Denna dagen till ära hade jag och Ludwig klätt oss i lite matchande outfits, jag tänkte att vi kunde passa på att knäppa av några fina bilder ihop när vi ändå skulle gå ner till Hamnfestivalen och förmodligen rent tidsmässigt parera solnedgången på vägen hem. I vanlig ordning tyckte inte Ludwig att det var någon särskilt bra idé, däremot tyckte han att det var alldeles väldigt lägligt att busa med både mig och maken och bilderna blir ju därefter….jag menar titta bara på bilderna längre ner i inlägget.
Haha, jag orkar inte!! Det gäller verkligen att ha ett stadigt grepp om honom när man bär honom numer för plötsligt börjar han slingra sig eller kasta bak huvudet eller som i det här fallet då han försökte kravla över min axel och bokstavligen greppade tag i min klänning (och bh!!) för att kasa sig ännu längre ner. Det var tur att ingen gick förbi för jag flashade helt garanterat gumpen och mer därtill!
Nu när jag är gravid ska jag helst inte bära omkring på Ludwig (enligt barnmorskan) men det är ju fullkomligt omöjligt, ibland vill han dessutom bara vara hos mig! Hur har ni som varit gravida, samtidigt som ni har haft en liten, gjort? Jag känner ju av att min kropp egentligen inte mår bra av att konka på denna lilla knatten, jag har tex börjat få sammandragningar och jag har dessutom foglossning som gör sig till känna vid hastiga rörelser.
Hans busiga skratt när han får sådana här anfall är magiskt, han skrattar liksom non stop och helt från hjärtat.
