Kategori: Kina

Något av det roligaste med alla resor man gör är att lyckas föreviga alla platser på bild, att få lägga lite extra tid på sitt absolut största intresse. I vardagen är det ju lite svårt att hinna med att fokusera på den biten och fotona man tar sker således oftast i all hast.

Jag och Linda har gjort två resor tillsammans och att få resa med någon som har exakt samma intresse som en själv är verkligen ett privilegium, både Kina- och Mexicoresan var två stora fotoresor och vi har båda utvecklat våra skills radikalt. I skrivande stund har jag verkligen abstinens efter att få göra ytterligare en sådan resa och sitter och funderar på om jag kanske borde boka ett nytt äventyr redan i sommar, nu reser jag visserligen 5 dagar till Island (och jag längtar enormt) men jag har ju fler semesterveckor än så.

The Bund i Shanghai var verkligen en sådan ”spot” som vi ville få till lite extra bra, det visade sig dock vara lite svårare än vad vi först trodde för om det inte var kineser ivägen så var det lyckstolpar och var det inte det så vart ljusförhållandena inte de enklaste. Hur som helst var det magiskt att se alla dessa enorma skyskrapor…

Det absolut första vi gjorde när vi anlände till Shanghai (förutom att i ren panik hitta ett hotell eftersom vi när vi anlände till hotellet som vi ursprungligen valt ut inte alls höll måttet, detta tog ju sin lilla tid och bidrog till ytterligare några skrattattacker för att resan aldrig tycktes bli som vi hade tänkt oss) var att besöka Tygmarknaden för att få uppsytt alla kläder som vi hade på vår ”lista”. Från början var det bara Linda som skulle sy upp en hel garderob men att bara stå där bredvid och se på vart ju en ren omöjlighet så det hela slutade med att även jag gick därifrån med en hel ny kollektion. Det är ganska tidskrävande då man oftast ska besöka Tygmarknaden ytterligare några omgångar innan man slutligen är klar och nöjd med plaggen som man låtit sy upp. Därför blev det ganska mycket fokus på just detta.

Det enda jag ursprungligen hade på min shoppinglista innan jag for till Kina var att jag inte skulle lämna landet utan en kinesisk kruka. SOM vi letade efter den ”rätta” och när jag väl fann den ingick vi i en sjuhelsikes prutnings-ceremoni! Kineserna har ju (till sin egen nackdel) satt helt sjuka ursprungspriser och vore det inte för att jag i mitt huvud redan hade tänkt ut hur krukan skulle se ut och att just denna krukan var identisk med målbilden så hade jag bestämt sagt tack och hej. Kineserna kan nämligen bli väldigt aggressiva och bokstavligt talat otrevliga i förhandlingarna och denna gången var det helt groteskt, hur som helst bet vi ihop och slutligen enades vi om ett pris jag kunde tänka mig att betala. Problematiken med att jag sedan skulle få med mig den på tre olika flygrutter hade jag absolut inte i tankarna då jag väl hade förhandlat om priset…

Jag har ju fortfarande inte hunnit med att sammanställa hela Kina-resan så nu tänkte jag ta ett krafttag och publicera de sista inläggen inom en veckas tid eller så!

Hur som helst, i sista inlägget befann vi oss i Xi’an där enda målet var att se Terrakottaarmén! Vi hade redan i Peking köpt tågbiljetten som fram mot kvällningen skulle ta oss vidare mot Shanghai, vi hade ingen aning om vad som väntade oss men eftersom min kollega så påstridigt intygat oss om att tåget var en upplevelse för sig själv kunde vi ju inte missa att anamma just detta färdsättet! Vi hade dessutom självmant köpt de sämsta platserna på tåget (just för att komma närmare alla ”locals”) så vi vart riktigt överraskade när vi kom till en helt extremt modern tågstation! Nästan lite besvikna faktiskt…

Väl på plats i kupén hamnade vi med två backpackande tjejer ifrån Irak samt två kineser varav mannen kan ha varit den största pratkvarnen på hela jordklotet. Han pratade non-stop (självklart på kinesiska) fram tills dess att det var läggdags, då gick han ut i korridoren och hittade någon annan pratglad kines att socialisera med. Det komiska i det hela var att vi tänkte att vi skulle passa på att se lite av landskapet när vi ändå skulle åka tåg i närmare TIO TIMMAR men som ni ser var det inte mycket man kunde se ut, haha! Det var dessutom ett nattåg vi åkte så vår resa blev istället en något sämre ”hotellnatt”!!

Vår nästa destination på Kina-resan blev således Xi’an, vi reste dit för dagen då vårt enda mål med trippen var att spana in den berömda Terrakottaarmen. Vi hade inte styrt upp vistelsen mer än att vi hade bokat flyget dit och tågresan vidare mot Shanghai så när vi anlände till flygplatsen blev den enklaste lösningen att hyra en privatchaufför för dagen och haleluhja vilken bekvämelse detta var efter att ha upplevt Peking och dess enorma taxiproblem.

Väl på plats kom vi knappt in på området eftersom vi valde att gå in utan guide, tydligen har kineserna styrt upp det som så att vi som väljer att inte betala för en guide blir hänvisade till ”en annan ingång, på andra sidan området” vilket är nonsens. Efter att ha traskat på i säkert tjugo minuter blev vi något suspekta och tog kontakt med en ung väldigt trevlig kines som nyligen börjat jobba som guide och och inte riktigt sympatiserade med systemet om att tvinga på turisterna statliga guider, han berättade om hur det låg till och att vi hade hänvisats till en ingång som inte existerade! Vi hade tur och han lät oss bli insmugglade tillsammans med turisterna som hade hyrt inom honom…

Väl inne fanns där massvis med frivilliga studenter som gjorde sin ”praktik” på området och gladeligen guidade oss runt för inga pengar alls, att se lyckan i deras ögon när vi tackade ja till att låta dem berätta om historien var guld värt. Vi blev riktiga ”bundisar” och jag vet inte hur många kramar den lilla tjejen gav oss innan vi slutligen skildes åt.

Så här i efterhand kan jag väl tycka att det inte riktigt var värt pengarna som det kostade oss för den här extra turen till Xi’an, vi borde kanske stannat någon dag extra och fått ut lite mer utav utflykten och även sett staden.

Redan innan vi reste hade jag blivit varnad om att maten överhuvudtaget inte skulle gå att äta i Kina, jag är för det mesta en ”allätare” så jag viftade bort påståendet och tänkte inte så mycket mer på det.

Väl där insåg jag precis vad min kollega försökte intala mig! Jag minns så väl en händelse då vi bestämde oss för att ”nu ska vi testa något riktigt kinesiskt” och gick in på en restaurang där man satt längs med en disk runtomkring ”köket”, man hade en egen gryta där man således skulle stoppa ner det man önskade att äta och tillagade maten själva. Första gången vi försökte att gå in hann vi bara precis några meter innanför dörren innan Linda började klökas och bokstavligt talat sprang ut igen, jag tyckte först att hon var lite barnslig och sa åt henne att hon allt fick skärpa sig. Andra försöket hann vi så långt in att servitören placerade oss på två platser och gav oss menyn då vi båda två utan att kunna hejda oss började ulka och klökas och fick således åter igen springa ut ur restaurangen.

Värmen i kombination med den äckliga odören samtidigt som du såg kineserna slaska i sig det ena värre än det andra och i samma veva släppa ur sig en stor rap gick inte att hantera. Vi nöjde oss med att ta en bild och sen sprang vi raka vägen mot Mc Donalds som under resan blev vår räddning…

Det blev dock bättre under resans gång och vi använde oss utav våra guideböcker för att hitta restauranger som faktiskt var ”turistvänliga” men överlag var inte maten någon höjdare.

Jag säger då det, dagen innan vi skulle på resans absoluta höjdpunkt hade vi kvällen innan lägligt nog slagit våra klackar i taket och kom i princip hem till hotellet ca två timmar innan det var dags att stiga upp för att möta upp vår inhyrda chaufför. Jag mådde utan att överdriva rent förfärligt när jag steg upp och trodde ta mig tusan att jag skulle gå under av antingen yrsel eller vätskebrist!

Nåväl, till vår tröst var ju håret redan ”fixat” (dock något åt det rufsiga hållet, haha!) så det var i princip bara till att hoppa i shortsen och springa raka vägen ner i lobbyn. Att vi sedan kände oss allt annat än fräscha är ju en annan femma, det spelade faktiskt ingen roll för väl på plats stekte solen som om den aldrig hade sett Kina förut så ofräsch hade man ändå blivit!

Så snart vi såg muren gick vi in in någon sorts dimma för allt som tidigare kändes jobbigt var som bortblåst och vi blev helt lyriska. Om jag ska vara ärlig så gick vi inte så långt på muren utan det som gjorde oss ivriga var att vi ville få till de där perfekta bilderna och att kombinera mig och Linda till att göra en fotosession innebär ta mig tusan att man riskerar livet på köpet! Vi hade redan innan bestämt att vi skulle gå på muren med KLACKAR och detta triggades så långt att vi till och med klättrade upp på världens brant (hade vi trampat ett litet steg snett så hade det varit kört kan jag lova), man ser tyvärr inte på bilden hur det stupar bakom ryggen på oss när vi står på ett av vakttornen. Jag önskar att jag hade fått lov till att publicera bilden på när Linda står där för hon hade lite svårare till att lägga på ett ”poker-face”, jag vet inte hur många gånger jag har gapskrattat åt just den bliden för man kan verkligen ”ta på” rädslan bara av att se fotot! OM vi skapade en folksamling runt omkring oss? Svar JA, och tyvärr triggade vi även igång andra till att göra samma sak.

Att stå där uppe och blicka ut över detta underverk kan vara något av det mäktigaste jag har gjort och helt klart den bästa upplevelsen med hela Kina-resan! Vi tänkte först att vi skulle traska upp till muren men sen kände vi att vi faktiskt hellre ville lägga tiden på att vara där uppe och inte på att promenera upp och ner så vi tog linbanan upp och bergbanan ner, det kan jag verkligen rekommendera er till att göra om ni reser dit!

Att besöka Peking var minst sagt en kulturkrock i alla dess former! Bara en sådan sak som att boka hotell hemifrån är ju som att spela på lotto, självklart lägger hotellen upp sina finaste rum på hemsidan och det står absolut ingenting om att rummen bokstavligt talat är ingrodda av cigarettrök (alla kineser röker i princip, det var till och med en kines som rökte i FLYGPLANET på vägen dit och hade inte mitt luktsinne varit lite utöver det normala så hade hela planet brunnit upp för han kastade bara fimpen i papperskorgen utan att ens släcka den!!)!

Vi fick som sagt en CHOCK när vi kom till vårt första hotellrum, vi hade bara precis fått tipset av min kollega om att boka så nära järnvägsstationen som möjligt då detta var ett väldigt centralt läge att bo på. Sagt och gjort! När vi väl kom fram efter en otroligt lång och energikrävande resa och insåg att hela hotellet var som en stinkande rökbomb började jag nästan lipa, är det någonting som jag är ALLERGISK emot så är det cigarettrök!! En hel natt tvingades vi genomlida sen fick vi nog, checkade ut och spontan-bokade ett nytt hotell på ren känsla och ni kan ju själva se lyckan i Lindas ögon när vi insåg att vi hade prickat ett rökfritt rum med massor av faciliteter:

Efter Peking stod Xian på schemat och vi hade sedan innan bokat ett inrikesflyg dit, därifrån skulle vi sedan ta tåget till Shanghai och eftersom vi endast skulle vara i Xian över dagen vart vi tvungna att fixa tågbiljetten i Peking innan vi reste vidare. Som vanligt med ganska dålig framförhållning! Dagen innan vi skulle flyga vidare sprang vi bort till biljettluckan för tågbiljetter och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket över hur bisarr hela denna situationen till slut blev! Tanten i luckan vägrade att prata med oss och vände bara kinden till och slängde igen luckan framför oss och satt bara där tills det slutligen kom en kines som också skulle köpa tågbiljetter och då öppnade hon och hjälpte honom för att sedan dra igen luckan igen. Vi knackade, gestikulerade, tryckte in vår lilla lapp på kinesiska under luckan för att hon faktiskt skulle förstå vad vi ville köpa men ICKE att hon ville ge oss någon service! Till slut insåg vi att vi fick återkomma dagen efter och hoppas på att det skulle sitta någon annan där som faktiskt ville sälja en biljett till oss! Det gjorde det MEN, innan vi slutligen hade våra biljetter i handen fick vi springa mellan luckan och hotellet för att be hotellpersonalen att översätta vad vi ville säga och skriva ner det på kinesiska….jag tror att vi sprang fram och tillbaks säkert TIO gånger!!

Det starkaste minnet jag har ifrån Sommarpalatset var att vi knappt kunde ta oss därifrån, när området väl stängde hade vi planerat att hoppa in i en taxi för att ta oss vidare i vår sightseeing men hör och häpna: det var inte en endaste taxibil som ens tittade mot oss då de snällt körde förbi, än mindre någon som fick för sig att stanna och ens tänka tanken att vi kanske kunde vara bra kunder som faktiskt var villiga att betala. Nej det struntade de fullständigt i och som jag förstod det så är de statligt anställda och vill helt enkelt inte jobba, de glider hellre rundor och tar det lugnt i sina bilar och att då få för sig att dessutom plocka upp ett par turister som de överhuvudtaget inte kan kommunicera med….tja då får det vara! Sen fick jag faktiskt uppfattningen om att de kanske var lite främligsfientliga, de var bokstavligt talat oförskämda och riktigt elaka! Detta ändrades när vi sedan lämnade Peking!

Vi hade som vanligt otur med vädret och dagen till ära vart det så disigt att man knappt kunde se palatset när man kom åkandes i båten.

 

Jag tänkte att (så här, mer än ett halvår efter och lagom inför nästa äventyr som äger rum redan om två veckor!!) försöka att sammanställa en liten Kina-resumé (uppdelat i olika inlägg) av mitt och Lindas första men absolut inte sista äventyr tillsammans. Vi två har verkligen funnit varandra och ibland kan jag tycka att det är lite skrämmande hur lika vi är till sättet, vi har båda enorma planer med livet och det känns som att det aldrig tar stopp. Bara en sådan sak som alla märkliga resor vi har på vår ”to do list” hör ju inte direkt till vanligheten, majoriteten av mina vänner skulle inte ens sätta sina fötter i länderna som vi  får för oss att utforska och bara det säger ju en hel del…vi har funnit varandra!

Precis som med den kommande Mexico-resan hade vi i princip snurrat jordgloben en sådär hundra varv och faktiskt tagit beslut om att vi skulle på safari i Tanzania när vi på fem röda sekunder tvärt ändrar koordinaterna och innan vi ens själva hade hunnit blunda vart flygresan till Peking och hem ifrån Hongkong bokade och betalade. Då ska det poängteras att vi över huvudtaget inte hade kollat upp avstånden och värderat om vi ens skulle hinna med alla destinationerna där emellan. När det sedan kom till att planera rutten köpte vi min fd kollegas förslag rakt av, likaså med sevärdheterna och färdsätten. Något stressade själar? Svar ja! Vi fullkomligt avskyr att planera resor, jag vet inte hur många gånger vi har svurit om att vi faktiskt skulle behöva en assistent som bokar och planerar allting åt oss.

Om jag skulle nämna ens hälften av alla händelser som sedan inträffade under vårt äventyr så skulle bloggens skrivfält förmodligen ta slut någonstans på mitten, det har med handen på hjärtat aldrig någonsin tidigare inträffat så mycket knasigheter under så kort tid som det gjorde för oss i Kina.

Nu till upplevelserna! I Peking hann vi med i princip allt som sig bör med start på den Förbjudna Staden, vi var dock lite dåligt pålästa för när vi väl kom in genom ”Meridianporten” så trodde vi att ”this is it” så där stod vi och fotograferade som galningar och tiden tickade när vi plötsligt insåg att detta var ju bara ett litet avstamp innan man faktiskt kom in i den Förbjudna Staden!! Då hade vi ca 20 min på oss innan ställets portar stängde för dagen så vi fick bokstavligt talat springa igenom området och kom således ut på motsatt sida och kände över huvudtaget inte igen oss någonstans. Vi kastade oss in i första bästa cykeltaxi (eftersom taxibilarna ens inte ville stanna eller ens titta åt vårt håll) då vi plötsligt drabbades av en enorm hungersnöd, det går verkligen inte att beskriva med ord. Det fanns ingen utväg och vi bad chauffören att cykla oss till första bästa Mc Donalds som visade sig ligga mitt inne in the middle of nowhere som vi senare insåg var en renodlad kinesby där ingen pratade engelska och ens kunde visa på kartan vart vi befann oss. Nåväl, det var det billigaste Mc Donaldsmålet vi ätit genom tiderna och utan tvekan även det godaste. My god vad hungriga vi var!

Kläderna ska vi inte tala om, vi hade fått höra att det skulle vara så varmt att vi knappt skulle orka gå omkring och se på alla olika turistattraktioner! Tji fick vi, vi följde såklart direktiven och packade endast ner sommarklänningar som vi till vår besvikelse INTE kunde använda då det var kallare än kallast!

Jag och min chef möttes upp på kontoret vid halv nio idag och jag har knappt hunnit andas förrän klockan plötsligt slog 16:00 och jag vart tvungen att springa hem för att passa min tvättid, jag har en enorm hög som verkligen MÅSTE tvättas så resten av kvällen blir det fullt ös. Jag har massor av deadlines idag ”close of business” så jag lär få sitta till midnatt med mina siffror och om vartannat springa ner till tvättstugan och leka husmor! Om man ändå kunde köpa sig mer tid…

Bilder ifrån Shanghai nu i somras: