13 månader – utveckling
Nu har den här tjejen passerat 13 månader, jag blir genast påmind om hur snabbt tiden går. Hon är minst sagt en bestämd dam vilket ter sig i både en enorm vilja men också ett jädra anamma. Det är svårt att tro att hon har suttit i en gipsvagga i hela 4 månader och dessutom behandlats med skena i över ett halvår. Hon har fortfarande skena nattetid. Den senaste månaden känns det som att hon har tagit igen så otroligt mycket när det kommer till det fysiska. Hon reser sig utan problem (mot stöd) och går till och med när vi håller henne i händerna. Stegen är något stela, likt en marcherande soldat, men vad gör väl det om hundra år. Hon har dessutom börjat att själv släppa taget för att hitta balansen när hon står upp och hon blir så stolt när hon lyckas stå kvar i några sekunder. Nästa vecka är det dags för röntgen och jag hoppas innerligt att skenan blir ett minne blott efter det.
Hon säger några få ord såsom mamma, där, hurra. Vi har en matglad tjej som älskar att äta själv, hon är helt fantastiskt duktig på att äta med sked. Vi har inte ens behövt öva utan hon tog bara upp skeden och började sleva. Jag tror att hon har observerat hur vi gör och sedan har hon övat med leksaksköket. I klädväg har hon storlek 80/86, jag tror bestämt att vi snart får skippa den mindre storleken och helt gå över till 86.
Nätterna är väl sådär, hon kräver mycket närhet och vill att man ska ligga med handen på henne. Så fort hon inser att man har flyttat handen blir hon ledsen men tystnar så fort den är tillbaks. Vi har skurit ner sovstunden på dagen till max en timme och trots detta så somnar hon nästan alltid efter sin storebror på kvällen. Nu funderar vi på att dra ner sovstunden till 45 min och se ifall nattningarna blir lite enklare. Hon gillar bara att åka vagn när det är dags att sova middag annars tröttnar hon snabbt. Vilken skillnad mot Ludwig som verkligen ÄLSKADE att åka vagnen, oavsett om han skulle sova eller inte. Jag inser hur lyxigt det var…