Alldeles strax kommer familjerna över på kalas, det är nämligen min älskade makes födelsedag och det ska såklart firas med nära och kära. Igår kväll hade vi en supermysig kväll på tu man hand, jag bjöd ut maken på middag och vi satt länge och pratade om framtiden och alla fina minnen som vi hittills hunnit skapa tillsammans. Imorse hade jag storslagna planer på att servera honom frukost på sängen som vi alltid gör när det vankas födelsedagar, jag hade ställt klockan på halv åtta och smög ut på stan för att köpa hem färska surdegsbullar medan han fortfarande låg och sov. Längre än så kom jag dock inte för likt en blixt från en klar himmel fick jag akut ryggont, jag överdriver inte när jag säger att jag knappt kunde gå. När jag väl kom hem från bageriet fick jag droppa jackan på golvet och gick med tårarna rinnandes längst med kinderna in till min make som i tron om att han skulle få skönsång och paket istället fick sig ett abrupt uppvaknande, det blev omvända roller med telefonkö till sjukvårdsupplysningen och en morgon som varit fylld av smärta och oro.
Nu har jag dock knapprat värktabletter så att det står härligheter till och maken min har fått rodda med allt markarbete inför kalaset så vi känner oss trots allt ganska förberedda…