Costa Rica

Resan från det att vi startade i Quepos tog nästan exakt 24 timmar, den gick dock slutligen oförskämt smärtfritt måste jag säga.

Igårkväll vart vi dock något oroliga då vi överhuvudtaget inte hade tänkt på att boka färden mellan Quepos och San José! När vi klockan 22 kvällen innan hemfärd fick för oss att vi kanske borde ”kolla upp” när bussarna gick visade det sig att alla Shuttle Buses var fullbokade,  lokalbussen skulle ta över fem timmar och gick endast klockan 06:00 och 9:30 vilket betydde att vi skulle missa flyget om vi inte fick plats på den första bussen som man dessutom egentligen hade behövt köpa biljetter till i förväg, båda flygbolagen som erbjuder inrikesflyg till rimliga priser var också fullbokade och att ta en taxi skulle kosta multum.

Men så kom vändningen, vi hade just beslutat oss för att chansa på den första lokalbussen och om det skulle skita sig helt enkelt tvingas att ta en taxi oavsett pris, då jag kring tolvsnåret på natten trillade över ett nummer på nätet som jag ringde upp och som lyckligtvis erbjöd privata shuttles för 160$ som åtminstone var överkomligt i pris med tanke på sträckan. Klockan 08:00 kom chauffören och hämtade oss och vi fick en fantastisk sightseeing på köpet, bland annat stannade vi till och tittade på vilda krokodiler som lägrade mitt bland allmänheten under en ”motorvägsbro”. Tydligen trillar människor i där titt som tätt och har man väl trillat i, ja då kommer man inte levande därifrån!

När vi väl kom in i Nationalparken öppnade sig ett djurliv aktivare än något annat vi skådat här i Costa Rica, men innan vi kom in var vi både frustrerade och genomsvettiga. Kösystemet och arbetsmoralen är helt enkelt inte den bästa i detta land, inte förrän jag personligen gick fram och föreslog att man kanske borde öppna ytterligare en kassa med tanke på den kilometerlånga kön som bildats ringde det en klocka för personalen och efter närmare EN TIMME i stekande solsken fick de för sig att öppna lucka nummer två. När jag till och med fick beröm ifrån andra ködeltagare för min briljanta insats, ja då har man stått länge i kö!!

Till vår stora glädje lyckades vi skåda ännu en sengångare, denna gången i bättre ljusförhållanden och dessutom på relativt nära håll. Sen att den lilla krabaten är något svårflörtad och gärna inte visar sitt ansikte på bild är en annan femma.

Vi hittade till vår stora glädje en folktom strand som vi spenderade flertalet timmar på, oj vad jag gillar stränder som är i princip orörda och där man slipper dela den med andra turister.

Jag måste erkänna att både jag och CJ blev lite skraja då det ganska snart efter att vi slagit oss ner på den ”gömda stranden” trevade fram en tvättbjörn (som ganska snart fick sällskap av sina två hungriga ungar) som helt utan någon som helst hänsyn till mänsklighetens djurrädsla trängde sig på och började attackera vår packning i förhoppning om att hitta något ätbart. CJ försökte likt en riktig man skrämma bort den genom att SKVÄTTA VATTEN på den, som om inte djuren i en regnskog är vana vid vatten? Hahaha!! Nåväl, slutligen fick vi hänga upp all vår packning i träden efter att äntligen fått bort den ovälkomna gästen ifrån våra badhanddukar…

Jag fullkomligt älskar dessa bilderna som CJ knäppte av precis innan vi skulle bege oss hemåt, jag föll ut i gapskratt och det hela spårade ut totalt.

Vi avslutade dagen med en varsin kokosnöt som jag länge har velat testa, det smakade mycket bättre än kokosvattnet man köper på flaska men jag hade nog velat ha den något mer kyld! Den här dagen får helt enkelt 10 poäng utav 10 möjliga! Bästa avslutet på en fantastisk semester, imorgon reser vi hem vilket vi såklart gör med blandade känslor. Varför passerar semestern alltid så snart? Jag har dock flertalet inlägg som jag ännu inte hunnit skriva ihop om allt roligt som vi hittat på här så än är inte semesterinläggen över i varje fall…

Igår bjöd CJ ut mig på en dejt här i Costa Rica, vi gick till Restaurant Z som kvällen till ära hade en fast julmeny på fem rätter. Helt fantastiskt gott och vi både rullade i princip ut ur restaurangen! Min man han kan!

Warm and silky Creme of Squash Soup

Cool Tropical Green Salad

Cold creme of Avocado amuse bouche

Orange Tenderloin with Cranberry & Pear sauce accompanied with skewered Sweet Potato chips and glazed carrots…

…or Ginger Honey grilled Salmon with Oven roasted baby potatoes and asparagus.

Delicious Passion Fruit Mousse

Och en outfit på det som inte riktigt kommer till sin rätta på grund av det dåliga ljuset och skuggorna som envisas att falla lite hur de vill.

Här i Quepos är det lite mer turistigt än vad det har varit på övriga ställen i Costa Rica, idag har vi bara hängt på stranden men imorgon väntar ytterligare äventyr. Vi ska in i djungeln igen, wihooo!

Vi har faktiskt bott väldigt fint på varenda ställe här i Costa Rica, lite olika stil på hotellen och självklart olika grad på ”lyxigheten”. Hotellet i Monteverde är nog det jag rankar högst på listan, hela hotellkomplexet var som en liten sagovärld för sig själv, de hade egna ziplines i djungeln, tennisbana, pooler, två olika restauranger och dessutom en shuttle-service som du när som helst när du skulle ta dig inom hotellområdet kunde nyttja.

Vi har snittat ett rumspris på mellan 1600kr-2000kr per rum och natt vilket jag tycker är förvånansvärt dyrt för att vara här i Centralamerika, men vi har ju heller inte valt att bo särskilt primitivt för är det semester så är det semester.

Utsikt ifrån balkongen dag-/kvällstid: Hotellets bufférestaurang:

Hotellets a la carte:

Jag införskaffade en djungelhatt eftersom vi skulle till Tortuguero och åka flodbåt men den trippen brann ju inne så nu får djungelhatten agera semesterhatt i annan bemärkelse, igår på självaste julafton efterfrågade vi den bästa restaurangen i stan och blev således rekommenderade restaurang El Wagon som med säkerhet skulle vara det bästa receptionisten hade ätit. OM jag blev besviken när vi slog oss ner och fick in menyn och det visade sig vara en PIZZERIA?! Nåväl, det fick bli pizza på julafton!

Vi fick åtminstone se tomten! OCH ännu bättre, hur coolt är det inte att det klättrade förbi en SENGÅNGARE mitt framför ögonen på oss då vi satt och åt halvväggs inne i djungeln? Alltså det går inte att beskriva med ord hur häftigt det är med djurlivet här…det var dock lite svårt att fånga den på bild eftersom ljuset inte var särskilt bra.

Nu har vi anlänt till vår sista destination och efter mycket velande hamnade vi i Quepos, vi insåg att det skulle bli ett alldeles för stort mission att ta oss till Tortuguero som vi först ville med tanke på att vi reser hem i övermorgon! Tråkigt men sant, jag ville så himla gärna åka flodbåten och titta på krokodilerna på nära håll samt se jättesköldpaddorna som lägger ägg på stranden.

Nåväl, nu får vi ytterligare lite sol vilket jag också önskade! Imorgon blir det en heldag på stranden och självaste julafton ska vi fira med att se Kalle Anka på datorn följt av en middag ute på stan. Vi checkade dessutom in i bröllopssviten här på hotellet så just nu avnjuter vi ett glas vin på vår gigantiskt stora balkong som till och med rymmer ett ”hemmagym”. Jag har inte tränat på snart två veckor så jag borde kanske ge mig på de där maskinerna innan middagen ikväll.

Hoppas ni alla haft en fantastisk julafton, det är allt lite speciellt att vara ifrån julmyset med familjen.

Den här lilla sötnosen dök upp under bordet då vi satt och åt lunch, tydligen har hotellet hela fem stycken ”tama” leguaner som de till och med har döpt till namn varav en heter Maria (mitt andra namn så det var ju passande, hahaha).

Och den här fina fjärilen satt utanför vår dörr…

Vi hade ett hiskeligt bry med att hinna med solnedgången i Santa Teresa, när solen väl börjar gå ner tar det inte många minuter innan det är kolsvart ute och givetvis ville jag även passa på att fotografera vilket slutligen blev en stressig historia. Vi hann se solnedgången i någon minut och fotograferandet fick vi ta i efterhand men det blev helt okej bilder trots allt…åtminstone fick jag några outfitbilder.