte ligga på någon sida utan att det gör jätte ont och att ligga på rygg kan jag glömma för då känns det som att jag ska kvävas när Elsa sjunker ner på alla andra organ (sen ska man ju inte sova på ryggen av ngn anledning eftersom det kan innebära en risk för barnet). Jag får ibland gå ut och sätta mig i soffan och försöka att sova sittandes men det funkar föga, jag har dessutom nästan sittsår i rumpan för jag gör inget annat än att sitta om dagarna. Sammandragningarna håller på att ta livet av mig, jag kan knappt gå 5-10 steg förrän jag bokstavligen måste stanna upp och vila, helst sätta mig ner och pusta ut. Min matsmältning strejkar för fullt ut och jag kan knappt gå på toaletten, jag har testat allt från Laktulos till Microlax och Dulcosoft men ingenting hjälper. När jag skulle ta det sistnämnda (ett pulver som man blandar i vatten) spydde jag fyra gånger rakt ner i vasken samtidigt som Ludwig stod nedanför och skrattade för han tyckte visst det såg roligt ut. Vidrig smak och doft! Just det, jag har ju skav mellan benen också (fortfarande) så jag kan i princip inte ha några byxor på mig och när vi är hemma själv går jag omkring i makens boxershorts under mina gigantiska mysbyxor för det är det enda som inte gör ont. Nästäppan kom som ett brev på posten förra veckan så nu har jag varit tvungen att ta nässpray (Nasin är visst OK även för gravida, har hört att man annars ska undvika nässpray när man är gravid) för annars kan jag inte andas om nätterna.

Men annars är allt bra, haha!

Gravid vecka 35

Jag ser verkligen gigantisk ut i den här klänningen, det är intressant hur magen framhävs olika beroende på outfit. Jag fyndade den här klänningen på Mango’s rea efter sommaren, jag tänkte att den skulle bli perfekt att bära när magen hade vuxit till sig och med facit i hand så är den sååååå skön! Ingen gravidklänning men den gör sig verkligen perfekt för den gravida kroppen…

Det var dock ett under att jag fick till några bilder över huvudtaget i helgen för jag mådde så himla dåligt! Vi beslutade oss dock i alla ”gravid-sjuka” för att besöka en av Malmös temalekplatser som ligger här i Limhamn men det blev inte särskilt mycket aktivitet för mig. Jag fick snällt sätta mig på en bänk och se på när Ludwig busade rundor med sin pappa, precis innan vi skulle åka hem tog vi en liten promenad in i skogen för att knäppa av dessa bilderna och sen åkte vi hem. Resten av tiden låg jag i soffan eller också i sängen.

Nu är jag halvvägs in i vecka 35, Elsa är ca 44 cm lång och väger i slutet av veckan ca 2,56kg. Det centrala nervsystemet är snart helt klart och matsmältningsapparaten är nästan färdigutvecklad. Hon fortsätter att lägga på sig vikt och fyller nu ut nästan hela livmodern. Jag var hos barnmorskan igår och då kunde BM känna att bebisen var på god väg att fixera sig vilket känns bra. Tänk att efter denna veckan är det bara två veckor kvar om hon nu kommer för tidigt precis som Ludwig, jag vet inte riktigt vad jag gör om hon bestämmer sig för att stanna i magen längre än så och framförallt inte om hon dessutom går över tiden. Haha, det kommer hon säkert att göra bara för det!

Vecka 34 och bara några veckor kvar nu…

Det är tungt! Min kropp har nog aldrig känt sig så här svag tidigare, jag hoppas jag får lite superkrafter när det väl är dags för att föda för just nu känns det inte som att jag hade orkat ta mig igenom det ”passet”. Nu är vi dock inne i vecka 34 och förutsatt att även Elsa kommer för tidigt (jag räknar skarpt med att hon gör det) så är det bara några veckor kvar, närmare bestämt 3-4 veckor! 83% av graviditeten är avklarad och bebisen är ca 42cm lång och väger i slutet av veckan 2,35kg. Barnet kan själv bekämpa lätta infektioner och det känns enormt skönt! Kring den här perioden lägger sig många barn till rätta och vissa fixerar huvudet i bäckeningångens, BM kunde känna att Elsa låg med huvudet neråt men hon hade ännu inte fixerat sig vilket jag hoppas på att hon gör snart.

Nu till min nya sköna gravid-/amningströja, det är ungefär så här jag går klädd mest hela tiden numer. Ett par mjuka tajts och en skön tröja. Allt som sitter åt framkallar sammandragningar så hemma lever jag i min mjukisdress som inte sitter åt någonstans, tajts kan jag bara ha kortare stunder eftersom de sitter över magen. På kontoret blir det mestadels klänningar och ett par mjuka strumpbyxor (med stödstrumpor undertill, haha) som inte sitter alls hårt över magen men ändå framkallar sammandragningar. Imorgon ska jag träffa läkaren och det känns tryggt att få reda på om sammandragningarna är något som jag bör ”lyssna på” och helt enkelt ska undvika all fysiskt aktivitet. I så fall blir det sjukskrivning de sista veckorna…

Det bästa med denna tröjan är att det finns en glipa vid brösten så att man enkelt kommer kunna amma i den, så smart! Jag kommer att bo i denna tröjan i vinter!! Ni finner den här (klick).

En cape som passar även som gravid

Jag är KÄR i min nya cape, den här har jag spanat in så himla länge! Jag tycker det ser så välklätt ut när man bär cape, ett klassiskt plagg som passar till alla tillfällen. Är man dessutom gravid som jag så är det alldeles klockrent med en cape istället för en jacka eftersom magen ryms utan några som helst problem. Denna modellen är fodrad och man kan enkelt bära lager på lager undertill…

Jag älskar detaljerna, knapparna inger en lyxig känsla och det är så smart med knappar hela vägen så att man kan knäppa den precis som en jacka. De tre översta knapparna är synliga medan de övriga är dolda knappar klädda i samma material som capen. Capen kommer från Cape Sweden och det här är min andra cape från detta varumärket, jag har även en kamelfärgad variant som passar perfekt när det är lite varmare väder.

 

Nyklippt

Så fräscht med nyklippta toppar, älskar känslan! Den vackra buketten fick jag av mamma i helgen, alltså jag älskar sådana här maffiga buketter och det bästa med hortensia är att den står i över TVÅ veckor! Jag fick även så fina presenter av familjerna som jag får visa vid tillfälle, jag tror bestämt att jag fick precis allt som jag hade önskat mig.

Jag har förresten ställt undan cykeln nu och kommer att ta bussen till kontoret de sista veckorna, så trist men det går verkligen inte att cykla mer för det gör så ont att sitta på sadeln. Typiskt, det var så skönt att få den motionen och framförallt att starta dagen med lite frisk luft…

Min födelsedag!

 

Trots att jag och maken hade beslutat oss för att strunta i morgonfirandet (det är annars en tradition jag håller hårt i och gärna vill föra över på Ludwig), eftersom jag skulle jobba hemifrån och gärna passade på att sova en timme längre och eftersom det ändå är så stressigt för maken som lämnar på Förskolan på morgonen, kom mina killar in och sjöng för mig imorse. Det blev ingen frukost eller paket på sängen men Ludwig hade flaggan i högsta hugg och kastade den rakt i huvudet på mig, haha! Han har helt missförstått det där med hur man gratulerar sin mamma på födelsedagen, jag vaknade om inget annat med buller och bång och sovmorgonen den brann inne. Vi ska hur som helst fira med någon god middag här ikväll så snart maken kommer hem från jobbet, förutsatt att jag slipper kvällsjobb idag förstås. Vi har deadline på Review memos idag och jag har jobbat som en tok för att hinna bli klar och kunna vara ledig ikväll men jag inväntar fortfarande input från min chef innan jag är helt klar så vi får se om det är bra nog eller om jag behöver justera något.

Jag hade en tanke om att knäppa några trevliga födelsedagsbilder tillsammans med Ludwig och ballongerna som maken hade köpt inför lördagens överraskningsfirande men det var fullkomligt omöjligt, Ludwig vägrade stå stilla i tre sekunder så det fick bli en snabb outfitplåtning på min nya gravidklänning. En riktigt höstinspirerad klänning som jag hade tänkt bära på lördag när jag har kalas för familjerna. Ni finner den här (klick).

På fredag ska jag äntligen till frisören, min utväxt är katastrofal och jag minns knappt sist jag klippte mig! Jag tänkte prova en ny frisör denna gången, det ska bli så spännande! Det blir nog bara till att klippa topparna och sedan lägga en intensivtoning i håret, vet inte om jag vågar färga håret med riktig färg nu när jag är gravid. Har ni gjort det? Det finns ju inga studier som visar på att det skulle vara skadligt men en toning känns i vart fall lite skonsammare…

Jag håller alltid koll på Ludwig samtidigt som vi i all hast knäpper av några bilder och man kan lätt se vart han håller hus genom att följa min blick, haha!

Sunday Costume och vecka 30

Vecka 30 är helt klart en milstolpe i graviditeten, så skönt att äntligen ha nått hit! Barnet är nu ca 36cm långt från huvud till fot och väger i slutet av veckan ca 1,58kg. Barnets kroppsbehåring – lanugohåren – börjar försvinna, även om ett par fjuniga strån kan finnas kvar vid födseln. Lungorna, muskler och hjärnan fortsätter sin utveckling och skelettet hårdnar mer. En del barn börjar redan nu lägga sig med huvudet i bäckeningången, man kan känna att barnets huvud pressar på mot bäckenbotten.

Hur mår jag? Som vanligt skulle jag vilja säg, gravidkrämporna avlöser varandra och begränsar mig verkligen. Jag tror bestämt att jag har fått varenda krämpa man kan få! Det som är tuffast nu är att jag har enormt skav mellan benen, jag kan knappt ha trosor på mig och vill helst bara gå omkring i min mjukisdress. Imorgon ska jag lämna ett nytt urintest hos BM för att säkerställa att det inte är urinvägsinfektion jag har sen rekommenderade hon en kräm som jag ska köpa och smörja mig med. Positivt är dock att jag klarade sockerbelastningen utan problem, jag har alltså inte gravid-diabetes och det känns helt fantastiskt!

De absolut skönaste plaggen just nu är detta alldeles ljuvliga mjukis-setet från Mamalicious, det är drömmen! Det sitter inte åt någonstans och materialet är så mjukt och skönt mot kroppen. Det kommer dessutom att passa utmärkt även till amningen tänker jag eftersom det är knappar upptill vid brösten. I söndags gick jag omkring i detta hela dagen och det är det första jag tar på mig när jag kommer hem från kontoret om vardagarna, nästan så att jag borde beställa ett till så att jag har ombyte när detta ligger i tvätten. Jag har storlek S i mitt. Nu ska jag hoppa i ett varmt bad, som jag hoppas ska lindra mot svedan, innan det är dags för kvällsjobb. Vi har ett antal deadlines på onsdag som jag inte kommer hinna med om jag inte jobbar kväll idag och imorgon så det blir en osocial vecka här hemma.

Vecka 29 – tredje och sista trimestern kvar!

Jag sitter just nu på Curakliniken och fördriver tiden efter att ha gjort sockerbelastningen, man ska nämligen sitta kvar här ett par timmar innan man får gå hem. Det ska bli intressant att se om jag får bättre resultat den här gången, med Ludwig låg jag ju på gränsen till gravid-diabetes. Jag tyckte det var riktigt läbbigt att få i mig drycken vilket jag minns att jag inte tyckte förra gången, då svepte jag den utan problem. Jag mår dock lite illa nu och ser så fram emot att få äta frukost när jag väl är klar.

Nu har jag gått in i vecka 29 och är därmed inne i den tredje och sista trimestern, förbaskat skönt!! 70,7% av graviditeten är därmed avklarad och om det nu är så att även Elsa anländer 3 veckor för tidigt så är det ju ännu kortare tid tills vi äntligen får träffa henne. Den här veckan är hon 35cm lång och väger i slutet av veckan ca 1,4kg. Hjärnan och de inre organen fortsätter att utvecklas och hon lägger framförallt på sig mer vikt. Hon har inte alls lika mycket plats men fortsätter att sparka och sträcka på sig, det känns kan jag intyga! Generellt upplever jag henne betydligt mer aktiv i magen än vad jag minns att Ludwig var. Vi får kanske en riktig vilding till dotter, haha!

Nu till mitt senaste tillskott i gravidgarderoben, är helt kär i denna klänningen och koftan från Mamalicious! Vi passade på att fotografera magen nere i hamnen för jag tyckte att outfiten passade den här miljön alldeles förträffligt men OJ som det blåste, det var med andra ord svårt att ens få till en bild för håret stod mest åt alla håll och kanter.

Big Mama i en oversized kappa – redo för vecka 28

Nu börjar den riktiga utmaningen när det kommer till att klä sig som gravid, när kylan sakta men säkert kommer krypandes och alla jackorna inte längre går att knäppa över magen. Förra graviditeten lyckades jag klara mig utan att köpa en renodlad gravidjacka men denna gången är jag betydligt större på alla håll och kanter så jag har redan nu införskaffat den perfekta gravidkappan. Nu blev det en ”oversize-version”, kappan fanns nämligen inte i S när jag beställde den så det blev en M men jag tycker inte att det gör så mycket. Det är ju inne med oversize-plagg och nu behöver jag ju inte vara orolig för att inte få plats med en tjock tröja undertill. Kappan kommer från Mamalicious som, enligt mig, har de absolut bästa gravidplaggen på marknaden.

Ludwig är aldrig mer än några meter ifrån, haha!

Idag gick jag in i vecka 28, behöver jag ens nämna att söndagar för tillfället är min favoritdag? Varje vecka som jag kan bocka av från graviditeten är en ren fröjd, nu känns det verkligen som att man kan räkna ner och även om det känns som en evighet kvar så går veckorna galet snabbt.

Bebisen är nu ca 34cm lång och väger i början av veckan 1,1 kg och ca 1,23 kg i slutet av veckan. Om barnet skulle födas nu har det stora chanser att klara sig. Det är en kraftig tillväxtperiod mellan vecka 28-32, livmodern fortsätter att växa och man kan känna ett tryck upp mot bröstkorgen som kan vara obehagligt. Jag tycker snarare att jag känner ett enormt tryck neråt, jag behöver exempelvis gå och kissa upp till 2 gånger i halvtimmen vilket förmodligen beror på att bebisen trycker på min urinblåsa. Mina ben blir bara värre och värre, de är bokstavligen helt slut och om kvällarna värker de något fruktansvärt samtidigt som krampen ligger som en tickande bomb. Jag fick ett husmorstips av BM om att dricka ett glas nyponsoppa om dagen så det har jag börjat med idag, det sägs att det ska hjälpa mot krampen så vi får se. I övrigt bär jag stödstrumpor dagligen och ser till att få i mig mina vitaminer samt dricker mycket vatten. Sammandragningarna har blivit mer intensiva och ger sig till känna så snart jag går, det är riktigt obehagligt och begränsar verkligen mig…

Att gå i högklackat kan jag bara glömma (mina ben klarar inte det), stövletterna tog jag på mig enbart för bildernas skull. Jag som köpte dessa fina skor inför hösten, men jag får väl spara dem tills nästa år istället.

Older Posts