Igår när jag ställde mig på vågen, vilket jag har glömt att göra på ett tag, blev jag positivt överraskad när den visade 52,5kg. Där och då hade jag alltså bara 2,5kg kvar till min ”normalvikt”, sen ska det poängteras att jag vägde mig efter min morgonpromenad och jag hade enbart druckit en smoothie till frukost. Om jag hade vägt mig på kvällen hade vågen säkerligen visat minst ett halvt kilo till! Hur som helst tänkte jag skriva lite om hur jag känner kring hetsen om att tappa gravidkilona, komma tillbaks till sin ursprungsform och hur min väg har sett ut.
Direkt efter förlossningen tappade jag 6-7 kg av totalt 14 kg som jag gick upp under graviditeten, Ludwig vägde nästan 3kg när han föddes och sen vägde ju moderkakan samt vätska etc en del. Jag länge och stampade på stadiga 57kg, trots att jag började äta precis som jag gjorde innan jag blev gravid och dessutom ganska omgående började gå mina dagliga promenader som successivt gick över till raska PW’s. Allt snack om att amningen skulle dränera en på överskottskilon har helt enkelt inte bitit på mig och jag har stundtals varit ganska frustrerad över hur sakta det har gått och vissa ögonblick har det i princip känts omöjligt, den senaste tiden har jag dock accepterat att det får ta den tid det tar och nu har jag faktiskt börjat tappa några av de sista kilona.
Efter åderkontrollen (som man har efter två månader) och besked om att allt såg ut som det skulle där nere samt att mina magmuskler hade vuxit samman började jag sakta ta upp löpningen igen, sedan dess har jag sprungit i snitt en gång i veckan. Till en början sprang jag väldigt sakta men ganska snart var jag uppe i ett OK tempo och nu känner jag att det snart är dags att utöka rundan som är 5km lång. För några veckor sedan började jag även lägga till ett litet styrkepass efter varje löptur så nu gör jag armhävningar, en tricepsövning, utfall, benböj samt sidoplankan en gång i veckan och herre jesus vad träningen gör mycket för mitt välbefinnande. För mig har alltså motionen i samråd med vad jag stoppar i mig varit ett måste för att jag överhuvudtaget ska tappa de kilona som bitit sig fast efter graviditeten, det har ju blivit lite mer av det goda i form av alla ”mammafikor” samt att jag och maken nästintill varje kväll har unnat oss något gott. Jag har visserligen alltid unnat mig något dagligen men skillnaden är ju att jag inte har möjlighet att träna lika mycket som förr, inte än i alla fall.
Nu är det alltså nästan exakt ett halvår sedan jag födde Ludwig och jag har 2,5kg kvar tills dess att jag är nere på samma vikt som innan graviditeten, sen är det ju en lång väg kvar rent träningsmässigt för slapp är bara förnamnet av hur jag känner mig.
På bilderna som Linda knäppt av på mig är jag gravid med Ludwig i typ 7-8e veckan…