Redan innan vi reste hade jag blivit varnad om att maten överhuvudtaget inte skulle gå att äta i Kina, jag är för det mesta en ”allätare” så jag viftade bort påståendet och tänkte inte så mycket mer på det.
Väl där insåg jag precis vad min kollega försökte intala mig! Jag minns så väl en händelse då vi bestämde oss för att ”nu ska vi testa något riktigt kinesiskt” och gick in på en restaurang där man satt längs med en disk runtomkring ”köket”, man hade en egen gryta där man således skulle stoppa ner det man önskade att äta och tillagade maten själva. Första gången vi försökte att gå in hann vi bara precis några meter innanför dörren innan Linda började klökas och bokstavligt talat sprang ut igen, jag tyckte först att hon var lite barnslig och sa åt henne att hon allt fick skärpa sig. Andra försöket hann vi så långt in att servitören placerade oss på två platser och gav oss menyn då vi båda två utan att kunna hejda oss började ulka och klökas och fick således åter igen springa ut ur restaurangen.
Värmen i kombination med den äckliga odören samtidigt som du såg kineserna slaska i sig det ena värre än det andra och i samma veva släppa ur sig en stor rap gick inte att hantera. Vi nöjde oss med att ta en bild och sen sprang vi raka vägen mot Mc Donalds som under resan blev vår räddning…
Det blev dock bättre under resans gång och vi använde oss utav våra guideböcker för att hitta restauranger som faktiskt var ”turistvänliga” men överlag var inte maten någon höjdare.
