Igår hade jag en jätte bra gravid-dag och fick så otroligt mycket gjort, fram tills kvällskvisten. Under dagen började jag känna av en märklig smärta i höger vad men tänkte inte så mycket på det förrän maken kom hem från kontoret och jag i princip inte kunde stödja på benet, smärtan påminde ganska mycket om nervsmärtan som jag för några år sedan upplevde när en sköterska stack en spruta fel och bokstavligen slog ut tre nerver från skinkan ner till knävecket för mig. Till slut fick maken mig att åtminstone ringa 1177 och precis som jag misstänkte så tyckte de absolut att jag skulle åka in till akuten för att utesluta att det skulle vara en blodpropp, något jag verkligen inte hade ork till så tårarna kom ganska snabbt och trots att jag själv menade på att det var onödigt så ville vi såklart inte ta några risker. Jag har ju under hela graviditeten haft problem med mina ben och tvingats bära stödstrumpor var dag så de hade väl en poäng. Väl på akuten släppte de inte ens vidare mig från receptionen utan hänvisade till kvälls-/helgmottagningen eller förlossningen. Jag ringde till Förlossningen när vi åter igen satt i bilen och då menade de på att ”nej, du ska först till akuten och där ska de göra en bedömning” men när jag berättade att vi inte ens blev insläppta så tyckte de lite synd om mig och sa att jag kunde komma dit, de beklagade sig flera gånger hur dåligt sjukvårdssystemet fungerar och JO TACK det har vi upplevt mer än en gång.
De kunde ganska snabbt utesluta en blodpropp men ville hur som helst ändå kolla till bebisen så jag fick åter igen lägga mig på sjukhussängen och bli uppkopplad med ”hjärtljudsband”. Till slut fick jag även träffa en läkare som kollade till fostervattnet och när hon började mäta tyckte hon först att det såg ut som att jag hade för mycket fostervatten vilket man INTE ska ha för det kan betyda att något är fel på bebisen. När hon väl var klar konstaterade hon att jag inte hade ”för mycket” men jag hade ändå väldigt rikligt med vatten vilket kan tyda på att det är en stor bebis. Jag hade 2250ml och gränsen för när det är ”för mycket” ligger på 2500ml så enligt henne behövde jag inte alls vara rädd för det, jag hoppas hon har rätt för när jag själv har googlat så ligger mängden fostervatten i v.34-38 på ungefär 400 till 1200 ml vilket betyder att jag har ganska mycket mer än det. Alltid något man ska oroa sig för!! Hur som helst berättade jag för henne om mina kontinuerliga sammandragningar och att jag i lördags dessutom hade känt förvärkar och då frågade hon om jag ville att hon skulle se om jag hade öppnat mig något vilket jag givetvis var nyfiken på. Jag var dock INTE beredd på hur ont det skulle göra, jösses! Jag tyckte hon tog i för kung och fosterland och blev alldeles överrumplad. Livmoderhalstappen var väldigt mjuk men satt högt upp och jag hade bara öppnat mig 1,5cm så det kan ändå dröja ett bra tag till innan öppningen fortsätter MEN eftersom tappen är så mjuk kan det gå ganska snabbt när värkarna väl drar igång. Jag blev med andra ord inte särskilt mer klok på min situation mer än att nu känns det som att jag kommer vara gravid i flera veckor till, jag som hade en förhoppning om att jag åtminstone skulle vara några cm öppen.
Nåväl, nu har jag tagit upp en lussebulle från frysen som jag ska värma och äta till fika, min dag har inte alls varit bra och jag har mest legat och vilat. Jag fick även en blödning igårkväl efter att läkaren hade undersökt mig (vilket är normalt) som idag övergått till en brunaktig flytning. Undrar om det är därför jag mår dåligt idag. Allmäntillståndet är verkligen från dag till dag nu, det känns som att en ”bra dag” alltid följs av en ”sämre dag” då jag måste vila. Benet var mycket bättre imorse när jag sett upp men nu börjar jag åter igen få tillbaks smärtan, jag har skippat stödstrumporna idag för jag tänker om de kanske har tryckt till någon nerv som framkallat smärtan men tyvärr verkar det inte vara problemet eftersom jag känner smärta trots att jag inte burit strumporna idag.