Jag vet knappt vart jag ska börja och det går knappt att beskriva med ord vad vi har fått uppleva men jag hoppas att fotona vi tog kan förmedla en bild av vårt äventyr (det kommer även en film vid senare tillfälle). Vi var ju på safari i vintras men jag måste erkänna, även om jag inte trodde att det var möjligt, att det här till och med slår safari-upplevelsen!! Vi bokade som sagt en tredagars tur via Insight Safari Holidays som jag varmt kan rekommendera. Väl framme på flygplatsen i Kigali möttes vi av vår chaufför och det var ganska skönt att ha någon som ”tog hand om oss” när vi anlände för vi hade en tre timmar lång bilresa upp i bergen framför oss.
Dagen därpå steg vi upp vid femsnåret och gjorde oss redo för vår tur ut i regnskogen, efter en halvtimmes bilfärd var vi framme vid samlingsplatsen där vi blev introducerade till vår guide som skulle leda oss fram till gorillorna. Här delades vi även in i olika grupper utefter svårighetsklassificering samt vilket berg och vilken gorillafamilj man fick lov att hälsa på, vi placerades i en medelsvår grupp på det högsta berget (Karisimbi, 4.507 m högt) och tilldelades gorillafamiljen ”Susa” som bestod av ett tjugotal gorillor där en av gorillorna bara två dagar tidigare hade fött en liten gorillabebis…
Efter gruppindelningen var det åter igen dags för en biltur, det tog oss ungefär en och en halv timme fram till berget vi skulle bestiga och på vägen körde vi igenom diverse små byar så det var en intressant bilfärd där precis alla vi körde förbi glatt vinkade åt oss och nästan började springa lite smått efter bilen….bara det var en upplevelse i sig.
Väl framme vid berget påbörjades vandringen, man vet inte på förhand hur lång tid trekkingen kommer att ta eftersom gorillorna hela tiden rör på sig så det gäller att vara i hyfsad fysisk form för vissa gånger kan det ta timmar innan man är framme. Guiden vet dock på ett ungefär vart gorillorna befinner sig eftersom en ”tracker” tidigt på morgonen begett sig ut i regnskogen för att spåra upp dem.
Det gäller såklart också att man ser till att gå på toaletten innan avfärd men trots detta blev vi båda två typiskt nog kissnödiga precis när vi skulle bege oss upp i berget så det var bara till att använda ”bergstoaletten”, det vill säga: välja vilken buske som helst att skyla sig bakom!
Man kan välja att betala för en ”porter” som följer med och bär packningen åt en, vi kände väl att vi skulle klara av att bära våra väskor själva men samtidigt stöttar man den lokala befolkningen så vi tog hjälp av en glad liten snubbe som dessutom höll mig i handen (!!!) på de brantaste sträckorna.
För oss tog det ungefär en och en halv timme tills vi kom fram till gorillafamiljen och den känslan som infann sig när man smög sig fram i buskarna och plötsligt fick syn på alla dessa ludna varelserna kommer vi att leva länge på! Så sjukt spännande!!
Vår första syn var den här gorillamamman med sin två dagar gamla bebis, det var helt fantastiskt att se hur hon varsamt tog hand om den och inte ens lät de övriga små gorillabarnen komma fram och hälsa på den…
Jag trodde inte i min vildaste fantasi att vi skulle komma så här nära gorillorna, vi var ju bara en meter ifrån och vart än man vände på sig satt det nya gorillor. Det är svårt att förmedla på bild hur nära vi faktiskt var men i en av filmerna vi lyckats föreviga går den största gorillan av dem alla bara precis ett par decimeter från CJ som står med ryggen till och filmar mig, min min när jag får syn på gorillan är OSLAGBAR!! Ni ska få se den inom kort…
Nu bombarderar jag med gorillabilder för vi förevigade så otroligt många fina ögonblick som jag såklart vill dela med mig utav till er…
(tungan på gorillan ovan ser inte allt för fräsch ut, haha!!)
Alla gorillafamiljer har en ”silverrygg”, en så kallad ”alfahane” som styr och ställer i flocken och det är en ständig kamp om denna position då det aldrig kan vara mer än en alfahane per familj. Silverryggen är oftast den största gorillan i flocken och så länge man visar sig underlägsen honom så besvärar han sig inte med att jaga bort oss turister.
Den här bamsen (en kommande ”silverrygg”, en tonårshane som ännu inte lämnat familjen och bildat en egen) tyckte dock att några av oss var för närgångna och satte lite skräck i oss besökare, han visade tydligt genom att slå sig i bröstet att vi skulle ta några steg bort. Våra Trackers var dock otroligt professionella och kunde till och med kommunicera med gorillorna genom att ha lärt sig deras ”språk” så det var väldigt intressant att se.
Vi var hos gorillorna i ungefär en timme innan de beslutade sig för att dra vidare och det var så sjukt häftigt att se när Silverryggen kallade till sig familjen, inväntade alla medlemmar och begav sig vidare in i regnskogen….han gick såklart sist i flocken som en ”alphanne” som sig bör.
Nu är vi med andra ord ”certifierade gorilla-trekkers”, det vill säga att vi bidragit med en slant för gorillornas fortlevnad och det var väl värt varenda krona och något jag kan rekommendera alla äventyrare att pricka av på er ”bucket list”…
