Bilder lånade från Hemnet.
I söndags gick vi på husvisning, ett pittoreskt litet gatuhus i Limhamn. Jag kan ju säg som så, jag var kär i huset redan innan vi hade varit på visningen så det var med stor besvikelse som jag klev innanför dörren och insåg att jag var långt ifrån ensam om att ha fattat tycke för just detta hus. Det var liksom inte ens roligt att gå in för i varje hörn stod det spekulanter och i öronvrån kunde vi höra att det redan innan vi ens gått upp på ovanvåningen hade kommit in två bud varav den ena spekulanten med sann och dar kunde betala kontant!! Men hallå, kan man ens få en chans till att köpa ett hus man tycker om??
Utgångspriset på detta hus låg på 4.650.000 SEK och senare samma kväll hade budgivningen urartat och nu är det uppe i SEX MILJONER, ett hus på 125 kvm!! Ibland undrar jag om folk ens räknar på om räntan skulle springa iväg eller är det så att alla har så enormt gott om pengar att de inte ens bryr sig om hur mycket kvadratmeterpriset hamnar på eller om månadskostnaden när räntan sedan rusar blir brutal? Eller är det bara vi som är fega? Vi vill nämligen kunna leva samma liv som vi lever nu eller åtminstone inte känna att vi behöver göra avkall på allt för mycket bara för att vi väljer att bo i hus.
Nåväl, vi har bara precis börjat att se oss omkring efter något större så man får väl ha is i magen antar jag!