Falsk krupp och besök på akuten

Inatt var det dags igen, Ludwig fick sitt andra utbrott av det som kallas ”Falsk Krupp”! När vi hämtade honom på Förskolan berättade pedagogerna att han hade nyst ganska mycket under eftermiddagen, han fortsatte att nysa när han kom hem och när det väl var dags för sängen hade näsan börjat rinna en del. Han kom inte riktigt till ro och det tog en stund innan han slutligen somnade. Vid halv ett på natten vaknade vi med buller och bång, en alldeles förkrossad Ludwig började störttjuta och fick fullkomligt panik över att han inte fick någon luft. Det låter verkligen helt brutalt, varje andetag tjuter och man kan se hur hela bröstkorgen anstränger sig för att få ner luften i lungorna vilket såklart blir värre om barnet dessutom är ledset. Denna gången visste vi hur vi skulle agera så vi gick genast ut och ställde oss på trappen och där blev vi ståendes i en halvtimme utan att det blev bättre, när han plötsligt slutade att andas i flera sekunder var det ingen tvekan om att vi skulle åka in till akuten. Väl på plats blev tillståndet värre och han började kräka upp slemmet som fastnat i halsen. Vi fick träffa en läkare som genast gav honom kortison i vätskeform och sedan fick vi vara kvar under observation i en timmes tid. Han blev snabbt bättre och vid fyra-tiden rullade vi åter upp på uppfarten här hemma och då hade Ludwig däckat i sin bilstol så vi bar upp honom i sängen. Ganska snart lät varje andetag åter igen som en väsande hund så det var svårt för oss att somna, jag tror faktiskt inte att jag ens föll i sömn så idag är jag som en levande zombie. Till vår tröst håller den här ”Falska kruppen” vanligen i sig i bara ett dygnstid och förra gången var Ludwig i princip helt återställd efter ett par dagar och det märktes inte ens av någon förkylning.