Kategori: Graviditet

Jag sitter uppkrupen  i sängen med datorn i knät samtidigt som jag har en vild tvåkilos klump som boxar mig sönder och samma inifrån magen, jag hittar verkligen INGEN position som är bekväm att sitta på (eller ligga heller för den delen) och det kan väl summera den gångna veckan ganska väl. Sammandragningarna fortsätter att intensifieras och vissa dagar har jag legat och gråtit i sängen i ren förtvivlan, det är nog svårt att förstå hur påfrestande det kan vara om man själv inte upplevt det. Vid ett tillfälle brast jag ut i tårar när vi var ute med bilen och fixade en massa ärenden, vi hade fortfarande en körsträcka kvar innan vi var hemma och jag kunde liksom knappt sitta upp i passagerarsätet samtidigt som vi inte kunde stanna bilen just där och då. Känslan är ganska svårt att beskriva med ord,  det är bara så sjukt obehagligt och på gränsen till att göra ont. Kroppen reagerar liksom på att den vill byta position, jag har dessutom blivit väldigt öm i magen och det känns verkligen som att lille Ludwig har det trångt där inne.

Vi var på tillväxtultraljud för några dagar sedan och det var så spännande att få se vår lilla bebis ännu en gång innan han kommer ut, nu valde han dock att ha ansiktet in mot min kropp så vi fick tyvärr ingen sneak peek på ansiktet vilket jag hade hoppats på men den som väntar på något gott…. Allt såg hur som helst fint ut och han ligger i dagsläget 4% under genomsnittet med en estimerad födelsevikt på ca 3.400g vilket känns oerhört skönt eftersom jag varit lite orolig för att det är en STOR bebis jag har i magen (det känns ju verkligen som det när han sparkas och håller låda).

Jämfört med förra veckan har jag faktiskt gått ner nästan ett helt kilo så nu är jag tillbaks på + 11,4kg, jag antar att flytten kan ha påverkat något eftersom vi varit igång ganska mycket vilket jag inte riktigt är van vid sedan ett par månader tillbaks. Det är sjukt frustrerande att inte kunna röra på sig obehindrat och framförallt nu när vi har ett helt hus som det bokstavligen kliar i fingrarna av att få fixa iordning. För övrigt tror jag att jag måste ta BM’s order på allvar och ska se om jag kan jobba resterande tre veckor hemifrån, då kan jag åtminstone lägga mig ner och vila när det behövs!

Det är inte klokt vad tiden tickar på, jag har verkligen inte hunnit med att skriva de senaste två gravidinläggen så jag får försöka slå samman mina upplevelser till ett inlägg. Jag har för det första bytt barnmorska och går numer till Cura-kliniken som jag hittills är så himla nöjd med, vilken skillnad att gå till en privat klinik! Nu har jag bara varit på två besök men jag känner redan så stor skillnad och har fått en supergulliga barnmorska som jag kommer ha hela vägen fram till förlossningen.

Det som varit mest påtagligt de senaste veckorna är helt klart mina sammandragningar som har tagit sig till en helt ny nivå, vissa dagar kan jag knappt röra mig utan att hela magen drar ihop sig och bokstavligt talat vänder upp och ner på tillvaron. Vi åkte till och med in till akuten en kväll (mitt i flyttveckan) eftersom det blev så påtagligt att jag knappt kunde sitta, stå eller röra på mig. Väl på akuten kopplade de upp magen mot en monitor där man på en skala kunde se när sammandragningarna gjorde sig till känna, man kontrollerade även Ludwigs hjärtfrekvens samt syreupptagning och tack och lov såg allt fint ut. Man kan dessvärre inte göra något åt dessa sammandragningar mer än att sjukskriva mig vilket de rekommenderar eftersom det är viktigt att vila och ta det lugnt så att förlossningen inte skyndas på, av den anledningen ska jag efter order från min barnmorska träffa en läkare nästa vecka så får vi se hur det blir. Känns bara så frustrerande att graviditeten är så påtaglig och verkligen hindrar mig från att leva på som vanligt. Flytten har ju inte direkt gynnat situationen och jag kan verkligen inte rekommendera er att flytta som höggravid för herre min gud vad det tar på krafterna!

Jag väger nu 62,2kg och la på mig över ett kilo på en vecka, det känns som att jag står stilla i vikt varannan vecka och varannan vecka plussar jag ett helt kilo om inte mer! Magen har verkligen växt till sig och jag är sjukt otymplig, jag kan tex inte böja mig ner och knappt få på mig kläder utan att först behöva sätta mig ner. Jag har än så länge inte drabbats av bristningar på magen/brösten och heller inte den där strängen som man kan få mitt på magen och dessa två ”biverkningar” får mer än gärna lysa med sin frånvaro! Däremot har jag fått åderbråck på benen vilket är mindre charmigt, benen har svullnat upp något enormt och de senaste dagarna har jag haft så ont i benen/fötterna om kvällarna att jag knappt kan gå! Testade att bära stödstrumpor idag på jobbet och ligger nu med benen i högläge och trots det värker det något kopiöst!

Ludwig är riktigt aktiv och hans sparkar har numer gått över till gigantiska buffrar, det känns verkligen som att han har det trångt där inne. De senaste gångerna jag besökt BM har han legat med huvudet ner och jag hoppas han förblir där tills han ska fixeras, har hört att det kan göra ganska ont om han i denna storleken får för sig att vända på sig. I övrigt har jag blivit rekommenderad att ta influensavaccinet eftersom jag som gravid ligger inom riskzonen, jag är generellt mot sådana vaccin och vet inte riktigt hur jag ska göra. Hur gjorde ni när ni var/är gravida?

Oj va den här veckan har passerade snabbt, ur ett graviditetsperspektiv är det otroligt skönt att veckorna tickar på och helgerna är verkligen efterlängtade! Jag räknar dagarna tills det är dags för Ludwig att anlända och nu har alltså 75,4% av graviditeten passerat och jag har bara sex veckor kvar att jobba, hur sjukt är inte det? Jag kan inte riktigt förstå att jag ska vara borta från jobbet så länge som över ett år, samtidigt är det en enorm lyx vi har här hemma i Sverige som faktiskt har möjlighet att få vara hemma och ta en paus från arbetslivet för att på heltid fokusera på familjelivet. En gammal klasskompis från när jag pluggade i USA fick också en liten bebis precis och där går man tillbaks till arbetet redan efter TRE MÅNADER, det känns fullkomligt befängt i mina öron! För att kunna lösa den situationen måste hennes mamma och svärmor ställa upp och ta hand om bebisen när hon och hennes man går till jobbet, det hade ju inte ens varit praktiskt möjligt för oss att lösa här hemma plus att det måste ta emot något enormt att låta någon annan ta ett så stort ansvar över ens nyfödda bebis. Där har vi det verkligen bra i Sverige!!

Jag har mått ganska ok i veckan med undantag för att jag de senaste tre dagarna drabbats av ihållande sammandragningar, så fort jag reser mig upp blir magen fullkomligt stenhård och det liksom stramar på ett sjukt obehagligt sätt för att inte tala om hur det känns när jag sedan försöker gå. Av den anledningen har jag inte klarat av att ta så många PW’s utan så fort jag kommit hem från jobbet har jag bokstavligt talat lagt mig på soffan och blivit där fram tills läggdags. Jag är inte direkt en ”soffpotatis” av mig så det tar verkligen emot att tvingas vara så oaktiv som jag är nu men jag antar att det är viktigt att lyssna på kroppen. Jag var dessutom hos läkaren i veckan (för att prata om urinvägsinfektionerna jag haft/ev fortfarande har) och då berättade jag om sammandragningarna varför hon passade på att göra en vaginal undersökning för att kolla att livmoderhalstappen såg bra ut och det gjorde den, därför är sammandragningarna inte heller farliga utan snarare livmoderns sätt att förbereda sig inför förlossningen. Det är väldigt individuellt om man överhuvudtaget känner några sammandragningar under graviditeten eller om de gör sig till känna först vid förlossningen, en vän till mig hade inte en endaste sammandragning under hela graviditeten. Hur som helst så är det SJUKT obehagligt och de begränsar verkligen ens liv!

I övrigt känns det som att Ludwig har fördubblats i storlek bara den senaste veckan vilket också innebär att hans sparkar har gått över från att ha varit ”mysiga” till att faktiskt göra lite halvont och vara ganska obehagliga! Han har dessutom blivit sjövild och håller igång som aldrig förr, det är svårt att hitta en position som är skön både när det kommer till att ligga ner men också när det gäller sittställning. Magen har vuxit enormt den senaste veckan och nu börjar det verkligen se ut som en ”gravidmage”, den börjar liksom forma sig som en kula framtill. Tidigare tycker jag att magen mest sett ”jämntjock” ut vilket jag personligen inte tycker har varit särskilt smickrande för figuren, nu tror jag dock att magen kommer växa mer utåt och då blir det förmodligen också finare.

Vikten är stabil sedan förra veckan, jag väger 61,2kg.