Alltså, jag har inte direkt turen på min sida…eller kanske borde jag se det som att jag faktiskt har turen på min sida? Den danska revisionen gick hur fint som helst idag så nu börjar åtminstone den där tunga stenen i mit bröst släppa lite grann.
Nåväl, vid halv sex hoppade jag och min chef på tåget mot Kastrup men kom inte långt förrän vi plötsligt stannade och de ropade ut ur högtalarna att vi skulle bli sittandes i åtminstone tjugo minuter (!!). Vi brukar alltid vara ute i rikitgt god tid men idag var schemat pressat eftersom vi hade besök av revisorerna så vi tyckte att en och en halv timme innan avfärd fick räcka.
De där tjugo minutrarna passerade och vi var uppe i över 30 min innan de åter igen ropade ut att det skulle bli åtminstome ytterligare tjugo minuters väntetid, snacka OM att vi hoppade ur sätena och boaxade oss ur tåget för att så snabbt som möjligt få tag på en taxi. Tjugo i sju hoppade vi in i taxin från Hyllie och flyget skulle lämna klockan sju, vi insåg att vi skulle missa avfärden men tävlingsmänniskor som vi är ville vi inte riktigt inse ödet som komma skulle. När vi hade Kastrup i sikte var klockan någon minut i sju och plötsligt plingade mobilen till, som en räddare ifrån ovan var det Norweigan som skrev och bad om ursäkt för att flyget blivit försenat och ny avfärd beräknades till 19:50! Det blev en high Five på den kan jag lova!
Så nu är vi äntligen på plats, klockan har dock hunnit passera 23:00 och jag börjar inse att de där fem arbetstimmarna jag har framför mig för att bli klar med alla mina deadlines för idag känns obeskrivligt tunga! Jag tror bestämt att jag låtsas som att det regnar och tar smällen imorgon, problemet är bara att jag har så svårt för att inte leverera vad jag ska så om jag känner rmig själv rätt kommer jag trots denna ofantliga trötthet efter flera dagars minimal sömn att göra allt vad jag kan för att få in rapporterna i tid.