Livet som 2 barns förälder

Idag är den här lilla Donnan 18 dagar gammal vilket är svårt att förstå, har det redan gått så många dagar sedan förlossningen? Det känns nämligen som att det var igår hon kom till världen, varenda sektion från dessa timmarna spelas nämligen upp framför näthinnan på mig flera gånger om dagen. Ibland (ganska ofta om jag ska vara ärlig) rinner bägaren över och jag sitter försjunken i tårar samtidigt som jag tittar på min fina lilla tjej, hur kunde det bli en sådan start i livet för henne? Hur kunde allt gå så snett? Det är många frågor som dyker upp och även om BM/kirurgen flera gånger har förklarat händelseförloppet för oss så kan jag inte sluta att ifrågasätta och undra ifall man på något vis hade kunnat förebygga att det blev ett sådant kaos…

Nu börjar vi hur som helst få någon form av rutin här hemma! Igår skrev jag tex en matlista för den kommande veckan och körde iväg till butiken och storhandlade för bara en sådan sak som att komma på vad man ska äta till lunch och middag har varit en utmaning för oss nu när hela familjen är hemma. Dagarna rusar förbi och plötsligt står vi där kl halv sex och har ingenting ätbart att tillaga så det har blivit att vi beställt mat ute ett antal gånger och det är inte hållbart i längden! Tacopaj, spaghetti & köttfärssås, soppa och wraps står på matschemat de kommande dagarna. Vi har även börjat med att kicka igång dagen med en promenad runt Kalkbrottet (ÄNTLIGEN kan jag gå promenader, jag var ju i princip stillasittandes hela graviditeten så det är ett tag sedan jag rörde på mig!!) och även om vi har ambitionen att vara ute ur huset senast kl tio så har det snarare blivit att vi går hemifrån vid elva och då somnar såklart Ludwig i vagnen vilket har resulterat i att han har fått sova middag innan lunchen istället för efter. Vi lever däremot i mjukiskläder och att hinna/orka med att fixa till sig var dag har absolut inte funnits på kartan, när vi väl haft besök här hemma har vi varit fullkomligt slut lagom tills när gästerna anländer då det är ett sudoku att få ihop att alla ska hinna duscha och göra sig klara i tid.

I skrivande stund ligger Elsa och sover i sitt nest och killarna är ute och busar i trädgården, att hinna med att dagligen ta ut Ludwig i den friska luften har vi inte mäktat med. Jag ser faktiskt fram emot att han ska komma tillbaks till Förskolan för där blir han både aktiverad och får leka ute/hitta på olika aktiviteter som är svårt att arrangera nu när man har en ny chef i familjen. Precis som alla har påpekat så förstår heller inte vi varför man tyckte att det var ”jobbigt” med ett barn, spädbarnstiden är ju sååå chill med ett barn i jämförelse med nu…