En ny vecka som är mer än välkommen, vecka 30 har nämligen länge varit en milstolpe eftersom bebisen nu har goda chanser att klara sig även utanför magen om den skulle få för sig att titta ut lite för tidigt. Förra veckan var ganska omtumlande på grund av mitt sämre blodsockervärde, det var minst sagt en utmaning att under en veckas tid försöka utesluta allt socker ur kosten för jag insåg ganska snabbt att i princip ALLT innehåller socker eller ”sockerarter”! Nu lyckades jag inte helt eliminera intaget men allt vad gäller godis och sötsaker strök jag, likaså frukten som jag annars dagligen tryckt i mig. Jag försökte dessutom välja livsmedel som innehöll lägre andel socker, med andra ord kunde jag inte unna mig någonting av allt jag faktiskt är sugen på nu när jag är gravid vilket är jobbigare än man kan tro….framförallt när man dessutom blir frestad när personer i ens omgivning kan äta precis vad som faller dem i smaken.
Hur som helst gjorde jag ett nytt glukostest i veckan och jag tror aldrig att jag har ”hållit mina tummar” så hårt som jag gjorde innan barnmorskan läste av mitt blodsockervärde på maskinen, till min stora glädje var värdet ”OK” och jag har alltså inte graviddiabetes. För mig är det dock fortfarande ett frågetecken hur det kunde skilja sig så mycket från veckan därpå, vilket inte heller barnmorskan kunde svara på men hon menar på att vi ska utgå ifrån det senaste värdet och att jag ska vara lite försiktig med sockerintaget framöver. Eftersom min svärmor har diabetes och är något av en expert på det här ska jag få låna en sådan där ”maskin” som man läser av blodsockervärdet på med ett stick i fingret och det känns ju tryggt, jag vill inte riskera att jag går runt med för högt värde och att bebisen växer onormalt mycket vilket är en av riskerna med att man inte har blodsockervärdet i schack.
Utöver det har jag ÄNTLIGEN skrivit in mig på en ny klinik som jag har fått rekommenderat av en väninna och bara genom att läsa på Cura-klinikens hemsida känns allt så mycket bättre. Det ska bli så otroligt skönt att lämna Citykliniken som gång efter gång har bevisat att de inte riktigt har koll på vad de gör men innan vi är klara med dem har vi bokat in ett möte med enhetschefen för att framföra våra åsikter om vården vi har upplevt sedan jag blev gravid. Det var faktiskt en av barnmorskorna som uppmanade mig till att ta kontakt med henne, jag fick känslan av att de själva inte är helt nöjda med hur de arbetar på kliniken och jag förstår såklart att det inte är de enskilda individernas fel utan hela organisationen som behöver ses över. Jag har den senaste tiden läst flertalet artiklar med skräckexempel på konsekvenserna av att sjukvården brister i sina rutiner, av den anledningen tror jag att det är extra viktigt att göra sin röst hörd och faktiskt framföra när man anser att det brister.
Utöver det har jag mått helt ok, jag har kunnat ta mina PW’s när tiden räcker till och krampattackerna i benen har blivit något bättre. Jag vaknar fortfarande flera gånger per natt för att gå upp och kissa och det är ganska svårt att hitta en skön sovställning. Ludwig härjar som aldrig förr och hans sparkar blir allt mer intensiva, det är en riktigt häftig upplevelse! Tänk att han är så nära men ändå så långt ifrån! Utöver det får jag ofta hjärtklappning och känner ett tryck över bröstet vilket gör att det stundtals känns tungt att andas, framförallt efter att vi har ätit kvällsmat vilket ofta resulterar i att jag måste lägga mig på soffan och förbli där resten av kvällen. Mina revben har också börjat värka vilket beror på att bebisen växer och att allt trycks ut, benen har svullnat och jag blir andfådd av minsta lilla. Men annars är allt bra, haha!
Nu väger jag 61,3kg och jag har alltså den senaste veckan lagt på mig ETT KILO och totalt gått upp 11,3kg!!
Foto: Linda