Första kvällen i Tulum gick vi till en restaurang som min vän Anton tipsade om, det var med höga förväntningar som vi gick dit eftersom han menade på att han blivit serverad den bästa fisken han någonsin smakat i hela sitt liv.
Det var ganska svårt att hitta denna mysiga lilla restaurang då den låg undanskymd inuti en slags oas med växter och annat pynt så vi gick fel både en och två gånger men väl där vart vi sålda redan då vi satte foten innanför dörren. Herre min gud vilka underbart mysiga och pittoreska restauranger det finns här, man ville liksom aldrig gå därifrån och när jag sedan smakade på fisken (dagens fångst bestod utav ”red snapper” och rätten jag valde hette ””Pez Santo”) som jag beställde in trodde jag ta mig tusan att jag skulle svimma så gott det var. Jag lovar och svär på att jag inte överdriver, det var det godaste jag någonsin ätit! Jag ville aldrig bli mätt och än mindre att min tallrik skulle bli tom!
Vi fick även för oss att beställa in en efterrätt a la Mexican style men den var alls ingen höjdare, de hade tillagat en banan på något märkligt sätt som fick den till att kännas som potatis i konsistensen. Hade den där vanliga söta banansmaken bevarats hade den nog varit riktigt god men tyvärr blev den en besvikelse…
