Outfits

Woman in black

Jag tänkte så smått komma igång med mina outfitsinlägg igen, de har legat lite i dvala eftersom jag dels inte har kommit i min normala storlek och dels så har jag inte hunnit med. Vi får se om min ambition om att fotografera en outfit i veckan kommer att hålla, det motiverar ju mig själv till att faktiskt tänka lite mer på vad jag tar på mig för när man är mammaledig går man mest omkring i tajts och någon bekväm tröja. Byxorna på bilderna har jag köpt i storlek 38 (jag har vanligen 34/36) och de börjar nu bli för stora så det känns som att jag är på rätt väg till att nå min vanliga storlek, vågen stod på 56,7 sist jag vägde mig och det är första gången sedan graviditeten som jag väger något på 56! Min normala vikt är mellan 50-52kg men egentligen så bryr jag mig inte så mycket om vikten utan jag vill snarare känna mig ”fast” igen så det är mer träning som behövs.

Både tröjan och byxorna är från H&M, jag älskar spetsdetaljen på tröjan! Dessvärre är kvalitén värdelös för den har redan blivit nopprig men den kostade inte många hundralappar så man får väl lite vad man betalar för. I år tänkte jag sikta på att köpa ett par nya solglasögon, jag har haft samma i hur många år som helst nu så jag ser fram emot att förnya mig lite!

Tåget gick förresten enligt plan igår så jag (och Elsa såklart) och mamma möttes upp för en lunch på Emporia, så mysigt att ses bara vi! Sen följde hon med hem och myste med Elsa i några timmar innan jag hämtade Ludwig på Förskolan, jag önskar att jag hade filmat honom när han fick syn på mormor här hemma. Han blev sååå glad! Mamma stannade kvar och åt middag med oss innan hon tog tåget hem igen, oj vad jag önskar att vi hade bott lite närmare varandra så att man kunde ses lite mer spontant.

Vi har för övrigt haft en riktigt stökig natt med en Elsa som velat äta i princip en gång i timmen och vid tretiden vaknade även Ludwig och ställde till med världens gråtscen, han är också förkyld så det var nog det som spökade. Både jag och maken gick upp med honom för att ge honom lite hostmedicin och där och då, mitt i natten, pekade han mot fönstret och sa ”mommo tuff-tuff”. Så gulligt, han menade att mormor tagit tåget hem, haha!

En klassisk look

Skit också, igår vaknade jag upp och hade jätte ont i halsen. Tänkte att det skulle lägga sig under dagen för det brukar vara värst på morgonen men det blev bara värre och idag har jag dessutom ont i öronen. Alltså jag är så himla trött på alla dessa sjukbaciller, det känns som att de bara går runt i familjen och när man väl har lyckats bli frisk så är det snart dags för nästa omgång. Nåväl, det blir till att vila idag. Jag som hade en lunchdejt idag!!

I fredags när det envisa regn- och ruskvädret släppte igenom en liten strimma sol passade jag på att knäppa av en outfit, jag hade nämligen plockat fram min fina cape för det var precis sådär lagom krispigt i luften för att kunna gå klädd så här. Det slog mig att jag den senaste tiden för det mesta har gått omkring i svarta plagg, jag som aldrig brukar bära svart och nu plötsligt är det den enda färgen jag känner mig bekväm i. Undrar om det är något undermedvetet val eftersom jag har mått ganska dåligt psykiskt den senaste tiden efter allt som jag har gått igenom, att jag av den anledningen inte vill klä mig färgglatt.

Byxorna köpte jag för övrigt på H&M för inte så länge sen, jag kommer ju inte i mina gamla byxor än och dessa är så bra med resår i midjan men nu börjar de faktiskt kasa av så kanske har jag tappat ytterligare något gravidkilo. Jag tror bestämt att jag ska testa mina gamla byxor igen…

Cape här (klick), Byxor & Tröja: H&M, Stövletter: Footlight

Shoppa i sin egen garderob

Jag kommer ju fortfarande inte i mina gamla kläder och suget efter att köpa nytt innan man har kommit i form är lika med noll så det får bli lite ”favoriter i repris” här i bloggen när det gäller outfits. Ytterkläderna kommer jag i vart fall i så de försöker jag att variera men jämna mellanrum och den här kappan från Tiger är en klassiker som har hängt med länge, jag gillar den precis lika mycket nu som när jag köpte den och jag måste säg att kvalitén har varit fantastisk! En enfärgad kappa varierar man enkelt med att byta ut accessoarerna och favoritkombon är nog med min Burberry-halsduk, jag tycker att färgerna viger sig så väl tillsammans. På bilderna har jag ett par jeans med hög midja från Mamalicious, efter en förlossning är det extra skönt med hög midja som stöd för magen.  

Jag är förresten så trött på vädret just nu, det bara regnar och regnar och är allmänt grått och trist. Det gör det omöjligt att fotografera såväl ute som inne eftersom det knappt blir ljust om dagarna, det försvårar onekligen att skapa material till bloggen.

 

Golden hour

Hur underbart är det att solen så smått har börjat att titta fram? Oj vad jag har saknat den! Inte minst för att den tillåter fotografering, jag menar det blir ju så mycket bättre bilder när man lyckas matcha ”Golden Hour”. Vi hade en helt fantastiskt solnedgång för några dagar sedan och då passade jag på att knäppa av några snabba outfitbilder, det händer ju allt för sällan numer. Med två knattar och ett heltidsjobb som mammaledig är den största utmaningen att ens orka fixa till sig om dagarna, att sedan matcha detta med att väderguden ska framkalla fotolusten är i princip omöjligt men plötsligt händer det…

När man sakta men säkert kommer i sina gamla kläder efter en graviditet är det nästan som att shoppa i sin egen garderoben, jag har verkligen saknat mina outfits och den här jackan från Newhouse är en favorit som kommer få hänga med länge. Fördelen när man främst köper klassiska plagg, man tröttnar aldrig!

Åh, jag minns knappt när jag kunde gå i högklackat sist! En ren fröjd att äntligen få sätta på sig skor med klack….

 

Klassiska plagg som håller år efter år

De första ”icke-gravid”-byxorna som jag kan knäppa i midjan blev de här ifrån Newhouse, så skön känsla! Det är nästan som att shoppa i sin egen garderob efter att man har haft så lång paus från sina vanliga kläder. Blusen och koftan är två klassiska favoriter som kommer få hänga med i flera år precis som stövletterna, jag tröttnar aldrig! Snitten, färgskalan och detaljerna går helt i min smak.

Jag kom just på att vi ska till BVC idag, Elsa ska få Rota-vaccinet. Det är ett nytt vaccin som infördes i vaccinationsprogrammet från och med förra året så det fick aldrig Ludwig, Rotaviruset är ett väldigt smittsamt tarmvirus som orsakar mag- och tarminfektion. Vi får med andra ord se hur trevlig den här dagen blir med tanke på att det säkert kan tillkomma en del biverkningar efter att man blivit vaccinerad. I övrigt ska jag försöka plugga idag, jag ska nämligen studera en del kurser på distans parallellt som jag är mammaledig. Jag tänkte att det kunde vara en god idé att passa på att vidareutveckla mina kunskaper inom ekonomi och jag riktigt längtar efter att slå upp läroböckerna som jag beställde förra veckan. Däremot ser jag inte fram emot grupparbetena som tydligen ingår i en av kurserna, hur det nu ska gå på distans.   

Den smarta amningstoppen

När man är gravid längtar man tills dess att den stora magen är borta och man faktiskt kan välja och vraka lite mer i sin garderob, när knodden väl är ute inser man ganska snart att man längtar tills dess att man slipper att anpassa precis varenda outfit efter att behöva kasta fram ”tutten”i ur och skur. Under själva graviditeten glömmer man liksom bort att det faktiskt är en lååååång sträcka kvar tills dess att man kan eller rent av faktiskt ryms i sina vanliga plagg igen. Där är jag nu och tack gode gud för att det finns de klädmärken som satsar lite mer på amningsplagg, jag har beställt ett antal från Mamalicious som också var min räddning när det kommer till gravidplagg. Lilla Elsa har visat sig vara en ”kräkbebis” precis som sin storebror var som spädbarn så det gäller att ha ett lager med ombyten när dessa incidenter inträffar.

Idag mötte jag och Elsa upp bloggänget för lunch inne i stan, så kul att äntligen ses för det var på tok för längesedan vi träffades. Elsa vaknade i vanlig ordning så snart vagnen slutade att rulla så jag fick balansera henne i famnen samtidigt som jag på ett så snyggt sätt som möjligt försökte äta laxen som jag beställde in. Glamoröst det där barnlivet! Vi valde dessutom stans mest ”affärsmännisko-tätaste” restaurang Quan vilket kanske inte var helt genomtänkt när det kommer till att vara amningskompatibelt, haha! Personalen var dock supergulliga och organiserade om vår bokning så att vi fick sitta lite mer undanskymt där våra barnvagnar även fick plats utan att vara i vägen för någon.

Amningstoppen jag bär på bilderna finner ni här (klick).

Min & Elsas nyårsoutfits

I skrivande stund är jag och Elsa hemma själva, maken & Ludwig for iväg på en playdejt på LEO’s Lekland, och jösses som jag behövde denna stunden ”för mig själv” (Elsa sover så det blir lite egentid, jag minns knappt senast jag hade det eftersom vi alla har varit hemma sedan Elsa föddes). Förutom att byta i tvätten tänkte jag bara sitta här framför datorn, jag ska påbörja ett fotoalbum till Ludwig från året som har gått och det kräver sina timmar innan det blir färdigt och att få fixa med det är som terapi för mig. I övrigt njuter jag av att det är knäpp tyst här hemma, det känns nästan som att jag är på spa så lugnt och skönt det är här.  Man ska inte underskatta ljudnivån på en 2-åring, jisses alltså!!

På Nyårsafton bar både jag och Elsa spets, såklart! Elsas kreation är signerad Newbie, en klänning som hon fick av mormor & morfar i julklapp och som hon på sin höjd kommer hinna använda två gånger innan hon växer ur den. Hårbandet som hon fick av farmor & farfar sitter redan för hårt runt hennes huvud men jag är i alla fall glad att outfiten passade på Nyårsafton, hon såg ut som en liten prinsessa. Min spetsklänning kommer från Mamalicious och är såklart en amningsvänlig klänning, jag hade ambitionen att hinna fota en outfit men tiden räckte helt enkelt inte till så jag får fotografera den en annan dag.

En amningsvänlig outfit

Mitt första outfitinlägg sedan förlossningen, minus 10kg (jag har 7-9kg kvar, brukade pendla mellan 50-52kg och nu väger jag 59kg) på vågen plus en massa grå hårstrån och ett par tunga ögonlock men ack så lycklig över att ha lagt graviditeten bakom mig och att vi har vår lilla Elsa här hos oss. Efter trettonhelgen ska jag lägga upp en plan på hur jag ska komma i form igen, det blir lite lättare att fokusera på det när Ludwig är på Förskolan för som det har varit nu har vi inte haft en sekund över till annat än att ta hand om barnen.

Klänningen på bilden är en av mina gravidklänningar från Mamalicious som jag har lagt ut till försäljning på Tradera, jag kom nämligen på att denna klänningen är perfekt även som amningsklänning vilket jag inte alls tänkte på när jag uppdaterade mitt Tradera-konto. Det är nästan svårare att klä sig nu när man på ett enkelt sätt ska kunna amma i plaggen än när man var gravid och bara hade en mage som skulle rymmas. Koftan är en favorit från Stenströms som jag använt på tok för sällan! Väskan är perfekt i storlek när man rullar vagn och enklast bär en cross-body…

Gravid vecka 37

Jag kom precis hem från Sjukhuset och Förlossningsavdelningen, jag har nämligen känt lite mindre fosterrörelser de senaste dagarna och det ska man tydligen vara lite observant på så jag ringde in och berättade om situationen och fick en tid bara någon timme efter. Jag fick ligga på en brits uppkopplad mot en EKG-monitor (vet inte om det heter så men en sådan monitor där man ser både min och bebisens puls samt sammandragningar etc) i över en timme. Lilla Elsa låg visst och sov största delen av tiden så vi fick kämpa med att väcka henne så till slut kunde jag trycka på knappen för fosterrörelser, inte alls så frekvent som vid tidigare tillfällen då jag gjort detta men läkaren nöjde sig i vart fall med antalet rörelser. Han tittade även med ultraljud för att säkerställa att mängden fostervatten såg bra ut samt att bebisens organ såg bra ut och till min stora lättnad kunde jag efter 1,5h lämna sjukhuset med en lugnande känsla. Allt ser ut som det ska och bebisen mår bra, det kommer nog vara så att jag känner rörelser lite mindre framöver för hon har ju betydligt mindre plats i magen.

Nu är vi inne på den veckan som Ludwig valde att lämna sin trygga plats i magen för att äntligen komma ut till sina föräldrar, närmare bestämt på söndag då jag nått 37+0 var dagen då han föddes. Jag hoppas ju innerligt att det blir samma med Elsa men det behöver inte alls bli så, jag vet dock inte hur jag ska orka vara gravid mycket längre så för mammas skull kan du väl komma ut?? Bebisen är nu 46cm lång och väger i slutet på veckan ca 2,97kg (Ludwig vägde 2.875g när han föddes så det stämmer ganska bra enligt snittet), nu förbereder bebisen sig på livet utanför livmodern bland annat genom att suga på tummen. Sugreflexen är nämligen viktig så att barnet kan amma.

Igår tvättade jag alla bebiskläderna och ikväll ska jag ta tag i att packa väskan så att allt är förberett, det känns lite overkligt att det nu är så nära tills vi får ytterligare en medlem i familjen. När jag låg där på britsen och såg mina sammandragningar (yes, jag har haft det sedan ungefär halva graviditeten) gå upp och ner blev jag faktiskt lite nervös och kände ett visst obehag inom mig, samtidigt som jag vill föda vaginalt så är jag ju fullkomligt slutkörd i kroppen så jag vet helt ärligt inte hur jag ska ta mig igenom den processen en gång till. Jag känner bara att jag inte orkar, jag orkar inte känna smärtan och ovissheten kring huruvida allt kommer att gå bra eller inte gör att det vänder sig i magen. Varför kan man inte ”outsourca” detta till mannen i familjen?? Jag har ju kämpat nu i snart 9 månader så då kunde väl ändå han fått ta sluttampen, han som har energi och är stark i kroppen!!

Lite komisk fotografering det här! Jag skulle egentligen mött upp en fotograf och knäppt av lite gravnidbilder i denna alldeles ljuvliga klänningen men så blev hon sjuk och fick ställa in. Vi bestämde oss för att vi själva kunde knäppa av bilderna men alltså jösses vilket projekt, haha! Det var svinkallt ute, klackarna fastnade i gräsmattan och jag höll bokstavligen på att stå på huvudet. Det blev några snabba klick med kameran innan jag gav upp och som ni ser var vädret absolut inte på vår sida, inte nog med att november kan vara årets absolut tristaste månad så hade mörkret bestämt sig för att bestå. Hela dagen var fullkomligt dyster och regnet hängde i luften…

Oavsett, vi fick oss några goda skratt så man kan väl säg att det var värt det bara för den sakens skull. Ludwig sov sött i vagnen och vaknade lagom tills när vi hitätt in till caféet för att värma oss, han fick ett mellanmål och sedan blev det lekparken för hela slanten.

Gravid vecka 36

Det stramar precis lika mycket som det ser ut, nu börjar till och med gravidkläderna bli för små! Haha! Den här klänningen kan jag tex lägga på hyllan för jag kunde knappt andas i den och fick snabbt byta om efter att vi hade knäppt av mina ”v.36-bilder”. När jag var gravid med Ludwig kunde jag ha denna klänningen utan problem fram tills han föddes…

Elsa är nu ca 45 cm lång och väger i slutet av veckan ca 2,76 kg. Hon lagrar fett inför livet utanför livmodern. Man ska känna fosterrörelser varje dag vilket jag verkligen gör för hon är en oerhört aktiv bebis, dock blev jag lite orolig en dag tidigare i veckan för då var hon helt plötsligt väldigt lugn och jag kände bara precis någon enstaka buff men redan dagen efter var hon igång igen. Magen står nu som högst och kommer efter hand som bebisen fixerar sig att sjunka ner. Denna veckan avslutas ett kritiskt stadium av hjärnans utveckling, den är färdigväxt och redo för livet utanför magen.

Min kropp är fullkomligt slutkörd på alla sätt och vis. Jag fortsätter att bära mina stödstrumpor, jag tror bestämt att jag är expert inom området nu för jag har precis alla olika modeller man kan tänka sig. Allt från vanliga knästrumpor till strumpbyxor och stay-ups, kommer bränna hela högen på bål så fort jag är klar med graviditeten. Det ska bli så skönt att slippa ha dessa åtstramande kroppsstrumpor på sig. Jösses som jag längtar! Illamåendet kommer och går. Jag har fått fruktansvärt ont i höften vilket har resulterat i att jag knappt kan sova för jag kan inte ligga på någon sida utan att det gör jätte ont och att ligga på rygg kan jag glömma för då känns det som att jag ska kvävas när Elsa sjunker ner på alla andra organ (sen ska man ju inte sova på ryggen av ngn anledning eftersom det kan innebära en risk för barnet). Jag får ibland gå ut och sätta mig i soffan och försöka att sova sittandes men det funkar föga, jag har dessutom nästan sittsår i rumpan för jag gör inget annat än att sitta om dagarna. Sammandragningarna håller på att ta livet av mig, jag kan knappt gå 5-10 steg förrän jag bokstavligen måste stanna upp och vila, helst sätta mig ner och pusta ut. Min matsmältning strejkar för fullt ut och jag kan knappt gå på toaletten, jag har testat allt från Laktulos till Microlax och Dulcosoft men ingenting hjälper. När jag skulle ta det sistnämnda (ett pulver som man blandar i vatten) spydde jag fyra gånger rakt ner i vasken samtidigt som Ludwig stod nedanför och skrattade för han tyckte visst det såg roligt ut. Vidrig smak och doft! Just det, jag har ju skav mellan benen också (fortfarande) så jag kan i princip inte ha några byxor på mig och när vi är hemma själv går jag omkring i makens boxershorts under mina gigantiska mysbyxor för det är det enda som inte gör ont. Nästäppan kom som ett brev på posten förra veckan så nu har jag varit tvungen att ta nässpray (Nasin är visst OK även för gravida, har hört att man annars ska undvika nässpray när man är gravid) för annars kan jag inte andas om nätterna.

Men annars är allt bra, haha!

Older PostsNewer Posts