Att besöka Peking var minst sagt en kulturkrock i alla dess former! Bara en sådan sak som att boka hotell hemifrån är ju som att spela på lotto, självklart lägger hotellen upp sina finaste rum på hemsidan och det står absolut ingenting om att rummen bokstavligt talat är ingrodda av cigarettrök (alla kineser röker i princip, det var till och med en kines som rökte i FLYGPLANET på vägen dit och hade inte mitt luktsinne varit lite utöver det normala så hade hela planet brunnit upp för han kastade bara fimpen i papperskorgen utan att ens släcka den!!)!
Vi fick som sagt en CHOCK när vi kom till vårt första hotellrum, vi hade bara precis fått tipset av min kollega om att boka så nära järnvägsstationen som möjligt då detta var ett väldigt centralt läge att bo på. Sagt och gjort! När vi väl kom fram efter en otroligt lång och energikrävande resa och insåg att hela hotellet var som en stinkande rökbomb började jag nästan lipa, är det någonting som jag är ALLERGISK emot så är det cigarettrök!! En hel natt tvingades vi genomlida sen fick vi nog, checkade ut och spontan-bokade ett nytt hotell på ren känsla och ni kan ju själva se lyckan i Lindas ögon när vi insåg att vi hade prickat ett rökfritt rum med massor av faciliteter:
Efter Peking stod Xian på schemat och vi hade sedan innan bokat ett inrikesflyg dit, därifrån skulle vi sedan ta tåget till Shanghai och eftersom vi endast skulle vara i Xian över dagen vart vi tvungna att fixa tågbiljetten i Peking innan vi reste vidare. Som vanligt med ganska dålig framförhållning! Dagen innan vi skulle flyga vidare sprang vi bort till biljettluckan för tågbiljetter och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket över hur bisarr hela denna situationen till slut blev! Tanten i luckan vägrade att prata med oss och vände bara kinden till och slängde igen luckan framför oss och satt bara där tills det slutligen kom en kines som också skulle köpa tågbiljetter och då öppnade hon och hjälpte honom för att sedan dra igen luckan igen. Vi knackade, gestikulerade, tryckte in vår lilla lapp på kinesiska under luckan för att hon faktiskt skulle förstå vad vi ville köpa men ICKE att hon ville ge oss någon service! Till slut insåg vi att vi fick återkomma dagen efter och hoppas på att det skulle sitta någon annan där som faktiskt ville sälja en biljett till oss! Det gjorde det MEN, innan vi slutligen hade våra biljetter i handen fick vi springa mellan luckan och hotellet för att be hotellpersonalen att översätta vad vi ville säga och skriva ner det på kinesiska….jag tror att vi sprang fram och tillbaks säkert TIO gånger!!