Vår nästa destination på Kina-resan blev således Xi’an, vi reste dit för dagen då vårt enda mål med trippen var att spana in den berömda Terrakottaarmen. Vi hade inte styrt upp vistelsen mer än att vi hade bokat flyget dit och tågresan vidare mot Shanghai så när vi anlände till flygplatsen blev den enklaste lösningen att hyra en privatchaufför för dagen och haleluhja vilken bekvämelse detta var efter att ha upplevt Peking och dess enorma taxiproblem.
Väl på plats kom vi knappt in på området eftersom vi valde att gå in utan guide, tydligen har kineserna styrt upp det som så att vi som väljer att inte betala för en guide blir hänvisade till ”en annan ingång, på andra sidan området” vilket är nonsens. Efter att ha traskat på i säkert tjugo minuter blev vi något suspekta och tog kontakt med en ung väldigt trevlig kines som nyligen börjat jobba som guide och och inte riktigt sympatiserade med systemet om att tvinga på turisterna statliga guider, han berättade om hur det låg till och att vi hade hänvisats till en ingång som inte existerade! Vi hade tur och han lät oss bli insmugglade tillsammans med turisterna som hade hyrt inom honom…
Väl inne fanns där massvis med frivilliga studenter som gjorde sin ”praktik” på området och gladeligen guidade oss runt för inga pengar alls, att se lyckan i deras ögon när vi tackade ja till att låta dem berätta om historien var guld värt. Vi blev riktiga ”bundisar” och jag vet inte hur många kramar den lilla tjejen gav oss innan vi slutligen skildes åt.
Så här i efterhand kan jag väl tycka att det inte riktigt var värt pengarna som det kostade oss för den här extra turen till Xi’an, vi borde kanske stannat någon dag extra och fått ut lite mer utav utflykten och även sett staden.
