I helgen vankas julpynt

Jag har faktiskt känt mig lite piggare idag så när städarna kom hit passade jag på att köra några snabba ärenden för att köpa julklappar vilket resulterade i att jag nu är klar med alla klappar till barnen (Ludwig och hans kusiner) så det känns skönt. Vi köper inte så många julklappar till Ludwig eftersom han även får klappar av mor- och farföräldrar och det blir lätt för mycket, han fyller dessutom år i början av januari så man får ju spara lite tills dess också. Jag har i vart fall köpt ett spel med Babblarna som var från 2 år, en rit-matta (där man använder speciella pennor som bara går att måla på just mattan med) samt lite lera. I hans julstrumpa ska han nog få en dinosaurie också, efter att han lekte med sina vänner Nicholas & Adrian som är helt besatta av just dinosaurier har även han fått upp ögonen för dessa små odjur. De är ju allt annat än vackra måste jag erkänna, haha! Han går runt och ryter som en dinosaurie och tycker att det är jätte kul…

I helgen ska vi försöka julpynta här hemma, julstjärnor och ljusstakar ska upp och sen tänkte jag montera det här lilla ”Nisse-kitet” som jag köpte för någon vecka sedan (som jag borde köpt idag istället med tanke på Black Friday, nu kostar det visst 260kr istället!!). Vi ska även ge oss in på att bygga ett pepparkakshus i år! Sen är det julmarknad i Limhamn och Ludwig måste såklart gå dit och hälsa på jultomten, annars blir det bara till att vara hemma och ta det lugnt. Jag orkar inte göra mycket nu och jag känner att förkylningen har gjort sitt även idag, längtar efter att se en bra julfilm och bara mysa i soffan (om Elsa tillåter för det är inte alltid så skönt att sitta där heller).

En fixerad bebis och dunderfökylning!

Idag var jag hos BM för rutinkontroll och gissa vad? Elsa har fixerat sig!!! Vilken lättnad, det är ju inte alltid bebisen gör det och framförallt inte med bebis nr 2 så jag blev superglad för den nyheten! Då har hon gjort sig redo för utkomst antar jag. Däremot kan jag nog inte räkna med att hon kommer till helgen som jag hade hoppats på, jag har nämligen åkt på en dunderförkylning med halsont och då berättade BM att om man har en infektion i kroppen så sätts vanligen inte en förlossning igång. Det har med hormonerna att göra som känner av infektionen, alltså snacka om att kroppen är smart! Jag hade nämligen inte orkar föda och samtidigt inte få luft genom näsan vilket jag knappt får nu, jag använder nässpray dagligen och det hjälper föga.

Igår bakade vi äntligen lussebullar, jag vågade inte påbörja bakningen förrän maken var hemma eftersom jag förmodligen inte hade orkat knåda degen (jag får sammandragningar av att diska, laga mat, ja precis allt!!) så den biten överlät jag åt mannen. Jag rullade i vart fall de flesta lussebullarna och det var jobbigt nog, alltså förstår ni vilken nivå det är på nu? Jag känner mig som en fånge i min egen kropp och dagarna här hemma passerar oftast utan att jag har gjort någonting. Så tråkigt!

Nu ska jag planera våra julklappar och försöka beställa så mycket som möjligt på nätet så jag slipper ta mig till butikerna. Den här gulliga overallen beställde jag till Ludwig i veckan, han har ingen fodrad overall och vi insåg att han kommer behöva ha det här hemma. På Förskolan har han ett par termobyxor samt en vinterjacka som han fick av mormor förra året, de passar först nu. Frågan är vad som är enklast att ha på Förskolan vs här hemma? Kanske enklare för honom att ha overallen på Förskolan.Jag älskar att den är lite slimmad i modellen för det blir inte så klumpigt för honom då, vissa overaller är ju så ofantligt pösiga i benen och det måste vara sjukt jobbigt att springa omkring i.

Tips på adventskalender för en 2-åring

Självklart ska Ludwig ha en adventskalender i år, innan vi bestämde oss för vilken han skulle få hade jag ingen aning om hur brett utbudet var även för 2-åringar! Jag fick så många tips på min Insta-Story när jag kastade ut förfrågan och de jag fastnade mest för är allt från Brio’s kalender där det bakom varje lucka gömmer sig små spännande leksaker till Babblarnas Julkalender som innehåller torkad frukt och Pixi/Greta Gris där man får små böcker. Vi bestämde oss slutligen för att beställa den från Brio då vi tror att han kommer att uppskatta den mest, Babblarnas hade han garanterat också älskat men jag tror att det hade blivit svårt att få honom att förstå att han bara får en lucka i taget. Jag menar, när han väl får glass här hemma så nöjer han sig inte med en utan skriker efter mer och blir fullkomligt rosenrasande om vi säger nej. Haha! Små böcker är ju superkul men han är inte riktigt där än att han faktiskt sitter och lyssnar när vi läser en bok, han tröttnar väldigt snabbt och är mer intresserad av de böckerna som har ljud. Nästa år får det bli en sådan!

Gravid vecka 37

Jag kom precis hem från Sjukhuset och Förlossningsavdelningen, jag har nämligen känt lite mindre fosterrörelser de senaste dagarna och det ska man tydligen vara lite observant på så jag ringde in och berättade om situationen och fick en tid bara någon timme efter. Jag fick ligga på en brits uppkopplad mot en EKG-monitor (vet inte om det heter så men en sådan monitor där man ser både min och bebisens puls samt sammandragningar etc) i över en timme. Lilla Elsa låg visst och sov största delen av tiden så vi fick kämpa med att väcka henne så till slut kunde jag trycka på knappen för fosterrörelser, inte alls så frekvent som vid tidigare tillfällen då jag gjort detta men läkaren nöjde sig i vart fall med antalet rörelser. Han tittade även med ultraljud för att säkerställa att mängden fostervatten såg bra ut samt att bebisens organ såg bra ut och till min stora lättnad kunde jag efter 1,5h lämna sjukhuset med en lugnande känsla. Allt ser ut som det ska och bebisen mår bra, det kommer nog vara så att jag känner rörelser lite mindre framöver för hon har ju betydligt mindre plats i magen.

Nu är vi inne på den veckan som Ludwig valde att lämna sin trygga plats i magen för att äntligen komma ut till sina föräldrar, närmare bestämt på söndag då jag nått 37+0 var dagen då han föddes. Jag hoppas ju innerligt att det blir samma med Elsa men det behöver inte alls bli så, jag vet dock inte hur jag ska orka vara gravid mycket längre så för mammas skull kan du väl komma ut?? Bebisen är nu 46cm lång och väger i slutet på veckan ca 2,97kg (Ludwig vägde 2.875g när han föddes så det stämmer ganska bra enligt snittet), nu förbereder bebisen sig på livet utanför livmodern bland annat genom att suga på tummen. Sugreflexen är nämligen viktig så att barnet kan amma.

Igår tvättade jag alla bebiskläderna och ikväll ska jag ta tag i att packa väskan så att allt är förberett, det känns lite overkligt att det nu är så nära tills vi får ytterligare en medlem i familjen. När jag låg där på britsen och såg mina sammandragningar (yes, jag har haft det sedan ungefär halva graviditeten) gå upp och ner blev jag faktiskt lite nervös och kände ett visst obehag inom mig, samtidigt som jag vill föda vaginalt så är jag ju fullkomligt slutkörd i kroppen så jag vet helt ärligt inte hur jag ska ta mig igenom den processen en gång till. Jag känner bara att jag inte orkar, jag orkar inte känna smärtan och ovissheten kring huruvida allt kommer att gå bra eller inte gör att det vänder sig i magen. Varför kan man inte ”outsourca” detta till mannen i familjen?? Jag har ju kämpat nu i snart 9 månader så då kunde väl ändå han fått ta sluttampen, han som har energi och är stark i kroppen!!

Lite komisk fotografering det här! Jag skulle egentligen mött upp en fotograf och knäppt av lite gravnidbilder i denna alldeles ljuvliga klänningen men så blev hon sjuk och fick ställa in. Vi bestämde oss för att vi själva kunde knäppa av bilderna men alltså jösses vilket projekt, haha! Det var svinkallt ute, klackarna fastnade i gräsmattan och jag höll bokstavligen på att stå på huvudet. Det blev några snabba klick med kameran innan jag gav upp och som ni ser var vädret absolut inte på vår sida, inte nog med att november kan vara årets absolut tristaste månad så hade mörkret bestämt sig för att bestå. Hela dagen var fullkomligt dyster och regnet hängde i luften…

Oavsett, vi fick oss några goda skratt så man kan väl säg att det var värt det bara för den sakens skull. Ludwig sov sött i vagnen och vaknade lagom tills när vi hitätt in till caféet för att värma oss, han fick ett mellanmål och sedan blev det lekparken för hela slanten.

En tur till Bokskogen

I helgen blev det fullt fokus på familjen så det blev lite sämre med både fotografering och blogguppdatering, vi går igenom något tufft för tillfället och det slukar så mycket energi. Kontrasterna i livet, samtidigt som man ska vara lycklig och spänd inför lilla Elsas ankomst så rinner tårarna längst med kinderna var och varannan dag.

Igår hade jag hur som helst en ”bättre” graviddag så vi bestämde oss för att åka en tur till Bokskogen, nu gick vi ingen jätte lång slinga men vi tog en tur kring slottet och när Ludwig hade vaknat från sin middagslur spenderade vi tid i lekparken och tittade på ankorna. Glädjen i hans ögon när han fick syn på ankorna är oslagbar, oj vad jag älskar den lilla killen. När vi kom hem var tanken att vi skulle bjudit in grannarna på fika men vi kom hem så mycket senare än planerat, Calle behövde jobba och jag var fullkomligt slut så vi fick skjuta på vår planerade fikastund. Vi ska nämligen få hjälp av grannarna (som även är min kollega) när det väl är dags för att bege sig till Förlossningen, är det så att det ”händer” på kvällen/natten eller helgen så ska de passa Ludwig tills dess att svärföräldrarna hunnit hit (en ledtid på säkert 1,5h) och det kan ju gå betydligt snabbare med tvåan så vi hinner kanske inte invänta dem. Är det så att Ludwig är på Förskolan när det inträffar så är det ju lugnt för då kan svärföräldrarna bara hämta honom där.

Men i alla fall så föreslog grannen att Ludwig kunde komma in en stund och leka igår, ifall vi var helt slut och behövde vila. Vi nappade genast på förslaget och vi vill ju gärna att Ludwig har träffat dem några gånger själv så att det inte blir en ”chock” för honom när vi sen behöver lämna honom för att åka till Förlossningen. Ludwig stannade i en timme och det hade gått så himla bra vilket värmer mitt hjärta…

Så vacker omgivning, dock inte den trevligaste årstiden på året…

Familjehelg

Idag har vi firat mamma och Jockes födelsedagar, mamma har redan fyllt år och Jocke fyller år i december så vi slog två flugor i en smäll och passade på att fira dem rejält nu när de var på besök. Vi började redan imorse, jag dukade fram frukost och sedan inledde vi med både skönsång och födelsedagspresenter. Så mysigt! Efter frukosten var jag tvungen att lägga mig och vila en stund för gravidkroppen sa ifrån, jag är inte särskilt pigg för tillfället tyvärr. Vid lunch promenerade hela gänget (utom jag som tog bilen eftersom jag inte kan gå pga sammandragningar) ner till Fiskrökeriet och där bjöd vi dem på lunch. Vi åt alla Fish n chips, det var första gången jag testade den rätten där nere och oj så gott det var! På vägen hem körde jag inom bageriet och köpte med mig några olika bakelser som vi senare under eftermiddagen njöt av till fikat. Jag testade en ”semmel-lussekatt” och WOW så smaskig den var, jag älskar ju saffran i bakelser!

Maken var på julfest igårkväll så mamma hjälpte mig med att natta Ludwig och jag måste säg att han är så himla duktig, hon kunde precis som vi brukar, bara lägga honom i sängen så somnade han och sedan sov han hela natten. Det blir en lugn kväll hemma i soffan för min del, igår slocknade jag vid 21 så vi får se hur länge jag orkar hålla mig vaken idag…

Årets första julklapp är inslagen…

I år kommer klapparna gå i olika nyanser av grönt och lite guld, förra året körde jag på ett omslagspapper i beige med guldrutor och till det hade jag ett matchande sidenband. Det blir så mycket finare om man lyckas matcha sina klappar, håller ni inte med? Jag har beställt mitt papper och alla tillbehör från Omslag.se som har ett superfint utbud av allt som hör paketinslag till. Nu längtar jag tills dess att jag har ett helt berg av klappar…

Natten har varit som vanligt så jag sitter här trött och utsliten, mina höfter värker något enormt och det är även främst dem som gör att jag inte kan sova för så fort jag legat på sidan en stund så gör det fruktansvärt ont. Hela kroppen är i princip öm när jag väl stiger upp och jag kan inte sova sittandes, jag testar varje natt men det går inte! BM ringde förresten igår och informerade mig om att jag åter igen har urinvägsinfektion och att läkaren tyckte att jag skulle ta antibiotika så nu har jag påbörjat en ny kur som är dubbelt så stark med två tabletter tre gånger om dagen. Låt nu dessa förbaskade bakterier dö!! Igår gick dessutom slemproppen, eller i alla fall en del av den. Hur vet man om hela har gått? Det behöver ju inte betyda något för den kan gå ett par veckor innan det faktiskt är dags och om behov finns kan den dessutom byggas upp på nytt så vi får helt enkelt se vad detta betyder.

Ikväll ska maken på julfest med jobbet så jag får besök av min kära mamma & Jocke som kommer hit och sover över tills imorgon då vi hade tänkt fira deras födelsedagar med att bjuda på lunch. Det ska bli så mysigt att ha dem här…

När matlusten är lika med noll

Varken jag eller maken har haft någon vidare matlust på sistone och det i sig resulterar i att vi överhuvudtaget inte vet vad vi ska laga för middagar i veckan, vi har redan förätit oss på all hämtmat så denna veckan gjorde jag en kraftansträngning och bestämde två nya maträtter.

Zucchifritters med bulgursallad fick jag syn på i ett reklamutskick och tyckte att det såg väldigt frestande ut. Biffarna var jätte goda men när det kommer till salladen var vi båda eniga om att det saknades någon smak, jag tror att om man hade lagt till spiskummin så hade det blivit supergott men nu blev det bara OK. Färsfyllda paprikor är en rätt som minner mig om barndomen, min pappa lagade alltid denna ungerska rätten och jag minns smaken och doften som igår. Jag minns att det var en av mina favoriträtter, min pappa gjorde dock den långa versionen som tog flera timmar att färdigställa. Jag hittade en ”snabbvariant” av den som såklart inte blev alls lika god men ändå smaklig, ni finner receptet nedan. Med facit i hand borde paprikorna varit inne i ugnen lite till för de blev inte sådär mjuka som jag minns att de ska vara. Köttfärsblandningen blev dock supergod!

Recept:

  • 8 röda paprikor (ca 800 g)
  • 
350 g blandfärs
  • 
1 dl långkornigt ris
  • 
2 ägg
  • 1 gul lök
  • 
2 vitlöksklyftor
  • 
2 msk hackad persilja
  • 
1 msk starkt paprikapulver
  • 
salt

Tomatsåsen

  • 2 konserverade tomater
  • 
1/2 gul lök
  • 
1 dl vatten
  • 
1 tsk socker
  • 
1 msk olivolja
  • salt & svartpeppar
  1. Ställ in ugnen på 175 grader.
  2. Till tomatsåsen: Hacka löken och fräs den i olivolja tills den är genomskinlig. Tillsätt tomaterna och låt koka upp. Späd med vattnet. Tillsätt sockret och krydda med salt och svartpeppar. Låt sjuda på låg värme i 15 minuter.
  3. Skär lock på paprikorna och kärna ur dem. Hacka lök, persilja och vitlök fint. Blanda med färsen, äggen och det okokta riset. Krydda med paprikapulver och salt.
  4. Fyll paprikorna med blandningen. Toppa inte för mycket, riset expanderar under tillagningen. Ställ paprikorna tätt i en ugnsfast form. Häll tomatsåsen över och baka paprikorna i cirka en och en halv timme. Det gör ingenting om paprikorna får färg.
  5. Servera de färsfyllda paprikorna tillsammans med tomatsåsen.
  6. Snabbvarianten:
 
Olja in de ansade paprikorna och förbaka dem i cirka 15 minuter. Under tiden kokar du snabbris. Stek färsen med löken och kryddorna. Den ska inte brynas hårt. Blanda ner riset. Fyll paprikorna, häll på köpt, neutral tomatsås och baka dem i cirka 15 minuter till.

Ludwig 2019 jan-okt

Man märker verkligen hur snabbt tiden går när man har barn, jag har samlat en bild per månad på Ludwig fram tills oktober och ni ser ju själva hur mycket som har hänt! Första bilden är från hans 1års kalas och jösses så pluttig han var där, nu är han en stor kille med egen vilja och humör. Jag undrar just hur han kommer att reagera på när Elsa har anlänt, jag hoppas verkligen att han inte blir svartsjuk utan snarare kommer att tycka det är spännande med en syster…

Idag har jag suttit bänkad framför datorn sedan jag steg upp imorse, dels har jag googlat lite julklappar till Ludwig men framför allt har jag säkerhetskopierat mina bilder för de senaste månaderna vilket jag inte har hunnit med förrän nu. Igår hade jag min kära barndomsvän Sofie på lunchbesök, hon fick sitt tredje barn för ungefär en månad sedan och det kändes så overkligt när man såg denna lilla bebisen i babyskyddet samtidigt som man själv känner sparkar från sin egen bebis i magen. Tänk att det är en sådan liten filur som lurar i min mage, det är så svårt att förstå.

Min andra och sista Babyshower….

Jag känner mig så lyckligt lottad! Alltså den här helgen gav mig så mycket energi! Jag var totalt oförberedd på att tjejgänget skulle överraska mig med en Babyshower, jag blev så chockad att jag till och med fällde en liten tår. Jag låg nämligen i soffan och vilade strax innan klockan 11, väntade på att svärföräldrarna skulle trilla in eftersom vi skulle fira deras födelsedagar med att bjuda på lunch här hemma. Mannen bad mig att öppna dörren när det väl knackade så jag stapplade mig bokstavligen ut i hallen och låste upp, där stod Linda som ett frågetecken och bara ”vi skulle ju ses med barnen idag” varpå jag bara ”nej alltså det är imorgon” och då rusade hela högen med underbara tjejkompisar fram! Oj så överraskad jag blev! Jag fick ta farväl av maken och Ludwig och snällt hoppa in i en av bilarna som stod parkerade runt hörnet och så åkte vi vidare hem till Hanna där de hade förberett en alldeles fantastisk Babyshower. Vi njöt av smörgåstårta, prinsesstårta (jag glömde såklart att fotografera detta) och sötsaker som hör en Babyshower till.

Tack snälla för att så många av er dök upp och gjorde min gravidtillvaro lite lättare! Elsa fick en supersöt pyjamasbody (modellen heter tydligen ”Elsa”) från Livly samt två ”swaddles” från samma märke plus en superfin blöjtårta! Kändes lite ovant att allt var rosa denna gången, sist hade jag ju en blå Babyshower.