Att Ludwig skulle heta just Ludwig var för mig bestämt sedan länge! Egentligen hade jag mest snöat in mig på flicknamn eftersom jag var så himla säker på att vi skulle få en flicka, jag vet inte vad det var som gjorde att jag kände så men tanken om att det var en lite gosse som gömde sig i min mage var helt främmande! Jag har hört flera som känt samma sak och jag tror att det kan bero på att man själv är tjej och att det därav känns mer naturligt att det är en flicka som gömmer sig i ens mage, det tog faktiskt några dagar för mig att vänja mig vid tanken om att det istället var en pojke. Så knäppt egentligen för så här i efterhand känns det så självklart att det var vår lilla Ludwig som låg där inne och sparkade mig om kvällarna! Det komiska är att vi redan hade börjat kalla magen för ett tjejnamn, som det kan gå! Skulle vi få ett barn till i framtiden är jag bombsäker på att även det blir en liten gosse och då blir det svårt för Ludwig var i princip det enda killnamnet som jag verkligen gillade (sen finns det ju massor med fina pojknamn som redan är ”tagna” av vänners barn)!
Nåväl, namnsdagen har Ludwig firat i sällskap av hans kompis Adrian! Ibland undrar jag dock om de är kompisar för Ludwig blir alltid ledsen när Adrian gör vissa skarpa läten, kanske säger han något stöddigt till honom som får honom att börja gråta eller är han bara inte van vid höga ljud? Så märkligt! Vi får hoppas på att de tids nog kommer ha skoj tillsammans, nu när jag och Linda matchade in våra bebisar med bara några månaders mellanrum.
Den fina bilen fick Ludwig i doppresent av mormor & morfar och han är redan helt besatt utav den, så fort jag lägger ner honom på golvet inne på hans rum kravlar han sig bort till bilen och gör samtidigt som han rullar den fram och tillbaks brummande ljud. Undrar om han förstår att det är en bil?