Oj va den här veckan har passerade snabbt, ur ett graviditetsperspektiv är det otroligt skönt att veckorna tickar på och helgerna är verkligen efterlängtade! Jag räknar dagarna tills det är dags för Ludwig att anlända och nu har alltså 75,4% av graviditeten passerat och jag har bara sex veckor kvar att jobba, hur sjukt är inte det? Jag kan inte riktigt förstå att jag ska vara borta från jobbet så länge som över ett år, samtidigt är det en enorm lyx vi har här hemma i Sverige som faktiskt har möjlighet att få vara hemma och ta en paus från arbetslivet för att på heltid fokusera på familjelivet. En gammal klasskompis från när jag pluggade i USA fick också en liten bebis precis och där går man tillbaks till arbetet redan efter TRE MÅNADER, det känns fullkomligt befängt i mina öron! För att kunna lösa den situationen måste hennes mamma och svärmor ställa upp och ta hand om bebisen när hon och hennes man går till jobbet, det hade ju inte ens varit praktiskt möjligt för oss att lösa här hemma plus att det måste ta emot något enormt att låta någon annan ta ett så stort ansvar över ens nyfödda bebis. Där har vi det verkligen bra i Sverige!!
Jag har mått ganska ok i veckan med undantag för att jag de senaste tre dagarna drabbats av ihållande sammandragningar, så fort jag reser mig upp blir magen fullkomligt stenhård och det liksom stramar på ett sjukt obehagligt sätt för att inte tala om hur det känns när jag sedan försöker gå. Av den anledningen har jag inte klarat av att ta så många PW’s utan så fort jag kommit hem från jobbet har jag bokstavligt talat lagt mig på soffan och blivit där fram tills läggdags. Jag är inte direkt en ”soffpotatis” av mig så det tar verkligen emot att tvingas vara så oaktiv som jag är nu men jag antar att det är viktigt att lyssna på kroppen. Jag var dessutom hos läkaren i veckan (för att prata om urinvägsinfektionerna jag haft/ev fortfarande har) och då berättade jag om sammandragningarna varför hon passade på att göra en vaginal undersökning för att kolla att livmoderhalstappen såg bra ut och det gjorde den, därför är sammandragningarna inte heller farliga utan snarare livmoderns sätt att förbereda sig inför förlossningen. Det är väldigt individuellt om man överhuvudtaget känner några sammandragningar under graviditeten eller om de gör sig till känna först vid förlossningen, en vän till mig hade inte en endaste sammandragning under hela graviditeten. Hur som helst så är det SJUKT obehagligt och de begränsar verkligen ens liv!
I övrigt känns det som att Ludwig har fördubblats i storlek bara den senaste veckan vilket också innebär att hans sparkar har gått över från att ha varit ”mysiga” till att faktiskt göra lite halvont och vara ganska obehagliga! Han har dessutom blivit sjövild och håller igång som aldrig förr, det är svårt att hitta en position som är skön både när det kommer till att ligga ner men också när det gäller sittställning. Magen har vuxit enormt den senaste veckan och nu börjar det verkligen se ut som en ”gravidmage”, den börjar liksom forma sig som en kula framtill. Tidigare tycker jag att magen mest sett ”jämntjock” ut vilket jag personligen inte tycker har varit särskilt smickrande för figuren, nu tror jag dock att magen kommer växa mer utåt och då blir det förmodligen också finare.
Vikten är stabil sedan förra veckan, jag väger 61,2kg.