Det här var utan tvekan det roligaste på hela resan, jag visste väl inte riktigt vad jag gav mig in på och med tanke på att jag har en inneboende skräck för att hamna under vattenytan med huvudet och drunkna så var väl det kanske säkrast.
Jag kan ju säg som så, att om vi hade gjort turen i maj månad så hade jag förmodligen varit panikslagen bara av att sätta min fot i den där båten för vid den tidpunkten på året är vattennivån betydligt högre och statistiskt beräknat välter ungefär 20% av båtarna. Nu när vi var där vart det betydligt ”snällare” och man kände sig relativt trygg där man satt, jag som dessutom envisades med att ha med min systemkamera hade mest bry med att den inte skulle bli blöt vilket i princip var omöjligt trots att vi var där under den ”snällare perioden”. Givetvis skyddade min gigantiska kameraväska som dessutom är ”vattentålig” kameran så det var ingen fara på det viset, men jag ville i vart fall inte att den skulle plumsa i vattnet för då hade den inte haft en chans att överleva.
Haha, bilden ovan är klockren! Vi steg upp vid femsnåret på morgonen då bussen hämtade upp oss och självklart slocknade vi på tre röda sekunder och sov mestadels av resan fram tills vår guide plötsligt ropade ut (helt oanmält) att bussen skulle stanna och vi hade fem minuter på oss att föreviga utsikten om vi så ville. CJ vart så trött att han ens inte kunde hålla ögonen öppna och just i detta ögonblick klickade jag av bilden, sen var det dags att åter hoppa in i bussen för att åka den sista biten upp till raftingen. Naturen här uppe var fullständigt magisk och jag önskar att vi istället hade hyrt en bil så att vi kunde göra fler stopp längst med vägen.
Självklart kunde jag bara ta bilder då vi ”gled omkring” och inte när vi var i full gång med att ta oss ner för forsen febrilt kämpandes för att hålla båten stadigt på vattenytan. Vissa ögonblick vart alla på båten knäpptysta och känslan som då infann sig när man endast hörde det porlande vattnet är obeskrivlig…
Något som dock förmedlas tydligt genom bilderna var det kristallklara vattnet! Jag har nog aldrig tidigare sett ett sådant transparent, turkosfärgat vatten förr och att man till och med kunde dricka det direkt ur forsen var ju mäkta imponerande.
Vi var troligen några för många på vår båt och jag kan rekommendera er att om ni beger er på en sådan här tur så ska ni innan ni bokar den kolla upp mer specifikt vad som gäller, hur långt man åker, vilka stopp man gör och vart, hur många man är på båten osv.
Vi bokade vår tur så sent som dagen innan och hade inte direkt några valmöjligheter men om jag hade gjort om det skulle jag nog tagit en tvådagarstur samt säkerställt att man åkt förbi de stora vattenfallen osv. Det var hur som helst ändå en upplevelse väl värt varenda euro och varenda timme på bussen upp till Bosniska gränsen (glöm inte ert pass, vi hade inte en susning om att vi faktiskt korsade gränsen och ibland kollar de nämligen passen vilket de som tur väl var inte gjorde denna gången). Enligt beräkningarna skulle vi vara hemma på hotellet igen klockan 17:30 men vi rullade inte in i Herceg Novi förrän närmare 21:30 så de är allt lite tidsoptmister när det kommer till logistiken, något störigt för vår del som egentligen hade planer för kvällen med tanke på att det var vår sista dag i Montenegro innan hemfärd tidigt morgonen därpå.
När raftingen var klar bjöds det på inhemsk lammgryta vilket var väldigt uppskattat och mycket intressant att testa.
